Är svenska medier partiska i Gazakriget?
Ett stort upprop bland journalister hävdar att svenska medier legitimerar folkmord i Gaza. Men är undertecknarna själva opartiska?
I slutet av juli publicerades ett upprop på Expressens debattsida. Undertecknarna – omkring 500 svenska journalister, författare, kommunikatörer och andra mediearbetare – uppmanar ledarna för västvärldens mediehus att sätta press på Israel för att internationella journalister ska släppas in i Gaza och den israeliska pressfriheten förbättras. Men den centrala punkten ligger egentligen inte i uppmaningen, utan i texten ovanför. Där anklagas svenska medier för att genom sin undermåliga rapportering om konflikten bidra till att ”legitimera (…) ett pågående folkmord”.
Initiativtagaren är Magda Gad, krigskorrespondent som i somras meddelade att hon står i begrepp att lansera en tidning uppkallad efter henne själv. Gad (tidningen) ska enligt Gad (personen) agera i kontrast till etablerad media, som hon menar är för försiktiga i sin bevakning av Gaza och klimatfrågan. I en intervju i SvD förtydligade hon att svenska medier ägnar sig åt att ”okritiskt sprida mycket israelisk propaganda” och visar för få bilder av döda barn i Gaza.
Det stora antalet undertecknare visar att Gad inte är ensam i medievärlden om att betrakta bevakningen av Gazakriget som vinklad till Israels fördel. Bland underskrifterna finns till och med journalister som själva bevakar kriget, däribland för SVT och Sveriges radio.
för att bidra till att "legitimera folkmordet i Gaza". 500 personer från
mediebranschen skrev under. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
Samtidigt finns en konkurrerande bild, enligt vilken västvärldens medier tvärtom förhåller sig okritiska till Hamas propaganda och vinklar sin bevakning till Israels nackdel. Förra veckan rapporterade den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung att fotografier från Gaza som den senaste tiden har väckt starka reaktioner, är arrangerade eller beskrivs missvisande. En bild visar till exempel barn som med olyckliga ansikten sträcker fram tomma grytor, synbarligen tiggande om mat – men i själva verket står de inte framför en matbank utan framför en fotograf.
Tidigare i våras publicerade internationella medier som BBC, CNN och New York Times och ett fotografi av ett utmärglat barn, varpå det framkom att barnet i själva verket led av en svår ärftlig sjukdom. På en annan bild, som inte användes i media, står hans bror bredvid, till synes frisk.
Det tyska journalistförbundet DJV har varnat för ”försök till manipulation med hjälp av professionellt skapade pressbilder”, och Gerhard Paul, professor emeritus i historia som har forskat om bilder från Israel och Gaza i 25 år, säger till Süddeutsche Zeitung:
”För den palestinska sidan gäller det framför allt att spela på de pacificerade västerländska samhällenas sentimentalitet. Och det fungerar utmärkt (…) Bilderna har därutöver en ytterligare funktion: de syftar till att skriva över de brutala bilderna från Hamasattacken 7 oktober 2023. Det finns redan många som inte ens kommer ihåg dessa bilder längre. Hamas är en mästare på att iscensätta bilder.”
En annan tysk tidning, Bild, kunde senare avslöja att fotografen som arrangerade bilden av tiggande barn i Gaza har en Instagramprofil där budskap som ”Free Palestine” och ”Fuck Israel” förekom.
I Süddeutsche Zeitung konstaterar Paul att i norra Gaza, som är under israelisk ockupation, är journalister inte tillåtna vilket innebär att den israeliska militären kontrollerar vilka bilder som sprids från området. Men: ”i söder, där Hamas har inflytande, måste man utgå ifrån att de till 100 procent kontrollerar bildproduktionen”.
Att Hamaskontrollerade Gaza saknar pressfrihet är ingen hemlighet. Washington Post rapporterade i våras om hur Hamas försökte tysta journalister som rapporterade om Gaza-bor som demonstrerade mot Hamas. ”Hamas kränkningar av pressfriheten under kriget har varit kraftigt underrapporterade”, konstaterar den amerikanska organisationen CPJ (Committee to Protect Journalists).
