Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Blogg

Skolor kan lära av Al-Azharskolan

Det var tjusigt av Domalde, kung av Ynglingaätten, att offra sig själv för att råda bot på missväxten. Storslaget också, rent estetiskt, att döma av Carl Larssons oljemålning i Nationalmuseum. Men just den traditionen framstår så här i efterhand som en aning teatralisk. Det vore orimligt att kräva av våra ledare att de ska gå i döden när konjunkturen vänder nedåt. Traditioner bör inte urskillningslöst föras vidare i varje generation. Å andra sidan är det något märkligt med ett land där sådant som för bara några decennier sedan var norm, plötsligt beskrivs som hårresande, kränkande, vidrigt och upprörande.

Den muslimska friskolan Al-Azhar i Vällingby har haft morgonsamlingar med bön, eller åtminstone koranvers. Skolinspektionen har förklarat att det strider mot skollagen. Liberalen Lotta Edholm, oppositionsborgarråd, kallar morgonbönen »oacceptabel« och hotar – rätt illa maskerat – med en stängning. På nätet bubblar det ena och det andra åt samma håll, fast grövre, som vanligt.

Al-Azharskolan har, som ni säkert minns, sållats ut som ett problem ett par gånger tidigare. Flickor och pojkar sattes på olika platser i skolbussen. »Avskyvärt« kommenterade självaste statsministern den gången. Flickor och pojkar hade inte gymnastik tillsammans. »Könsapartheid«, hette det då. Moderaternas Camilla Waltersson Grönvall krävde att regeringen skulle »sätta ner foten« och »vidta åtgärder«. Minister Fridolin lovade att göra något åt skolans »oacceptabla sätt att arbeta«.

Detta i ett land där psalmsång på morgonsamlingar var regel in på sextiotalet. »Din klara sol går åter opp« – låter det möjligen bekant? Ända fram till åttiotalet hände det att svenska skolbarn började dagen med en påminnelse om Gud till ackompanjemang av tramporgel. Det skulle inte förvåna mig om Stefan Löfven, nyss fylld 60, har varit med om det. Och könsuppdelad gymnastik var en självklarhet i svenska skolor längre än så. Jag är snart 50 och har varit med om det. Lotta Edholm är 52 och Camilla Waltersson Grönvall är 48. De har med all sannolikhet också haft könsuppdelad gymnastik.

Vad Gustav Fridolin, 34, upplevt är som vanligt mer osäkert.

Det är möjligt att det finns ett jättelikt problem här. Det är till och med sannolikt. Men låt mig antyda att det jättelika problemet inte i första hand har att göra med Al-Azharskolan. Det har att göra med svenska politiker och nätbrölare. De som låtsas att något som var en självklarhet i vår egen kultur för bara några decennier sedan är fullständigt främmande för varje civiliserad stat. Som blir upprörda över något som var vardag i ett Sverige som de själva levt i, utan att vara nämnvärt förtryckta.

Det är ett löjligt spel, som bygger på att man glömmer sin egen historia och gör sig dummare än man är. Om man nu ogillar religiösa inslag i skolan, eller könsuppdelad gympa, ska man förstås argumentera mot sådant. Men släpp den töntiga indignationen. Vi snackar inte om änkebränning eller tvångsgifte.

Själv skulle jag tro att andra svenska skolor har något att lära av Al-Azharskolan. Morgonsamlingar, inklusive psalmsång, låter i mina öron som en rätt bra idé. En lagstiftning som förbjuder att ett kulturarv förs vidare i skolan är däremot tvivelaktig.

Den som känner sig tvingad in i kristendomen av att då och då höra »Din klara sol går åter opp«, är i behov av annan hjälp än sådan som Skolinspektionen kan ge.

fokus

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera