SD: ”Universiteten säljer i praktiken uppehållstillstånd”

Att minska invandringen till Sverige är och har varit en av Tidöpartiernas viktigaste frågor och regeringen har utlovat ett ”paradigmskifte” under mandatperioden. Med ett år kvar till valet har samtidigt cirka 250 000 nya uppehållstillstånd beviljats under mandatperioden och de som anser att regeringen inte gör tillräckligt för att begränsa invandringen fick vatten på sin kvarn häromdagen när arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) i Dagens Nyheter berättade att han vill slopa överenskommelsen i Tidöavtalet om att höja lönekravet för arbetskraftsinvandring.

Ludvig Aspling (SD), migrationspolitisk talesperson för det mest invandringskritiska Tidöpartiet, är ändå relativt nöjd med vad som åstadkommits de gångna tre åren.

– Paradigmskiftet ligger i lagstiftningsprojekten. De flesta har ännu inte trätt i kraft, men mycket kommer att träda i kraft nästa år. Det är först då vi får se den fulla effekten, säger Aspling.

Asylinvandrare och anhöriga till asylinvandrare, som SD betraktar som den mest problematiska kategorin, har visserligen gått ned.

– Tittar man på den aktuella asylinvandringen och deras anhöriga så har den gruppen minskat med 40 procent mellan 2022 och 2024. Det är en minskning som ser ut att fortsätta, säger Aspling.

Men minskningen avser nya asylsökande (och deras anhöriga) – medan anhöriga till tidigare asylinvandrare ligger relativt stabilt kring 25 000 årligen.

– Det är lite orättvist att lasta nuvarande regering för ett problem som i grunden uppstått långt tidigare. Men vi tar ansvar nu genom att skärpa försörjningskravet för anhöriga. Utredningen kommer i slutet av augusti.

Att en åtstramning även av anhöriginvandringen är möjlig visade Tyskland i somras. Då beslutade förbundsdagen att tillfälligt stoppa familjeåterförening för personer med ”subsidiärt skydd” under två år – en kategori som ofta omfattar syriska och afghanska flyktingar.

Varför lyckas tyska socialdemokrater och kristdemokrater med något som den svenska högerregeringen, stödd av SD, inte lyckas med?

– Den tyska regeringen är ingen förebild för oss. Tyskland tog emot 250 000 asylsökande 2024, medan Sverige tog 9 000. Ett tillfälligt stopp för anhöriga vore bra och hade vi haft egen majoritet så hade vi nog genomfört något liknande.

Omkring 65 000 hittills under mandatperioden är anhöriga från tidigare asylländer i Mellanöstern och Afrika. Den här siffran ser inte ut att minska. Är det här vad SD:s väljare hade väntat sig, tror du?

– Jag ska inte recensera vad våra väljare tycker utan alla får bilda sin egen uppfattning om huruvida man godkänner eller underkänner regeringens arbete. Men tittar vi på den totala inflyttningen från Afrika, Mellanöstern, Central- och Sydasien så har den minskat med över 60 procent mellan 2022 och 2024.

Varför ska väljarna lägga sin röst på Sverigedemokraterna när både Moderaterna, Socialdemokraterna och till och med Miljöpartiet numera säger att de står bakom en stram invandringspolitik?

– Jag vet med hundra procents säkerhet att Moderaterna genomför de här åtstramningarna mestadels för att de måste, för att kunna regera med stöd av SD. De är inte alls lika intresserade som vi av att lösa migrationsproblemen – som fusket med studenternas anhöriga, säger Ludvig Aspling.

När det gäller S är han ännu mer kallsinnig.

– Socialdemokraterna tycker egentligen ingenting. Sakpolitik är helt ointressant för dem. De gör vad som krävs för att ta makten, punkt. Skulle de behöva strama åt för att bilda regering, då gör de det. Skulle de behöva öppna gränserna i stället, då gör de det. Därför kan man inte lita på dem.

Och Miljöpartiet, menar han, har en politik som är raka motsatsen till vad de påstår.

– De säger att migrationen ska vara stram, men deras politik är att avreglera alla begränsningar och tillåta humanitära visum. Det går inte ihop. Det är fullständigt skamlöst.

Vad skulle hända om Socialdemokraterna, i akt och mening att återta regeringsmakten, vänder sig till SD för att söka samarbete?

– Det där är en fråga som ligger långt över min nivå.

Men det finns också delar av migrationspolitiken där Aspling inte tycker att det görs tillräckligt. Framför allt handlar det om fusket med arbetstillstånd och studietillstånd – det senare ett område där reglerna i dag ofta utnyttjas för andra syften än det var tänkt, vilket Fokus tidigare rapporterat om.

– Det här är ett uppenbart missbruk. Universiteten säljer i praktiken uppehålls- och arbetstillstånd. Det blir en två-för-en-lösning där en student tar med sig partner och barn, och alla får rätt att stanna och jobba. När man ser siffrorna för exempelvis Sri Lanka är det nästan komiskt – varje student hade i snitt både partner och ett barn med sig 2023, säger Aspling.

Han menar att systemet inte ger Sverige de eftertraktade internationella talanger som är avsikten.

– Det är lagligt, men det är ändå missbruk. Och det här är något regeringspartierna valt att inte ta tag i, eftersom det inte står i Tidöavtalet. Och står det inte i Tidöavtalet är regeringen inte speciellt intresserad av frågan.

Problemen gäller inte bara studenter. Riksrevisionen har konstaterat att tusentals arbetstillstånd utfärdats där det inte går att visa att någon faktiskt jobbat.

