Eget beröm luktar bäst

Sugen på nytt jobb? Då gäller det att skryta i ansökan.

Jantelagen gäller inte när vi söker jobb. Helt plötsligt är det i sin ordning att tro sig vara något, att duga till något och att tycka sig vara klokare än andra. I ansökningsbreven trotsar vi jantelagen. Där lyfter vi fram personliga egenskaper genom positivt laddade adjektiv som noggrann, driven, social och engagerad. I andra sammanhang hade säkert motsvarande beskrivningar av ens egen förträfflighet närmast riskerat att uppfattas som utslag av storhetsvansinne.

Men ansökningsbreven är en speciell textgenre. Här är det inte bara tillåtet att slå sig lite för bröstet – en rejäl nypa skryt är till och med vad som förväntas.

Samtidigt är det viktigt att hålla balansen. Att sätta guldkant på ens formella meriter ligger inom ramarna för vad som kan anses vara tillåtet i en ansökan. Men att ta steget över till direkta osanningar är förstås oacceptabelt.

Karin Helgesson, språkforskare vid Göteborgs universitet, har analyserat samtliga 75 ansökningar till en ledig tjänst som utbildningsadministratör. I breven svarar de jobbsökande på de krav som ställs genom att på olika sätt nämna de egenskaper som efterfrågas. Många av de sökande beskriver sig som positiva, kreativa, flexibla och effektiva. De gillar att ta initiativ, längtar efter spännande utmaningar samt vurmar för samarbete, ansvar och struktur. Den där initiativförmågan gör avtryck i breven eftersom flera skriver att de gärna lär sig nya saker – en egenskap som inte direkt efterfrågas i annonsen. Dessutom är de ambitiösa, förändringsbenägna och utåtriktade.

Den lite lätt självförhärligande tonen tillhör alltså genren. Den som beskriver sig som jantelagsmedioker kan ju knappast räkna med att bli kallad till någon intervju. Därför gäller det att passa på att hylla sig själv när det för en gångs skull inte skriker ut hybris.

Men det är inte bara det översvallande tonläget som gör ansökningsbreven till en särskild genre. Påfallande ofta – och på ett sätt som inte stämmer överens med Arbetsförmedlingens mall för hur en ansökan kan se ut – inleds breven med att de sökande listar en rad positiva egenskaper. Kanske skvallrar det om ett självförtroende som är lämpligt just i denna situation. Men det kan också vara ett sätt att försöka sticka ut i högen av ansökningar.

En annan förklaring till att ansökningsbrevens utformning varierar är att det ofta går ganska lång tid mellan dem. Vanligt är att under en kortare period skriva ett större antal ansökningar. Därefter går det ofta flera år innan det är dags igen. Variationen kan helt enkelt uppstå för att skribenten söker jobb så sällan att den inte hinner lära sig några mönster för ansökningar.

Hyllningarna av den egna kompetensen är dock ett givet inslag. Och det känns lite befriande. Inköpslistor, bruksanvisningar, myndighetsbrev och protokoll är bara några av alla de textgenrer som inte ger skribenten chansen att beskriva sin förträfflighet.

Att vara utan jobb eller att byta arbetsplats kan vara nog så besvärligt. Men ansökningsbrevet ger åtminstone möjlighet att för en gångs skull ägna sig åt förhoppningsvis välförtjänt självskryt.