Stig Malm: »Wanja har inga fiender«

Text: Lotta Engzell-Larsson

Bild: Fredrik Sandberg/Scanpix

Kan en ordförande lura igenom ett pensionsavtal till vd utan ledamöternas kännedom?

– Det låter väldigt konstigt. I så fall har ordföranden mörkat tillsammans med vd och haft hjälp av ersättningskommitténs tre personer. Och där fanns ju en av Wanjas närmaste medarbetare.

Tror du att någon brottslig handling begåtts?

– Den saken diskuterades ju även i Skandia, där gjordes en utredning, men de lyckades inte bevisa något. Här har jag svårt att se att det skulle ha skett något brott eftersom alla uppgifter står i verksamhetsberättelsen.

Är det ofta svår och komplicerad materia som diskuteras på styrelsemöten i stora bolag?

– Absolut. Styrelsen ska inte gå in i detalj i verksamheten, men när det gäller områden man själv inte är insatt i måste man ta hjälp av experter. Det gjorde jag på min tid, och Wanja har ju folk att tillgå som kan hjälpa henne med sådant här.

Har fackliga representanter rätt kompetens för att sitta i stora bolag?

– Man kan ha en väldig nytta av den fackliga kompetensen, exempelvis inom arbetskraft och rekrytering, och i politiskt känsliga frågor. Det är sådant som facket är väldigt bra på. Och man kan säga att i AMF fanns det tre personer från facket där en, Dan Andersson, är ekonom, Erland Olausson är jurist, och så Wanja.

Men ändå har detta hänt, de hade inte koll på ersättningarna till cheferna?

– Man kan ju konstatera att styrelserna i de stora banker som har gått i konkurs i USA var fulla av ekonomer med lång erfarenhet och fina meriter. Så det kanske inte är det som saknas.

Är det ett problem att man ofta, inte bara från fackets sida utan även andra styrelseledamöter, har många uppdrag och kanske inte hinner med arbetet?

– När man i tidningarna har räknat upp Wanjas uppdrag och kommer fram till över 20 stycken så har jag en känsla av att man räknat även personalens konstförening. Men generellt ska man nog inte ha mer än 5-6 uppdrag i större bolag.

Är det rätt av regeringen att stoppa bonusar i statliga företag?

– Ja, det borde aldrig ha införts, men det var ju förra regeringen som gjorde det. De trodde att bonusar var bra, problemet är att företagsledningarna tror att de är mer duktiga och åtråvärda än de faktiskt är. När jag satt i styrelsen för dåvarande PK-Banken hade vi samma diskussion, deras löner skulle höjas för att det var så hård konkurrens om cheferna, men det är ju nys att svenska direktörer skulle vara så efterfrågade utomlands. Problemet är att de känner varandra så väl i den här lilla gruppen.

Hur kan man undvika sådana här skandaler?

– Det behövs en sanering, LO måste skaffa en policy för hur man ska hantera de här frågorna. LO borde ha satt ned klacken för länge sedan. Om cheferna hotar att sluta – låt dem göra det då.

Näringsministern Maud Olofsson menade tidigare i år, innan regeringen bytte fot i frågan, att om man inte kan ha chefsbonusar kan man inte heller ha prestationsbaserade ackordslöner, vad säger du om det?

– Hon är korkad. Det är en korkad jämförelse. Sopåkarnas arbete är mätbart varje dag, det är inte direktörernas. Och de som har ackordslöner får mindre pengar om de presterar mindre en dag. Några sådana samband finns inte i direktörsvärlden.

Tror du att Wanja Lundby-Wedin kommer tvingas avgå som ordförande för LO?

– Nej det tror jag inte. Hon har en låg profil och är lite religiös, bär kors på bröstet. Hon har inga fiender i etablissemanget. Jag hade många fiender som ville bli av med mig, därför tvingades jag gå efter bonusaffären i BPA.

Detta har hänt

Kritiken mot höga bonusar i näringslivet kulminerade när det visade sig att AMF Pensions förra vd Christer Elmehagen dels fått en pension på 30 miljoner kronor, dels flyttat pengarna i samband med beslut om att bolaget skulle ta tillbaka en del av avkastningen från spararna. Den höga ersättningen har gjort att ägarna LO och Svenskt Näringsliv hamnat i blåsväder. Nu höjs allt fler röster för att LO-ordföranden [[Wanja Lundby-Wedin]] bör avgå.