Våldet från vänster

Text: Lisa Bergman

Toppbild: Gunnar Lundmark/Scanpix

Toppbild: Gunnar Lundmark/Scanpix

Idag, fredag, inleds Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Baltiska hallen i Malmö. Det sker inför gapande tomma läktare, i en stad belägrad av piketbussar, avspärrningar och kravallpolis. Men räkna med bråk; inför evenemanget har proteströrelsen »Stoppa matchen« utlovat demonstationer med 10 000-tals personer.

Samtidigt pågår för fullt polisutredningen av en serie brandattentat mot fyra stormarknader i Södertälje som inträffa­de förra veckan. Även om ingen grupp ännu tagit på sig ansvaret för bränderna känns mönstret igen från den extrema västerrörelsen Global intifadas aktioner som genomförts sedan slutet av förra året. Av åtta bränder har gruppen tagit på sig ansvaret för två. Global intifada har även genom sms-kampanjer uppmanat till bojkott av matvarukedjor i protest mot Israel, USA och kommersialism i allmänhet.

– Det känns som det finns en direkt koppling mellan händelserna i Malmö och Södertälje, säger Anders Bergman som är historiker med inriktning på europeisk vänster- och högerextremism.

– Jag förstår inte hur de tänker. Risken är att man förlorar den status och sympati man ändå har haft bland allmänheten och som varit oerhört viktig. Genom att inte ta avstånd från dåden, kommer de att undergräva sig, radikaliseras och isoleras.

För att förstå utvecklingen måste man ta några steg tillbaka i tiden, till strax efter kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001. För den autonoma väns­tern innebar de en vändpunkt. Polisens hårdhänta hantering och nedskjutningen av aktivisten Hannes Westberg lämnade en bitter eftersmak. Afa, som med uttalanden som »Göteborg var en framgång« fick skulden för kravallerna, hade sedan 90-talet varit känt för allmänheten som en grupp som med nävarna bekämpade nynazismen. Nu visade de att deras kamp inte enbart riktade sig mot extremhögern. Före Göteborg hade de autonoma haft ett väl fungerande samarbete med mer etablerade vänsterorganisationer. Efter kravallerna växte misstänksamheten mot de autonoma, som nu började marginaliseras.

Att Säpo och polisen har svårt att få grepp om de autonoma grupperna som Afa, Revolutionära Fronten, Global intifada och Syndikalistiska ungdomsförbundet, Suf, beror på att de är strikt icke-hierarkiska till sin natur och består av flyktigt sammansatta nätverk. Medlemmarna, som består av individer som beskriver sig som allt från socialister och anarkister till feminister och djurvänner, rör sig mellan olika grupperingar. De har möten, men inga officiella representanter.

Svenska vänsterextrema grupper hade efter kravallerna i Göteborg en lugnare period men sedan 2004 har de åter intensifierat sin kamp. Nazister och högerextremister är fortfarande given måltavla, så även USA och dess allierade i kriget i Irak, men också Israel, multinationella företag och försvarsindustrin. Global intifada har till exempel sedan 2004 attackerat en Israelfestival på Nalen i Stockholm och israeliska turistbyråer, de har saboterat vapentillverkaren Aimpoint i Malmö, kastat brandbomber mot polska ambassaden, stuckit en dansk beskickningsbil i brand och placerat ut brandbomber vid Försvarets materielverk i Stockholm. Personer med koppling till andra autonoma grupper låg också bakom ett försök till mordbrand riktat mot McDonalds vid E4:an utanför Nyköping.

Men med bränderna i Södertälje har vänsterextremisterna radikalt trappat upp sina våldsmetoder.

– Det här är en massiv operation av mått som aldrig tidigare skådats i Sverige. Global intifada är det närmaste vi kommit en statsgerilla på vänsterkanten i Sverige. Det här sänder tydliga signaler till grupper i övriga Europa om att man i Sverige är beredda att ta till grövre våld än tidigare, säger Anders Bergman.

Vid en genomgång av domar och utredningar från 2005–2007 har Fokus tidigare tagit fram en tentativ gärningsmannaprofil för den typiske vänsterextremisten: Personen är mellan 16 och 24 år, nästan uteslutande etnisk svensk och kommer från välordnade hemförhållanden. Oftast skuldfri. Ett fåtal av de dömda är kvinnor men majoriteten är män. I några fall har föräldrarna maktpositioner i samhället. Drygt hälften bor i storstäderna.

Enligt forskare är vänsterextremisterna personer med fötterna i den socialrevolutionära traditionen och har goda kunskaper om den västerextremistiska historien i Europa. De uppfattar sig som del av ett större internationellt sammanhang, inspireras av grupper som franska Action direct, tyska Röda armé-fraktionen och Röda brigaderna i Italien och inriktar kampen mot fascism och högerextremism, imperialism och kapitalism, krigförande makter och multinationella företag.

Inför den stundande helgen kan polisens hantering av protesterna bli avgörande för hur vänsterextremismen den närmaste tiden kan komma att utvecklas. Anders Bergman tror att övervåld eller direkta personskador kan leda till en drastisk upptrappning av vänsterextremisternas våldshandlingar.

– Hoten måste tas på allvar men nu gäller det för polisen att visa tålamod – precis som de gjorde vid Social Forum i Malmö i höstas. Det är en delikat uppgift men de som ropar på hårdare tag fattar inte vad det kan leda till, säger han.

Läs mer: Antidemokraterna

Text: Lisa Bergman

Toppbild: Gunnar Lundmark/Scanpix