Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Så blev filmfoto hett igen

De unga fotograferna tar omvägen via filmrullen igen.

Överexponerade, stelt uppställda männi­skor i mättat släpljus. Förevigade på ett 6 x 7 centimeter stort negativ. Den analoga bilden är tillbaka – och gör succé i såväl konstfoto som på Instagram.

När filmen gjorde sitt återtåg i fotokretsar för sisådär tio år sedan var det ofta småbild som gällde. Det skulle vara skitigt och kontrastrikt, som under pressfotots guldår. Folk jagade rullar med Kodaks gryniga tri-x-film.

Nu tycks trenden kretsa runt mellanformat, formatet mellan jättekameror där man kryper under en duk, och 35 millimeter. Gärna i färg. I kommentarsfälten berömmer hobbyister som proffs Portra-filmens mjuka övergångar mellan hög- och lågdagrar. Unga fotografer som Rosie Matheson och Chloe Dewe Mathews bemästrar mediet och reser världen runt med kameror av bortglömda märken som Mamiya, medan galleristerna slåss om att få ställa ut de bleka bilderna av det ny-gamla formatet.

Alltmedan filmtillverkarna ser dollartecken.

Den globala filmmarknaden peakade 2003 med nära en miljard sålda rullar. För sex år sedan stod filmjätten Kodak på ruinens brant och tvingades lägga ner sin mytomspunna Kodachrome – ett format som både förevigats i en låt av Paul Simon och givit namn åt en nostalgisk road movie. Nu säljs det massvis med film igen. Och Kodak återlanserar en annan populär diafilm: Ektachrome.

Det går, precis som för tillverkare av musik på vinyl, bra nu.

Men gynnar filmtrenden bilden, alltså den färdiga produkten? Alla som växte upp med filmrullen som enda fotografiskt medium vet hur lång tid det kunde ta från fototillfället till framkallad print. Det innebar en brant inlärningskurva som unga digitalfotografer, med LCD-skärmens hjälp, sluppit. Lägg till svårarbetade kameror. En klassisk Hasselbladare kräver både tålamod och motiv som vet att stå still. Personligen tycker jag att bristerna märks i flödet, där foton inte bara blivit mind­re tekniskt avancerade utan också mindre dynamiska. På gott och ont.

Det för tankarna till skid­åkare i genren slopestyle. När andra idrottare gör allt för att minimera vindmotstånd och naturkrafter åker extremidrottarna runt i säckiga, men coola kläder. Paltor som rimligen förvandlas till stora segel i backen. Men vad bryr de sig, idrottare som får mer kredd och betalt via filmer på nätet och samarbeten med energidrycksföretag än för en OS-medalj.

Att fota med film är det coolaste i fotovärlden just nu. Undrar när det vänder, och digital krispighet och perfektion blir kreddigt igen. Min förhoppning är ändå att det dröjer, precis som cd-skivans återtåg. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera