Bäst att bo

Här är det bäst att bo 2007

Anja och Sofia bor grannar. I Lund. För ett par år sedan bodde de också grannar. I Stockholm. Men oberoende av varandra återvände de till sin hemstad efter att de bildat familj. Nu lyser solen, en lat söndagseftermiddag.

Grannarna småpratar medan barnen myllrar i trädgårdarna och ut på gatan mellan husen. Det blir saftkobbel vid trädgårdsbordet. Lite senare riggas grillen och den ena familjen efter den andra ansluter till spontan middag. Det är en vanlig kväll på Saturnusgatan, Planetstaden, Lund. Här är det bäst att bo.

Anja Ritzau och Martin Bergendal köpte sin vackra tegelvilla från 1916 för ett par år sedan. Då hade de tiotalet år tidigare lämnat Lund för huvudstaden. Men när barnen började bli skolmogna stod valet mellan Stockholmsförort eller Lund.

– Vi föreställde oss att livet skulle vara enklare här – och det är det också, säger Anja. Nu kan de cykla överallt, de styrs inte längre av trafik och logistik. Barnen Elsa, 10 år, Axel, 8 år och Katja, 4 år, kan röra sig fritt. Och skulle familjen sakna storstadspuls kan den kvista över till Malmö eller Köpenhamn.

Förra året flyttade Sofia Wilén och hennes familj från Stockholm till huset intill. För henne avgjordes saken när hon erbjöds att ta över familjens livsverk, Tehuset Java, för att mamma närmade sig pensionsåldern.

– Det var lite av ett äventyr att bryta upp och återvända till Lund, men nu känns det rätt – framför allt för barnen, säger hon.

Två familjer som valt att flytta tillbaka till den kommun i Sverige som enligt Fokus kommunrankning är den bästa att bo i. Och de är inte ensamma. Förra året ökade befolkningen med 1 029 personer, vilket var avgörande för att Lund skulle ta hem förstaplatsen 2007. Redan förra året var kommunen med i toppstriden och den ligger fortsatt högt i många välståndskategorier.

I Lund är folk förhållandevis rika, en femtedel av invånarna är miljonärer, jämfört med 14 procent i landet som helhet. Befolkningen är relativt ung – vilket till stor del beror på alla studenter. Folk är friska – ohälsotalen är tredje lägst i landet. Nyföretagandet är påtagligt högt. Den kommunala ekonomin är stabil och valdeltagandet högt. Utbildningsnivån är god – bara Danderyd har färre lågutbildade i hela landet – och lärartätheten i såväl skolor som förskolor är hög. Men nytt för i år var att alltså kommunen drog till sig så många nyinflyttade.

Lunds kommun ligger i den expansiva Öresundsregionen men kan dessutom ståta med gemyt, akademi och tradition. Och traditionen erbjuder inte bara studenter och spex utan även företagande och entreprenörsanda. Här har Tetra Pak och Gambro vuxit fram och här har Ericsson fast förankring. Spetsforskning och högteknologi samsas med humaniora och klassiker.

– Lund är kontrasternas stad – en unik blandning av gammalt och nytt, säger folkpartisten Tove Klette, ett av stadens fem kommunalråd och något av kommunens grand old lady.
Mitt på Lilla Fiskaregatan står en halvtom lokal med flyttkartonger staplade i rummen och enstaka kontorsmöbler utspridda. Det doftar träolja och optimism – nästa morgon flyttar det nya teknologibolaget Logipard in.

– Här finns ett företagskluster med stora, starka företag som kan bli kunder eller uppdragsgivare åt nya mindre företag. Och här finns dessutom gott om kvalificerad arbetskraft, och så bron och närheten till Kastrup (Köpenhamns flygplats) som underlättar internationella kontakter, säger vd:n Linus Wiebe, som också varit borta från Lund i olika perioder.

– Efter studenten var det bara Stockholm som gällde för folk i min ålder. Men det tycks ha vänt, det finns helt andra möjligheter att få bra jobb här nu jämfört med för 10–15 år sedan.

Fast Lunds infödda ungdomar tenderar nog fortfarande att lämna staden, i alla fall några år. På stortorget sitter Mattias Holmqvist, Anders Blomberg och Alex Segerstein, alla strax över tjugo, alla med planer på studier eller arbete på annan ort.

– Lund är nog bra att plugga i om man inte kommer härifrån – vi har redan ledsnat på baler och studentliv, säger Alex som är akrobat och ska ut på turné med Clowner utan gränser.

– Lund är en rätt tråkig stad, säger Mattias och får medhåll av de andra.
Så de kan inte tänka sig att återvända?

– Jo, svarar de med en mun och medger att de nog gillar Lund mer än de tror.
Men oavsett vart bygdens ynglingar styr kosan fortsätter dent strida strömmen av läsmogna ungdomar i andra riktningen: mot universitetet. Lund är och förblir en studentstad och präglas av centrala universitetsbyggnader, studenter på cykel, på café, på gräsmattan i Lundagård eller i snabbköpet med en torftigt fylld shoppingkorg i näven – det är del av stadsbilden. Och studenterna gillar miljön.

