Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

För Stureplans bevarande

Även om man struntar i Stockholm finns något värt att fundera på här.

I mars dök det upp en artikel i Svenska Dagbladet. Jag letade förgäves efter den där lilla textraden som vi vant oss vid nu: »Hela denna artikel är en annons«.

Det var en väldigt entusiastisk artikel. »Revolution på Stureplan – får ny prestigeadress«, löd rubriken. I den andan fortsatte det.

Nu har annonserna dykt upp. De är flådiga, finns i all Stockholmspress och på nätet. De är bara undertecknade »Sture«. Det finns en hemsida som saknar den annars vanliga länken »om oss«, men »Sturekvarteret«, den fullständiga nätadressen, är ett varumärke som ägs av Sturegallerian AB. Det bolaget kontrolleras i sin tur via ett par mellanled av Abu Dhabis investeringsmyndighet, Adia.

Det är inget hemligt med det, men heller inget som avsändaren »Sture« skyltar med. Syftet med annonser, hemsidor och det pr-arbete man kan ana bakom en del nyhetsartiklar, är att hela det kvarter som i praktiken gör Stureplan ska byggas om. Det ska rivas, grävas, konstrueras och stängas av. Det talas om tidsrymder uppemot ett decennium.

Även om man struntar i Stockholm finns något värt att fundera på här.

Det tvistas om hur besvärande jätteprojektet egentligen blir. Motståndarna – vissa politiker, kulturpersonligheter, en del affärsidkare – förväntar sig och beskriver det värsta. De som däremot vill se projektet komma i gång – andra politiker, byggare och arkitekter, förändringsfetischister – ser bara luft och ljus.

Jag är ärligt talat inte förmögen att avgöra vad som stämmer, men insatsen är hög. Stureplan är det anständiga centrum huvudstaden har. Drottninggatan är ett turiststråk. Sergels Torg en urban skräpyta för demonstranter och langare. Kungsträdgården en utomhusmässa för företag och organisationer som vill länsa fickor och kladda på själar. Bara på Stureplan finns något slags urban elegans i balans: kommers och civilitet, rörelse och vila, siktlinjer och trängsel.

Å andra sidan kan inte allt bli vid det gamla. Man kunde töva. Men projektivrarnas propaganda gör det enklare att bestämma sig.

Låt mig bjuda på en tumregel inom stadsbyggnation, i Stockholm eller var som helst: när någon med enorma resurser väldigt långt borta försöker övertala dig om att din närmiljö helt behöver förändras – då finns antagligen anledning att vara en tjurskalle.

Video: Erik Fichtelius

Fichtelius har tänkt på hur regeringen sköter sina chefsrekryteringar

KrönikaNovell
Prenumerera