Modeentreprenören Gudrun Sjödén sa i en intervju i Svenska Dagbladet att kvinnor som släpar efter i lön och pension får skylla sig själva. Och att de kvinnor »som klagar på att de inte kommer någon vart […] de sitter ju där de gör eftersom de har valt något annat än att satsa på sitt yrke«.
Sjödéns åsikter fick Marianne Lindberg De Geer att tänka på »den nyfrälst moderata Ann Heberleins drapor om det onda med godhet«. Kanske, skrev Lindberg De Geer, var det dags för Moderaterna »att kliva ut ur garderoben (ursäkta skämtet!) och vara lika frispråkiga som ›färgstarka‹ Gudrun Sjödén? Varför inte helt enkelt köpa hela citatet som slogan till årets val- affischer? Kvinnoföraktet kan säkert locka en del SD-röster.«
Lindberg De Geer tyckte att Sjödén gav högerns skällsord »batikhäxa« en ny, vassare innebörd. Hennes kläder var dessutom bara »kopior av kopior utan original som förde tankarna till 1950-talets Konstfack«.
Ann Heberlein svarade att hon också blivit upprörd över Sjödéns föraktfulla attityd till kvinnor med låg pension, och krävde en ursäkt från Lindberg De Geer för tilltaget »att förknippa mig med åsikter som inte är mina«. Det fick hon inte. Lindberg De Geer påpekade att hennes kritik inte bara rörde »en borgerligt röstande individs (Sjödéns) åsikt utan en människosyn som gäller hela högern, och »Heberlein kandiderar för Moderaterna till riksdagen och representerar därmed partiet«. Elsa Westerstad reagerade i Svenska Dagbladet på hätskheten mot Sjödén och citerade Ann Charlott Altstadt: »Systerskapet är en ängslig sekt där auktoriteter lägger ut partilinjen. De som tänker själva stöts ut ur flocken.«