– Staden är fascinerande – det är väldigt internationellt och studentanpassat, säger Ardeshir Gurani från Danmark som kommit till Lund för att läsa statsvetenskap eftersom han har en flickvän i Malmö.

Så här års gör staden skäl för sitt namn. Lummigt och grönt. Men framför allt är Lund tegel i alla nyanser, från klassiskt rött till ockra, senapsgult, grafitgrått och gammelrosa. Med klängrosor. Men Lund lider av växtvärk – hur ska alla få plats och hur ska folk ta sig fram egentligen?

– Det är inte så kul att vara bilist här, cyklisterna dominerar, medger moderate kommunalrådet och kommunstyrelsens ordförande Mats Helmfrid.

– Trafiken är ett problem. Det är en stor utmaning för oss att bevara det gamla samtidigt som vi låter staden växa, säger Tove Klette.

Expansionen har inneburit att det byggs för fullt i utkanten av staden. Men det räcker ändå inte för att bromsa fastighetspriserna, som ligger i nivå med dyra Stockholmsförorter, det är en av Lunds svaga punkter i rankningen. På Saturnusvägen, mitt emot Anja och Sofia, ligger en räcka sjabbiga femtiotalshus – där det senaste såldes för 4,2 miljoner. Fastighetsmäklaren Staffan Olsson märker att företagen satsar på Lund.

– Prisutvecklingen de senaste åren har varit stabil och gått spikrakt uppåt, säger han.

Både nya och gamla lundensare är alltså villiga att betala bra för att bo i den fina staden. För den är fin i flera bemärkelser – lundensarna återkommer gärna till Lundaandan, som betecknas av öppenhet, tolerans – och en smula lågprofilssnobbism.

– Pengar betraktas som en tillgång men det är inte något man stoltserar med, säger Anja Ritzau.

Tove Klette säger skämtsamt att man egentligen ska ha bott tre generationer i staden för att betraktas som en äkta lundensare.
– Fast i Lund accepteras alla som de är, även om vi inte är så lättimponerade.

Men socionomstudenten Rakel Thunander från Malmö låter sig inte överväldigas av Lundaandan.
– Det är rätt töntigt. Jag kan nog inte tänka mig att stanna här efter studierna – det anses lite fint att bo och arbeta här så av den anledningen är socionomlönerna typ lägst i hela landet. Det är tydligen privilegium nog att få svassa runt i frack på gatorna, säger hon och fnissar lite.
Som för att bekräfta saken börjar plötsligt frackprydda ynglingar och unga flickor i balklänningar strömma genom staden mot Lundagård. Några kliver av bussen, andra promenerar och åter andra körs i kortege till röda mattan i parken. Det är gymnasieskolan Vipans studenter som ska ha avslutningsbal. Linus Olsson, Helena Nilsson, Sofia Holm, Cecilia Åberg, Tobias Nilsson och Benni Kronkvist tycker alla att Lund är toppen.
– Det är mysigt och lagom stort. Och det finns alltid något kul att göra, säger Sofia Holm.
Trots att Lund toppar rankningen finns det flera viktiga kategorier som står i bjärt kontrast till idyllen. Socialbidragsberoendet är förhållandevis högt, den öppna arbetslösheten ligger nära snittet i landet och brottsligheten är besvärande hög.
– Att ungdomsarbetslösheten inte har sjunkit mer är bekymmersavmt. Det kan bero på att de arbetstillfällen som finns är relativt kvalificerade, säger Mats Helmfrid.
Och hur var det med brottsligheten då? Enligt de patrullerande polisassistenterna Malin Nilsson och Mikael Karlsson är det inte värre i Lund än någon annanstans.
– Att det anmäls så många brott kan bero på att vi poliser syns mycket, tror Malin Nilsson.
– Folk är nog ganska anmälningsbenägna här, säger Mikael Karlsson.

Närpolischefen Jörgen Nilsson tycker att de lyckas hålla kriminaliteten i schack – trots regional expansion och befolkningstillväxt har brottsligheten sjunkit en aning tre år i följd. Antalet poliser har på två år ökat från 40 till 60 – och ska öka till 90 på ytterligare två års sikt. Hans andra förklaringar till den höga brottsligheten är närheten till kontinenten och narkotikainflödet samt en kombination av höginkomsttagare, ungdomar och alkoholkonsumtion.
– Dessutom är vart sjunde anmält brott cykelstöld – räknar man bort dem ligger vi bättre till jämfört med andra kommuner.
Men Saturnusgatan är fjärran från kriminalitet och förhärdande misär. Här är livet tryggt, vänligt och okomplicerat. Anja som är lärare ser påtagliga skillnader mellan hur barn har det i Lund jämfört med Stockholm. Det är mindre exponering, färre intryck och lägre tempo.

– Det känns som om barnen åldras snabbare i Stockholm. Här tillåts barn att vara barn.
Och medan barnen fortsätter att leka i trädgården, sjunker solen över staden. Några cykeltramp därifrån spills champagnen, fötter snubblar på klackar och kjoltyg och sången stiger om ungdomens vår. Och om förbund som knytas i den lund, där de härliga lagrarna gro. Då känns det inte så konstigt att här, här är det bäst att bo.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera