Första prognosen: Merkels CDU backar – AFD tredje största parti

Text:

Bild: Michael Sohn AP/TT

De första vallokalundersökningar visar på en klar ledning och en stor nedgång för Angela Merkels CDU. Partiet får 33,5 procent av rösterna, vilket är mindre jämfört med valet 2014 då CDU fick  41,5 procent. Alternativ för Tyskland (AFD) blir landets tredje största parti med drygt 13 procent av rösterna.

Opinionsmätningarna inför förbundsdagsvalet har under en längre period pekat på att Angela Merkels Kristdemokratiska union (CDU) kommer att gå mot en seger.

Trots att utfallet verkar givet och valkampanjen beskrivits som långtråkig väntas det tyska valet bli historiskt.

            Läs mer: Merkels bekymmer kan sluta i nyval

För första gången sedan återföreningen 1990 kommer den nya förbundsdagen, parlamentets underhus, bestå av rekordmånga partier – sju stycken. Och för första gången sedan efterkrigstiden kommer ett parti höger om CDU, Alternativ för Tyskland (AFD), ta plats bland de folkvalda.

Att bilda regering blir svårare.

Senaste Tysklandsartikeln i Fokus (#38), skriven av Jan Lewenhagen, sammanfattar Merkels val:

»Kandidater att bilda regering med CDU är De gröna, liberala FDP som gör comeback och SPD. Tagna var för sig ser De gröna och FDP ut att bli för små för att kunna bilda en majoritet tillsammans med CDU. En trepartikoalition blir svår att få ihop eftersom De gröna och FDP är lite som hund och katt i politiken.

Då återstår bara Socialdemokraterna. Om valresultatet blir det fiasko som några av opinionsmätningarna förutspår får partiledningen enorma problem med att övertyga medlemmarna om att ännu en gång bilda regering med Angela Merkels CDU. Den yttersta konsekvensen av ett sådant scenario är nyval.«

Vallokalerna stänger klockan 18. Strax efter väntas de första prognoserna.

Följ utvecklingen nedan

Süddeutsche Zeitung

Bild

The Independent

TT

Läs mer om det tyska valet:

Merkels bekymmer kan sluta i nyval

Angela Merkel och undret i Prora

Mercron vs. Merkron

Fakta | Sex tyska partier gör upp om makten

CDU (Kristligt demokratiska unionen) bildades efter kriget för att samla katolikerna och protestanterna under ett tak. CDU är regeringspartiet nummer ett: Konrad Adenauer styrde landet i 14 år, Helmut Kohl i 16 år och Angela Merkel är på väg att tangera det rekordet. CDU blickar tillbaka på tolv framgångsrika år med Merkel och vill fortsätta så. Målet är full sysselsättning under den kommande mandatperiodens fyra år. Vid sin sida i valet har CDU det bayerska systerpartiet CSU (Kristligt sociala unionen).

SPD är världens äldsta socialdemokratiska parti och går till val under parollen »det är dags för mer rättvisa«. SPD ledde en rödgrön regering under åren 1998 till 2005 och har sedan dess regerat tillsammans med CDU under två mandatperioder (åtta år). Kritiken mot rådande förhållanden slår därför lätt tillbaka. Om SPD ska fortsätta att regera med CDU avgör medlemmarna i en allmän omröstning.

FDP bildades efter kriget och det lilla liberala partiet var länge tungan på vågen som avgjorde om CDU eller SPD skulle få kanslerposten. 2013 åkte FDP ur förbundsdagen med dunder och brak. Partiet gör nu comeback med krav på utbildningssatsningar och skattesänkningar. Kandidat att regera med CDU.

De gröna är ett barn av 70-talet och föddes i protesterna mot kärnkraften och upprustningen. Efter 34 år i förbundsdagen är partiet nu berett att regera med CDU. De gröna går till val med krav på att såväl förbränningsmotorn som kolförbränningen ska vara avskaffade senast 2030.

Die Linke (Vänstern) har sina rötter i DDR:s kommunistparti och fick luft under vingarna när SPD drev igenom kontroversiella arbetsmarknadsreformer under sin regeringstid i början av 2000-talet. SPD tappade hundratusentals väljare till Die Linke. Vänsterpartiet är isolerat, bland annat för att partiet är emot ett tyskt Nato-medlemskap.

Alternativ för Tyskland (AFD) bildades 2013 som en protest mot krediterna till Grekland och försöken att rädda euron. Två år senare splittrades partiet och AFD fick bara några få procent i opinionsmätningarna. Allting vände med flyktingkrisen. Kritiken mot flyktingpolitiken är kittet som binder samman det högerpopulistiska som också rymmer extrema strömningar. Inget annat parti vill ha med AFD att göra.