Nya EU-reglerna skapar ellotteri

Nästa år är det tänkt att Sverige ska anslutas till EU:s gemensamma plattform för att stabilisera elmarknaden, MARI. Systemet ska göra elmarknaden i unionen mer exakt och effektiv, men samtidigt ökar riskerna markant för aktörer som har svårt att prognostisera sin elförbrukning eller sin produktion.  

Elsystemet måste vara i balans varje sekund. När vinden mojnar, solen går i moln eller stora elanvändare plötsligt förbrukar mer el än planerat måste Svenska kraftnät snabbt köpa in reservkraft för att stabilisera systemet. Länge var detta en relativt liten och hanterbar risk, men de senaste åren har situationen förändrats.

Bakom utvecklingen ligger framför allt tre reformer på elmarknaden. Dessa är en anpassning till MARI-reglerna och har gjort att obalanser prissätts snabbare, mer exakt och betydligt högre än förr. Samtidigt har prisrörelserna blivit både större och svårare att förutse. Grundtanken med reformerna är att en aktör som orsakar en obalans också ska bära kostnaden för att stabilisera elsystemet.

– Det kan innebära helt oförutsägbara balanseringskostnader på tusentals euro. Vilket kan hindra elektrifieringen om nya industrisatsningar inte vågar investera på grund av riskerna, säger Christan Holtz, delägare och analytiker på företaget Merlin & Metis.

Han konstaterar att förändringen riskerar att slå särskilt hårt mot elintensiv industri, eftersom stora elslukande processer som stålproduktion är svåra att styra exakt minut för minut.

En stor ugn kan starta eller stängas av tidigare eller senare än planerat, och då kan elanvändningen plötsligt förändras med hundratals megawatt. Det kan leda till mycket stora kostnader för obalanser.

Ett konkret exempel kommer från Ovakos anläggning i Smedjebacken i Dalarna. Under ett oplanerat produktionsstopp förra året föll effektuttaget från 51 megawatt till 11. Kostnaden för obalansen den gången blev över fem miljoner kronor. Samtidigt blir det allt svårare att hitta balansansvariga aktörer (se faktaruta) som är villiga att ta den här ekonomiska risken. Christian Holtz menar att det kan slå mot stålbolaget Stegras planerade anläggning för att tillverka grönt stål i Boden.

– För Stegra med en stor ljusbågsugn på flera hundra megawatt så ligger det nog fortfarande rätt långt bort att någon balansansvarig ska vara villig att skriva ett avtal där de tar på sig balanskraftsrisken, säger han.

Stegra avböjer att kommentera vad detta innebär för företagets riskkalkyl.

Men Tomas Hirsch, ansvarig för energi på stålkoncernen SSAB, beskriver hur oförutsägbara balanspriserna har blivit genom ett exempel med två ellastbilar som färdas på E4:an i olika riktning. Båda har planerat att ladda vid samma tid i samma ort men vid laddstationer på var sida av vägen. Den ena chauffören fastnar dock i trafik och börjar ladda en kvart senare än planerat.  

– Själva elen kanske kostar 2 000 kronor. Men eftersom det blev en kvart fel mot prognos kan obalanskostnaden för den kvarten bli 100 000 kronor, säger Thomas Hirsch.

Samtidigt råkar en annan chaufför på andra sidan vägen komma en kvart tidigare än planerat.

–  Den chauffören får då i stället betala 100 000 kronor för att han råkade vara en kvart tidig mot prognos, säger Hirsch.

I exemplet tar de bådas obalanser ut varandra så för systemet är det ingen större skillnad. Men för förarna blir skillnaden enorm. Enligt Hirsch är problemet att ingen i förväg kan veta om en liten avvikelse kommer hjälpa eller förvärra balansen i elsystemet, och att det inte finns någon reell koppling till hur mycket som faktiskt behöver balanseras.

– Eftersom ingen vet detta innan kvarten har passerat är det inget medvetet val. Det är slumpen som avgör, så det liknar ett lotteri, säger han.

För industrin uppväger inte möjligheten att ibland tjäna pengar på att ligga “fel åt rätt håll” risken för stora kostnader. Risk och möjlighet kalkyleras inte lika, påpekar Hirsch.

– Företag vill alltid minimera risk. Man kan inte värdesätta att det finns en potentiell uppsida där man kan göra fel och få en stor inkomst. Den uppsidan tar företag bort i kalkylen. Man kalkylerar bara på nedsidan.

Även vind- och solkraft påverkas eftersom deras produktion av naturliga skäl är svår att prognostisera exakt.  

Enligt Christian Holtz väljer producenter redan i dag därför att inte bjuda ut hela sin förväntade produktion på elmarknaden till i förväg bestämda priser. Detta för att minska risken för dyra obalanser. Tomas Hirsch tycker att Sverige borde stå upp mot Bryssel i den här frågan för att inte missgynnas.

– Sverige och Norden borde slåss för våra förutsättningar och konkurrenskraft. Det som är bra för Tyskland behöver inte vara bra för oss, säger han.

***

Läs även: Våg av missnöje mot höjda elnätsavgifter

Läs även: Sverige drog nitlotten när Europas elsystem gjordes om