Efter Gaduppropet har flera journalister, opinionsbildare och politiker tagit upp exempel på hur medier i själva verket upprepade gånger har svalt propaganda från Hamas. 17 oktober 2023 bombades till exempel Al Ahli Arab-sjukhuset i Gaza med ett stort antal civila dödsoffer. Världspressen beskrev det som resultatet av israeliskt bombardemang; i själva verket kom raketen med största sannolikhet inifrån Gaza.
Och i maj i år påstod Tom Fletcher, chef för FN:s humanitära kontor OCHA, att ”14 000 spädbarn kommer att dö de närmaste 48 timmarna om vi inte kan nå dem”. Siffran hade han fått från en rapport som varnade för att 14 000 barn mellan ett halvt och fem år hotas av akut undernäring i Gaza – men inte de kommande två dygnen, utan de kommande tolv månaderna. Det hindrade inte Fletchers påstående från att få spridning. Även om siffran i detta fall inte kom från Hamas utan från FN, är den enligt flera bedömare symptomatisk på att medierna i själva verket misslyckas med att kritiskt granska information som är negativ till Israel.
”Både svenska och internationella medier [har] gjort sig till mer eller mindre villiga megafoner för en antiisraelisk påverkansoperation sedan hösten 2023”, skriver Mårten Arndtzén, kulturjournalist på Sveriges Radio, på Sticket i Fokus.
”Det är hart när omöjligt att nyansera bilden och diskutera vad som händer i Gaza på ett sakligt sätt utan att utmålas som ondskan själv”, skriver Nya Wermlands-Tidningens politiske chefredaktör Henrik Barvå. Med andra ord: för många, både i och utanför medierna, framstår de som raka motsatsen till proisraeliskt vinklade. Barvå hör till dem som drar slutsatsen att Hamas har vunnit propagandakriget. Enligt Jimmie Åkesson påverkar propagandan till och med politiken. Regeringens utspel om att frysa EU:s handelsavtal med Israel är ett exempel på dess undfallenhet i Gazafrågan och ”innebär en viktig propagandavinst för dessa islamistiska krafter”, skriver SD-ledaren på X.
I augusti 2024 publicerade Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet en större forskningsrapport om antisemitism i Sverige efter 7 oktober, där en delstudie tittade närmare på hur svenska nyhetsmedier återger kriget i Gaza. Författarna konstaterade att kriget, som inledningsvis beskrevs som Israels försvarskrig mot terrororganisationen Hamas, efter bara några veckor började framställas på ett annat sätt, där allt mindre ansvar för kriget placerades på Hamas och allt mer på Israel: ”I nyhetsrapporteringen kan vi se hur både Israel och Hamas från början framställdes som centrala aktörer i kriget. Genom det sätt på vilket händelseutvecklingen ramades in i rapporteringen skedde emellertid en tydlig förskjutning, där allt större ansvar lades på Israel.”
Samtidigt osynliggjordes Hamas som stridande part, till den grad att ”kriget ramades in som ett krig mot befolkningen [i Gaza], snarare än mot Hamas”. Forskarna konstaterar att en bidragande orsak kan ha varit den återkommande användningen av Hamas och Hamaskontrollerade myndigheter och organisationer som källor till vad som hände på Gaza.
Gad-uppropet ställer en sedan tidigare infekterad fråga på sin spets: Är svenska journalister neutrala och opartiska? Undertecknarna svarar förstås själva nej på den frågan, men menar att problemet ligger i att resten av mediebranschen är för Israelvänlig. Andra menar att uppropets formuleringar och ensidiga kritik mot Israel bekräftar motsatsen: att mediebranschen är för Hamasvänlig.
Att hitta någon som betraktar svenska eller västerländska medier som neutrala till Gazakriget, verkar dock vara en nästan omöjlig uppgift.
