Läs en bok om kvinnliga kämpar
Putsen har de senaste tre veckorna rasat av de stålbalkar som utgör stommen i traditionella patriarkala byggen de senaste veckorna. Stålskelettet står kvar: några paragrafer från 1700-talet, några maktmäns benhårda övertygelse om sin egen förträfflighet, själva strukturerna har sällan varit så tydliga. Ändå kan en av Svenska Akademiens mest erfarna och bildade medlemmar, Sture Allén, förbluffat utbrista: »Vi har inte med ett enda ord berört hennes [Sara Danius] kön. Hur hon knäpper blusen får hon göra som hon vill och så vidare« och i sin tur få sin omgivning att häpna.
Men, det finns kunskap att hämta om hur makt verkar inom och utom människors medvetna intentioner. Reserven litteratur som gestaltar, utforskar, kritiserar eller bara blottlägger hur det går till när kollektivet män håller kollektivet kvinnor på mattan, är outtömlig. Somliga gör litteratur med sin stålblanka blick riktad just mot orättvisorna, vissa tror sig berätta en helt annan historia men traderar patriarkatets grundpelare alldeles ofrivilligt, i de flesta fall är könsmaktsordningen bara en alldeles självklar del av berättelsens grundläggande drivkrafter.
Som i de gamla folksagorna, den om flickebarnet Törnrosa, som låstes in och passiviserades intill dödens gräns, till exempel. Hölls isolerad fram tills en man kunde ta över ansvaret för henne, för att hon inte slampade runt helt fritt och farligt i världen.
»Törnrosa« är en så spännande saga eftersom den inte bara återspeglar en urgammal skräck för kvinnors sexualitet och för flickornas transformation in i det kvinnliga, utan också lägger en stadig grund för den eviga bilden av den sovande kvinnan. Hon som, överväldigad av kvinnovarandets komplexitet, övermannad av patriarkatets tyngd, bara går in i sovrummet och drar ner rullgardinen. Sover i stället för att göra uppror, sover som sitt eget privata lilla uppror.
Just den klassiska kvinnopositionen som Lev Tolstojs Anna Karenina inte vill inta. Hon som redan när romanen börjar har låsts in i rollen som den dekorativa hustrun utan utrymme att agera i sin omvärld, men som vägrar stanna i sovrummet med migrän. Hennes kärlekshistoria med Greve Vronskij är som ett enda stort vredesutbrott mot den meningslöshet som tilldelats henne, och ja, hon »straffas« med döden av sin författare. Men som alla de största realistiska författarna blottlägger Tolstoj nyanser av hur det enskilda livet påverkas av maktförhållanden, som gör det hjärtskärande tydligt hur svårt det är att vara en människa när man från födseln placerats in i rollen som liten lort.
En roll som författaren Jean Rhys motsatte sig med näbbar och klor och en smärtsamt vacker stilistik. Inte minst i klassikern »Godmorgon Midnatt« från 1939. En skildring av en kvinnas utsatthet i patriarkatet det med, men inifrån. En kvinna som försöker leva desperat (men ändå romantiskt) bohemliv i Paris under mellankrigstiden. Som försöker dränka sina sorger på barer, distrahera sina demoner med tillfälliga bekanta, men som är, som sagt, kvinna och döms därefter. Som aldrig kan vila i främlingskapet, aldrig sitta ner, bara jagas vidare.
Andra upplysande verk
»Flickorna« – Mai Zetterling
»Astragal« – Albertine Sarrazins
»Hjältinnor« – Kate Zambreno
»Norrtulls-ligan« – Elin Wägner
»Dödsdansen« – August Strindberg
»Argonauterna« – Maggie Nelson
»Incidents« – Louise Bourgois Domestic
»Hedda Gabler« – Henrik Ibsen
»Vi har alltid bott på slottet« – Shirley Jackson
»Mrs Dalloway« – Virginia Wool
»Dagar av ensamhet« – Elena Ferrante
Den animerade barn-filmen »Monsters vs Aliens« och »Exquisite Pain« – Sophie Calle.