– Det är svartarbete, skenanställningar och allt möjligt. Till och med värre än vad Fokus beskrivit. Och det här är ett av de mest uppenbara missbruken – men regeringen gör ingenting eftersom det inte finns med i Tidöavtalet, säger Aspling.

Nästa år begränsas dock studenters rätt att arbeta till 15 timmar per vecka, i enlighet med ett EU-direktiv. Samtidigt tas undantaget bort som gjort att studenters anhöriga sluppit betala terminsavgift.

– Det är bra steg, men långt ifrån tillräckligt. Men att låta anhöriga till studenter slippa avgift och jobba fritt är ju ett rent skämt. Regeringen ser inte rätten till uppehållstillstånd och arbetstillstånd till studenters anhöriga som ett problem, men det är ett missbruk vi måste komma åt, menar Aspling.

Frågan om fusket med arbets- och studietillstånd illustrerar enligt Aspling en ovilja från regeringen att ta tag i de mer känsliga delarna av migrationspolitiken till vilken han även räknar frågan om medborgarskap. Under mandatperioden har omkring 170 000 personer beviljats svenskt medborgarskap, huvudsakligen gäller det personer som tidigare fått asyl eller anhöriga till dessa. Först de senaste månaderna syns en viss nedgång.

– Det har skett vissa åtstramningar, till exempel att vi stängt kryphålet i anmälningsärendena där unga kunde få medborgarskap utan vandelsprövning. Men i övrigt tar det för lång tid. Vi vill ha längre hemvisttid, krav på egen försörjning och skärpta vandelskrav. Den utredningen är klar – men propositionen dröjer, säger Aspling.

Den parlamentariska grundlagskommittén har föreslagit en att medborgarskap ska kunna dras tillbaka under vissa förutsättningar. Socialdemokraterna vill begränsa det till spioneri och landsförräderi medan Sverigedemokraterna vill gå längre.

– Det är självklart bra att kunna ta tillbaka medborgarskap för de allra grövsta brotten mot staten. Men det räcker inte. Vi vill kunna använda det mot organiserad brottslighet och gängkriminella också, säger han.

Ludvig Aspling ser även problem som länge negligerats inom Migrationsverket, vilket Fokus tidigare rapporterat om.

Hur ser du på att icke-svenska medborgare kan vara beslutsfattare i ärenden om uppehållstillstånd på myndigheten?

– Om det stämmer är det naturligtvis helt orimligt. Vi har haft alldeles för generösa regler för medborgarskap – och då ska man inte samtidigt låta personer utan svenskt medborgarskap sitta och bevilja uppehållstillstånd, säger han.

Fokus har även rapporterat om situationen på Migrationsverkets förvar. Där har vittnesmål berättat om narkotikasmuggling, våldsamma fritagningar och anställda med invandrarbakgrund som utövar påtryckningar för att konvertera till islam bland de anställda. Majoriteten personalen är utrikesfödd.

– Jag har hört precis samma uppgifter. Men det är väldigt svårt att belägga. Reglerna har hittills inte ens tillåtit Migrationsverket att kroppsvisitera eller kontrollera bostadsrum. Det är bisarrt, men så har det varit, säger Aspling.

Nya regler trädde i kraft den 1 augusti, som ska ge förvaren bättre möjligheter att upprätthålla säkerheten. Men även där återkommer hans återkommande frustration: att förändringar som borde ha skett för 10–20 år sedan först nu börjar komma på plats.

Ägnar regeringen tillräckligt med kraft åt att komma till rätta med problemen?

– Det är klart att det har varit ett haveri. Men man måste komma ihåg att Migrationsverket inte haft de rättsliga verktygen. De har inte kunnat visitera, inte kunnat kontrollera. Först nu i november träder de nya reglerna i kraft. Då får vi se om det blir en förbättring. Men ja – det här är något som borde ha rättats till för länge sedan, säger Aspling.

Du återkommer gång på gång till att dagens problem är ett resultat av decennier av felaktiga beslut. Men vad tänker ni göra?

– Återvandringsbidraget är en del av lösningen, men det räcker inte. I dag kan man fortfarande leva bättre på svenska bidrag än på ett återvandringsstöd. Då fungerar det inte. Vi behöver aktivitetskrav för alla som går på försörjningsstöd, ett bidragstak och kvalificering till välfärden. Det är de fyra nycklarna, säger Aspling.

Han pekar på Filipstad som exempel, där kommunen infört strikta aktivitetskrav för försörjningsstöd.

– Där såg man direkt att människor valde att flytta. På nationell nivå skulle effekten bli ännu starkare – många skulle inte längre se någon poäng i att stanna i Sverige.

Och även återvandringsstödet är på väg att förstärkas.

– I dag ligger det på 45 000 kronor per familj. Men det ska höjas till 600 000. Det kan låta mycket, men i jämförelse med kostnaderna för ett enda socialt ingripande eller ett år på ett SIS-hem är det billigt, säger han.

Aspling menar att det inte är enskilda symbolfrågor som avgör, utan en helhet där bidragssystem, aktivitetskrav och återvandringspolitik måste drivas parallellt.

– Det är först då vi får en migrationspolitik som faktiskt fungerar – och som leder till att fler väljer att återvända frivilligt. Sverigedemokraternas väljare måste ha tålamod – men också förstå att partiet är det enda som på riktigt vill driva igenom de förändringar som krävs.

– Man kan inte räkna med att vända 30 års havererad migrationspolitik på en mandatperiod, säger Ludvig Aspling.

* * *

Läs även: Blygsam åtstramning av migrationen

Läs även: Stort stöd bland arabisktalande att kunna återkalla medborgarskap