***
Läs även: Vilken tur att Magda Gad är opolitisk
Läs även: Journalistisk opartiskhet är övermäktigt
I slutet av juli publicerades ett upprop på Expressens debattsida. Undertecknarna – omkring 500 svenska journalister, författare, kommunikatörer och andra mediearbetare – uppmanar ledarna för västvärldens mediehus att sätta press på Israel för att internationella journalister ska släppas in i Gaza och den israeliska pressfriheten förbättras. Men den centrala punkten ligger egentligen inte i uppmaningen, utan i texten ovanför. Där anklagas svenska medier för att genom sin undermåliga rapportering om konflikten bidra till att ”legitimera (…) ett pågående folkmord”.
Initiativtagaren är Magda Gad, krigskorrespondent som i somras meddelade att hon står i begrepp att lansera en tidning uppkallad efter henne själv. Gad (tidningen) ska enligt Gad (personen) agera i kontrast till etablerad media, som hon menar är för försiktiga i sin bevakning av Gaza och klimatfrågan. I en intervju i SvD förtydligade hon att svenska medier ägnar sig åt att ”okritiskt sprida mycket israelisk propaganda” och visar för få bilder av döda barn i Gaza.
Det stora antalet undertecknare visar att Gad inte är ensam i medievärlden om att betrakta bevakningen av Gazakriget som vinklad till Israels fördel. Bland underskrifterna finns till och med journalister som själva bevakar kriget, däribland för SVT och Sveriges radio.
för att bidra till att ”legitimera folkmordet i Gaza”. 500 personer från
mediebranschen skrev under. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT
Samtidigt finns en konkurrerande bild, enligt vilken västvärldens medier tvärtom förhåller sig okritiska till Hamas propaganda och vinklar sin bevakning till Israels nackdel. Förra veckan rapporterade den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung att fotografier från Gaza som den senaste tiden har väckt starka reaktioner, är arrangerade eller beskrivs missvisande. En bild visar till exempel barn som med olyckliga ansikten sträcker fram tomma grytor, synbarligen tiggande om mat – men i själva verket står de inte framför en matbank utan framför en fotograf.
Tidigare i våras publicerade internationella medier som BBC, CNN och New York Times och ett fotografi av ett utmärglat barn, varpå det framkom att barnet i själva verket led av en svår ärftlig sjukdom. På en annan bild, som inte användes i media, står hans bror bredvid, till synes frisk.
Det tyska journalistförbundet DJV har varnat för ”försök till manipulation med hjälp av professionellt skapade pressbilder”, och Gerhard Paul, professor emeritus i historia som har forskat om bilder från Israel och Gaza i 25 år, säger till Süddeutsche Zeitung:
”För den palestinska sidan gäller det framför allt att spela på de pacificerade västerländska samhällenas sentimentalitet. Och det fungerar utmärkt (…) Bilderna har därutöver en ytterligare funktion: de syftar till att skriva över de brutala bilderna från Hamasattacken 7 oktober 2023. Det finns redan många som inte ens kommer ihåg dessa bilder längre. Hamas är en mästare på att iscensätta bilder.”
En annan tysk tidning, Bild, kunde senare avslöja att fotografen som arrangerade bilden av tiggande barn i Gaza har en Instagramprofil där budskap som ”Free Palestine” och ”Fuck Israel” förekom.
I Süddeutsche Zeitung konstaterar Paul att i norra Gaza, som är under israelisk ockupation, är journalister inte tillåtna vilket innebär att den israeliska militären kontrollerar vilka bilder som sprids från området. Men: ”i söder, där Hamas har inflytande, måste man utgå ifrån att de till 100 procent kontrollerar bildproduktionen”.
Att Hamaskontrollerade Gaza saknar pressfrihet är ingen hemlighet. Washington Post rapporterade i våras om hur Hamas försökte tysta journalister som rapporterade om Gaza-bor som demonstrerade mot Hamas. ”Hamas kränkningar av pressfriheten under kriget har varit kraftigt underrapporterade”, konstaterar den amerikanska organisationen CPJ (Committee to Protect Journalists).
