Bidragsträsket eller projekthelvetet?

Vad ska man kalla statens sätt att ge miljarder i kortsiktiga bidrag?

Så var det dags för vårbudgeten. Nu när valet närmar sig blir det mer och mer frestande för regeringen liksom för olika partier att göra utspel och löften om stora satsningar, gärna i form av riktade projekt för än det ena, än det andra vällovliga syftet. Ett trick är att utfärda löften för tre år, så låter det riktigt stort, även om det inte är så mycket för varje enskilt år.

Men det finns strukturella problem med dessa kortsiktiga projekt och riktade stöd. Det ena stavas kommunalt självstyre. Varje gång en representant för SKL – Sveriges kommuner och landsting – uttalar sig brukar vederbörande vifta med en röd flagga som det står självstyre på. Staten ska inte komma och tala om för kommunerna vad de ska göra, för det vet alltid kommunerna bäst. Tycker de.

Men om staten ändå skulle komma med direktiv om vad som ska göras, så måste det åtföljas av pengar. Det kallas finansieringsprincipen. Den som vill ha något gjort får stå för fiolerna. Därför kommer staten med riktade pengar som ska finansiera just det staten vill få gjort. Men då blir problemet ett annat – det blir väldigt många riktade projekt, som får motsatt effekt och helt riskerar att villa bort verksamheten. Detta är ett generellt problem, men Riksrevisionen har nyligen i en studie av statliga projektbidrag till skolorna visat hur förödande det kan bli. Just på skolområdet har antalet stimulansbidrag mer eller mindre exploderat på senare år, enligt rapporten »Riktade statsbidrag till skolan – nationella prioriteringar men lokala behov (RiR 2017:30)«.

Sammanfattningen är glasklar:

»Sammantaget är ett av de allvarligaste problemen att den stora mängden statsbidrag orsakar splittring och försvårar, ibland omöjliggör, både fokusering och långsiktig planering hos huvudmännen. Det framkommer också att det ibland görs insatser där det finns statsbidrag att söka, i stället för sådant som verksamheten behöver mest. Det kan få till följd att specifika lokala utvecklingsbehov får stå tillbaka. Den stora mängden bidrag skapar även en omfattande och resurskrävande administration.«

Riksrevisionens rapport är häpnadsväckande läsning. Trots regeringens uttalade ambition att minska de riktade bidragen gör regeringen i praktiken tvärtom. Det olämpliga och ineffektiva med den här sortens styrning är väl känt och ofta kritiserat men det hjälper tydligen inte. För 25 år sedan genomfördes en reform för att minska dessa riktade bidrag, men sakta men säkert har bidragen kommit tillbaka, särskilt på skolområdet. Under förra året handlade det bara för Skolverkets del om över 70 olika sorters bidrag för omkring 15 miljarder kronor. Styrningen blir ryckig och oförutsägbar och skapar en väldig byråkrati. I stället för skolexperter sysselsätter kommunerna bidragssökarexperter. Det är främst de stora kommunerna och aktörerna som har resurser att söka projektbidrag. I vanlig ordning är det därför de små kommunerna och skolorna som blir lidande. Det är ju frivilligt att söka, men när det regnar manna har den fattige ingen sked. De stora kommunerna har organiserat sig för att söka bidrag, och får därför mycket mer än de små kommunerna. De små däremot, som lyckas få bidrag, blir mycket mer påverkade, så att bidragen styr utvecklingen mot vad staten vill, snarare än vad som skulle svara mot lokala behov.

Riksrevisionens rapport är dyster läsning:

»Den stora mängden statsbidrag orsakar splittring och försvårar, ibland omöjliggör, både fokusering och långsiktig planering hos huvudmännen. I granskningen framkommer att det ibland görs sådana insatser som det finns statsbidrag för, i stället för sådant som verksamheten behöver mest.«

Uppföljning och utvärderingen är det ingen som bryr sig om. Systemet är så dåligt att Riksrevisionen vill avskaffa alla enskilda riktade stimulansbidrag inom skolområdet. Det skulle vara bättre att samla miljarderna i en enda pott med inriktning på skolutveckling. Dagens system är »inte ändamålsenligt«.

Budgetlagen kräver hög effektivitet och god hushållning med statens medel. Det gäller dock inte i valtider. Räkna med fler och fler fina paket i form av riktade, kortsiktiga projekt. <