Bicky Chakraborty

Text: Ken Olofsson

Bicky Chakraborty, 64 år, växte upp i en tjänstemannafamilj i Calcutta, men lämnade Indien i 18-årsåldern för Sverige.

– Europa lockade. Sverige var ett land det talades mycket om. Där fanns utveckling, framtid och tolerans. Jag blev väl mottagen men det var tufft ekonomiskt. Jag hade sparat några tusenlappar, det var allt. Jag levde snålt, gnetade så jag kunde överleva dagen och klara studiekostnaderna. Den tiden har jag haft nytta av i mitt affärsliv.

1980 startade han koncernen Elite Hotels of Sweden som i dag omfattar 24 hotell, cirka 1 200 årsarbetare och har 1,4 miljarder i omsättning. Men vägen dit har inte varit spikrak. Under den förra ekonomiska krisen på 90-talet var Bicky Chakraborty illa ute.

– Jag fick sälja nästan alla mina aktier för att klara min rörelse, jag hade gjort en del stora investeringar men det gick inte att låna pengar. Det var en svår tid, många sömnlösa nätter. Jag klarade mig på stupkanten och det är jag tacksam för.

Chakraborty har varit verksam som entreprenör i bred bemärkelse. Utöver hotellverksamheten har han bland annat ordnat artistgalor, den första med stöd av Rädda Barnen, och politiska debattaftnar. En sådan kväll deltog dåvarande statsministern Tage Erlander.

– Jag satt bredvid Erlander. Vi åt sill och drack nubbe. Erlander var uppspelt och jag fick lära mig mycket om svensk politik den kvällen. Det var omtumlande timmar för mig – i Indien var och är avståndet mycket stort mellan dem som har makten och resten av befolkningen. Det var kanske därför jag blev så förtjust i Sverige dit ingen bett mig komma, jag valde det själv. Öppenheten, en liberal välkomnande attityd. Det har ju förändrats, som vi vet. Men för att trivas här krävs att man accepterar landets spelregler och anpassar sig till klimatet, kulturen och samhället i allmänhet.

Chakraborty har fortfarande starka band till hemlandet. Attentatet mot landets ekonomiska huvudstad Mumbai gjorde honom inte så förvånad.

– Det finns många fiender som vill slå en kil i Indiens ekonomiska utveckling. Det som oroar mig är att de som utförde attentatet måste haft hjälp inifrån, det finns grupper inne i Indien som arbetar för terroristerna.

Chakraborty menar att de sociala klyftorna måste minska för att lösa landets, och regionens, stora sociala problem. Alla invånare måste ta ett större socialt ansvar annars blir det ingen utveckling för de breda massorna.

Humanismen blev han inympad med hemma vid köksbordet i Calcutta, där han växte upp tillsammans med fem bröder och en syster. Han äter fortfarande middag tillsammans med sina syskon, i Calcutta, tio-femton gånger om året. Bicky är sammankallande. Han berättar om hur pappan har inspirerat honom.

– Jag hade en skolkamrat som inte kunde betala sina skolavgifter, han blev mobbad av både lärare och elever. När jag berättade för pappa ville han att jag skulle bjuda hem kamraten.

Måltiden slutade med att pappa betalade alla hans skolavgifter fram till examen. Och till mig sa han ord som jag fortfarande ofta tänker på i vårt hårda samhälle: »Att älska sina egna barn gör alla djur men att älska andras – det är mänsklighet.«

En ung idrottskvinna i karriären kommer fram och hälsar. Bicky utbrister i lovord.

– Du är en fin representant för idrotten. Jag vet att du har både VM och OS att tänka på. Jag hör av mig.

Veckan därpå får hon en summa insatt på sitt bankkonto. Bicky Chakraborty gillar att stötta idrottare. Han driver också tillsammans med 39 indiska läkare ett sjukhus i Calcutta. Det är ingen välgörenhetsverksamhet, säger han, men ett antal patienter som inte har tillräckligt med pengar får subventionerad vård och två sängar står gratis till förfogande för »gatans folk«.

Bicky Chakraborty äter lutfisken med god aptit, hustrun Ylva är från Skåne och det var där han lärde sig äta denna rätt, »gärna med mycket svart- och kryddpeppar annars är det helt smaklöst«. Och hans nästa satsning handlar om mat.

– Jag har aldrig förstått varför det produceras så undermålig färdiglagad mat i Sverige. Åldringar och skolbarn är särskilt utsatta. Man måste ha passion för att laga färdiglagad mat, yrkesfolk som bryr sig om näringsvärde, smak och utseende.

Nu tänker Bicky Chakbraborty göra något åt den saken. Han har köpt en Samhall-fabrik i Sala med drygt hundra anställda och satsar 35 miljoner för att producera färdiglagad mat som ska distribueras över hela landet. Målgruppen är kommuner, skolor och detaljhandeln.

– Jag fick upp ögonen för detta när min hustru skrev en uppsats om funktionell mat, om varför den inte är bättre. Nu har jag möjlighet att göra något åt saken. Många tycker nog jag är halvgalen som ger mig in i detta men man ska inte vara rädd för nya utmaningar.

Mellan lutfisktuggorna talar vi om vad som är livets mening. Bicky Chakraborty lutar sig fram för att tränga igenom den höga ljudkulissen med sitt svar:

– Det är nog att ha ett projekt på gång. Och att vara god mot sina medmänniskor i sina handlingar.