Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi / Kapitalet

Finansklanens ständiga stök

Röran i Ratos sätter fingret på investeringsbolagens problem.

Styrelsemötet ajournerades vid midnatt men skulle återupptas 07.00 morgonen därpå.

Läget var akut. Det var maj 1998 och det var kris i det gamla Ratos – investmentbolaget som kontrollerades av Söderbergarna. Finansklanen var släkt med Wallenbergarna och en av de 15 familjerna i CH Hermanssons klassiker om vilka som bestämde i Sverige. Med huvudkontor i maktens hjärta, i vinkeln mellan Rosenbad och riksdag.

Vd:n Urban Jansson hade avgått i protest mot ordföranden Sven Söderberg. Som sedan också lämnat sin post och lämnat bolaget nästintill roderlöst.

När mötet ajournerades var det i praktiken spikat att skatteprofessorn Göran Grosskopf skulle ta över klubban. Men under natten hade hans andra uppdragsgivare, familjen Rausing, satt p för alla sådana tankar. När styrelsemedlemmen Olof Stenhammar steg in i styrelserummet tio minuter för sent på morgonen fick han i ansiktet: »Du får ta det.«

Och så blev det. Den gamle OM-grundaren Stenhammar blev den första ordföranden i Ratos historia som inte hette Söderberg.

Bråket 1998 hade gällt Ratos strategi. Bolaget hade i slutet av nittiotalet i princip blivit enbart en förvaltare av andra börsnoterade aktier. För att råda bukt med den rabatt som börsen alltid sätter på sådana bolag skapades ett system där Ratos kunde köpa tillbaka sina egna aktier. Genom att köpa den egna, undervärderade aktien gjorde man en säker vinst. Men det gjordes med pengar som skulle kunna ha använts till nya investeringar.

Sven Söderberg var, trots att han var ordförande, i det tysta emot denna i hans tycke passiva strategi och motarbetade sin vd. Som tackade för sig.

Det är värt att komma ihåg de där händelserna för snart 20 år sedan. I måndags fick Ratos nuvarande vd Susanna Campbell sparken efter fyra år på jobbet. Hennes avpolletterande innebär det definitiva slutet på den epok som inleddes den där dagen. En period som till stora delar är en av de moderna framgångssagorna på Stockholmsbörsen.

Stenhammar plockade in ekonomen Arne Karlsson som beslutade sig för att bygga om strategin i grunden. Ut åkte börsaktierna. In istället med hel- eller delägda dotterbolag, som man strukturerade om och sålde. Ratos blev ett risk-kapitalbolag. Och ett oerhört framgångsrikt sådant.

Börsen svarade med att hissa upp aktien från motsvarande strax över tio kronor till som mest, i början av 2011, till nära 130 kronor.

Därefter började både kurs och Arne Karlssons stjärna att dala. 2012 ersatte Karlsson Stenhammar på ordförande-stolen. Istället fick den internt rekryterade Susanna Campbell ta över som vd.

Campbells tid vid makten har varit mindre framgångsrik. Mycket av skulden för kräftgången tillskrivs nu också henne. Men den tidigare så geniförklarade Arne Karlsson är högst delansvarig. Det var först nu i vår som han lämnade ordförandestolen och ersattes av ÅF:s vd Jonas Wiström.

Ett viktigt skäl till Ratos problem är att »private equity«-marknaden, som bolaget kastade sig in i 1998, inte är det Klondyke som det var då. Campbell har själv kommenterat svårigheten att hitta prisvärda företag att förvärva. Miljarderna har stannat i bolagets kassa och på Ratos pratar man åter om återköp och andra sätt att dela ut pengarna.

Det är inte konstigt att man ömsar skinn ännu en gång. Söderbergfamiljen, som fortfarande kontrollerar bolaget, är upp-enbarligen härdad och inte rädd för att på kort tid byta både ordförande och vd.

I ett vidare perspektiv är turbulensen i Ratos ett exempel på de inbyggda problemen med börsnoterade bolag som finns till för att investera i andra bolag – oavsett om det gäller på eller utanför börsen. För att lyckas kräver aktiemarknaden mer eller mindre att bolaget, likt under Arne Karlssons tid, överträffar sig självt. Men sådana framgångsräckor är sällan eviga. Och när de tar slut står aktiemarknaden där med yxan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera