Löwengrip: »Vi behöver fler kvinnor som gasar på«

Text: Andreas Nilsson

Bild: Andreas Nilsson

Reaktionen kommer inte direkt. I mångas öron måste Isabella Löwengrip förtydligas med »Blondinbella« innan kören sätter igång. Ekonomer viftar med siffror för att förklara att hennes storhet är överskattad. Humanister klagar på självcentreringen och lyxkonsumtionen.  Eller så sitter klänningen fel.

Isabella menar att hon kan ta det. Men att klagokören inte inser hennes syfte.

Det är inte så att 27-åringen inte förstår att intresset för henne som person ligger bakom framgångarna. Att gå från 14-åriga bloggerskan Blondinbella till att kamma hem titeln »näringslivets mäktigaste kvinna” beskriver hon själv som »ett helt liv«. Det finns de som tycker att varumärket »Blondinbella« borde raderas och helt missat att det var länge sedan det gjordes. Men stoltheten över vad hon åstadkom hymlar inte Isabella Löwengrip med.

Redan ett par år in i bloggkarriären började hon räkna på hur många skor som gick att sälja si med så många hundratusen läsare.

– Min största skill är tajming. När har jag tillräckligt trovärdighet och publik så man faktisk kan stoppa in varor?

Likes och affärens estimat går hand i hand. Blondinbella tog sig kunskapen då, företagen skriker efter den idag.

Och om hon är äkta? Spoiler alert: Inget som står på hennes blogg i dag är spontant. Varje inlägg ska bidra till affären. Tolv personer jobbar bara med att moderera bland kommentarerna. Äkta affärskvinna.

Hon har varken ärvt eller pluggat sig till en maktposition inom näringslivet. Om man inte med det räknar misstag. Av tolv startade företag har »åtta gått åt helvete« som hon uttrycker det. Men det är misstagen som har lärt henne. Hon har sprungit på många bollar samtidigt.

– Gör man det får man inte glömma bort sin återhämtning, då trillar man dit och det har jag gjort två gånger. Jag blev utbränd när jag var 18 år och fick magsår när jag var 22. Efter det blev jag enormt mycket starkare. Nu har jag även tio års mer erfarenhet – jag gör inte lika många fel.

Isabella Löwengrip är illröd. Ja, inte politiskt. Där har hon rört sig bort från partiengagemanget i Muf till att stötta Annie Lööf inför valet, större är så ska saken inte göras. Men hon förvånas över att inte fler säger rakt ut att SD kommer att bli största parti. Hon har 1,5 miljoner följare (»Ungefär lika många som Expressen« som hon sa till storpublikens förtjusning på kvällstidningens scen i Almedalen).

– Om jag tar tempen på dom i kommentarsfält så är det klart och tydligt att det är SD som vinner.

Hur känner du inför det?

– Det vill man så klart inte. Men jag är förvånad över att inte fler säger det högt. Men samtidigt … rent strategiskt kanske det är ganska klokt att låta dem ta över nu. Då kommer de att få regera i en lågkonjunktur och det är inte så lätt att göra det när det blir tufft i ett samhälle.

Åter till »illröda« Isabella. Du som har läst Thomas Eriksons bok »Omgiven av idioter« (baserad på DiSC-teorin), vet att det handlar om personlighetsfärgen på en tävlingsinriktad, beslutsam och drivande person.

Det var hon som blev utbränd. Nu tio år senare finns ett team omkring henne där de andra färgerna bidrar till en bättre balans. Men hon har brottats med teambygget. Problemet för många entreprenörer är att man anställer folk som är för lika sig själva istället för att se kompletteringarna. Det får inte vara för homogent.

Första målet när bloggen blev business var 10 miljoner. Sen en omsättning på 50. I år når hon 100. Nästa steg är att hennes företag ska nå en omsättning på en miljard. Det är inte många kvinnor i organiska företag som är i närheten.

– Extremt generaliserande: De flesta stannar på enmansföretag med kanske en miljon i omsättning. De vill kunna leva på sin hobby. Vi behöver fler kvinnor som gasar på, säger Isabella Löwengrip.

Hon vägrar att klaga på företagsklimatet för kvinnor.

– Det är bra. Jag vet att jag får folk emot mig när jag säger det. Och det är inte perfekt, men det går åt ett håll som är rätt, man får väl vara lite tacksam för det. Jag reser extremt mycket träffar många människor i andra länder. Där ser jag en verklighet som inte är jämställd. Så jag blir lite frustrerad när vi diskuterar att för lite riskkapital går till kvinnor eller att vi har för få kvinnliga vd:ar på börsen. Vi lever i ett fantastiskt land med förskola, föräldraledighet … Vi har alla förutsättningar att bygga unicorns.

Isabella Löwengrip tror att jantelagen har ett finger med i spelet, men också att de egna och samhällets förväntningar på mammor förhindrar dem att gasa på i företaget. Just nu är hennes största mission att inspirera kvinnor till att ta del av techresan. Om de inte själva intresserar sig för tech så är det inte där visionerna gror trots att det där investerarna finns.

– Kvinnor startar företag i branscher där det är svårt att skala upp.

Med hopp talar hon om om att hennes barn redan på förskolan får del av programmering och det är definitivt något som finns med i planerna för den egna förskola hon själv planerar att starta för sina 60 anställda.

För det var ju det där med att barn gör som man gör. Säga »tech« är en sak – göra en annan.

Huvudmålet är inte längre att vara en likeable person. Hennes mål är att fler ska göra det hon gör och då måste hon lyckas.

Text: Andreas Nilsson

Bild: Andreas Nilsson