Efter Gaduppropet har flera journalister, opinionsbildare och politiker tagit upp exempel på hur medier i själva verket upprepade gånger har svalt propaganda från Hamas. 17 oktober 2023 bombades till exempel Al Ahli Arab-sjukhuset i Gaza med ett stort antal civila dödsoffer. Världspressen beskrev det som resultatet av israeliskt bombardemang; i själva verket kom raketen med största sannolikhet inifrån Gaza.
Och i maj i år påstod Tom Fletcher, chef för FN:s humanitära kontor OCHA, att ”14 000 spädbarn kommer att dö de närmaste 48 timmarna om vi inte kan nå dem”. Siffran hade han fått från en rapport som varnade för att 14 000 barn mellan ett halvt och fem år hotas av akut undernäring i Gaza – men inte de kommande två dygnen, utan de kommande tolv månaderna. Det hindrade inte Fletchers påstående från att få spridning. Även om siffran i detta fall inte kom från Hamas utan från FN, är den enligt flera bedömare symptomatisk på att medierna i själva verket misslyckas med att kritiskt granska information som är negativ till Israel.
”Både svenska och internationella medier [har] gjort sig till mer eller mindre villiga megafoner för en antiisraelisk påverkansoperation sedan hösten 2023”, skriver Mårten Arndtzén, kulturjournalist på Sveriges Radio, på Sticket i Fokus.
”Det är hart när omöjligt att nyansera bilden och diskutera vad som händer i Gaza på ett sakligt sätt utan att utmålas som ondskan själv”, skriver Nya Wermlands-Tidningens politiske chefredaktör Henrik Barvå. Med andra ord: för många, både i och utanför medierna, framstår de som raka motsatsen till proisraeliskt vinklade. Barvå hör till dem som drar slutsatsen att Hamas har vunnit propagandakriget. Enligt Jimmie Åkesson påverkar propagandan till och med politiken. Regeringens utspel om att frysa EU:s handelsavtal med Israel är ett exempel på dess undfallenhet i Gazafrågan och ”innebär en viktig propagandavinst för dessa islamistiska krafter”, skriver SD-ledaren på X.
I augusti 2024 publicerade Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet en större forskningsrapport om antisemitism i Sverige efter 7 oktober, där en delstudie tittade närmare på hur svenska nyhetsmedier återger kriget i Gaza. Författarna konstaterade att kriget, som inledningsvis beskrevs som Israels försvarskrig mot terrororganisationen Hamas, efter bara några veckor började framställas på ett annat sätt, där allt mindre ansvar för kriget placerades på Hamas och allt mer på Israel: ”I nyhetsrapporteringen kan vi se hur både Israel och Hamas från början framställdes som centrala aktörer i kriget. Genom det sätt på vilket händelseutvecklingen ramades in i rapporteringen skedde emellertid en tydlig förskjutning, där allt större ansvar lades på Israel.”
Samtidigt osynliggjordes Hamas som stridande part, till den grad att ”kriget ramades in som ett krig mot befolkningen [i Gaza], snarare än mot Hamas”. Forskarna konstaterar att en bidragande orsak kan ha varit den återkommande användningen av Hamas och Hamaskontrollerade myndigheter och organisationer som källor till vad som hände på Gaza.
Gad-uppropet ställer en sedan tidigare infekterad fråga på sin spets: Är svenska journalister neutrala och opartiska? Undertecknarna svarar förstås själva nej på den frågan, men menar att problemet ligger i att resten av mediebranschen är för Israelvänlig. Andra menar att uppropets formuleringar och ensidiga kritik mot Israel bekräftar motsatsen: att mediebranschen är för Hamasvänlig.
Att hitta någon som betraktar svenska eller västerländska medier som neutrala till Gazakriget, verkar dock vara en nästan omöjlig uppgift.
***
Läs även: Vilken tur att Magda Gad är opolitisk
Läs även: Journalistisk opartiskhet är övermäktigt
