Ett långt halvår väntar Socialdemokraternas fotfolk
I elfte timmen har partiet insett hur det brukar gå när man får för sig att slå på stora trumman.
Bild: TT / Fredrik Sandberg
Socialdemokraternas valplattform presenterades i förra veckan. Den togs emot med en gäspning. Jag slår vad om det fick partiledningen att dra en djup suck av lättnad.
För några år sedan gick deras tankar i andra banor. Då var det storslagna idéer som gällde. Lawen Redars stjärna steg när hon förutskickade kollektiva insatser för integration av ett slag och i en skala Sverige aldrig tidigare hade skådat. Här skulle det folkblandas så att gångna tiders socialingenjörer blivit gröna av avund.
Men när valplattformen presenterades fick Redar inte vara med och ambitionsnivån i frågan hade skruvats ned mycket påtagligt. ”Integrationen” nämns uttryckligen vid ett enda tillfälle och då i samband med ett löfte om att inte genomföra förändringar: migrationspolitiken ska fortsätta att vara stram.
I elfte timmen tycks de ledande kamraterna plötsligt ha kommit på hur det brukar gå när Socialdemokraterna får för sig att slå på stora trumman och utlova storslagen omvälvning av hela samhället.
Då och då har det burit i väg. För snart hundra år sedan, i valet 1928, gick man in i en sorts allians med kommunisterna, som fortfarande var styrda från Moskva. Det ledde till en plågsam valrörelse, förlorade mandat och att de socialdemokratiska budskapen skruvades om till att handla mer om folkhem och mindre om socialisering.
Vid andra världskrigets slut hade tuppkammen växt och partiet ville ta med sig regleringsmentaliteten och koncentrationen av makt till staten från krigsåren in i fredspolitiken. Socialdemokraterna snuvades på framgång i riksdagsvalet 1948 och fick se huvudgestalten i det så kallade Planhushållningsmotståndet, Folkpartiet-ledaren Bertil Ohlin, kraftigt stärka sin ställning.
Valplattformens kärna blev inget demografiskt Stålverk 80 utan ett ”plånbokslöfte”
Många väljare accepterade sedan förvånansvärt mycket av Det Starka Samhällets väldiga skattehöjningar. Men när SAP/LO-systemet till sist bestämde sig för att toppa den kraftiga offentliga expansionen med att ersätta det privata näringslivet med fackligt styrda löntagarfonder var det betydligt mer lök på laxen än folk hade lust att tugga i sig. I valet 1976 förlorade partiet makten och Sverige fick sin första borgerliga statsminister på många årtionden.
Väljarna påmindes om att socialdemokrater med idéer innebär en mycket större risk än socialdemokrater utan idéer, och sedan dess har partiet också valt att hålla lägre ideologisk profil. Experimentlustan har fått utlopp i form av enskilda stolligheter snarare än i brett upplagda program. Göran Persson gjorde ett halvhjärtat försök till något yvigare när han lanserade idén om ett grönt folkhem, där man skulle urinseparera Sverige ur krisen, men detta möttes av begränsad entusiasm och rann snart ut i sanden.
Och nu har alltså partiledningen åter dragit i bromsen, även om det ännu inte tycks ha sjunkit in hos alla S-märkta toppar i de tre storstadskommunerna. Valplattformens kärna blev inget demografiskt Stålverk 80 utan ett ”plånbokslöfte” med höjda bidrag och fromma förhoppningar, vars slag och skala vi väl känner igen.
För en liten grupp högljudda rörelseaktivister, som i likhet med Dala-Demokratens Göran Greider uppgivet letat förgäves efter ”visionära formuleringar” i texten, var detta säkert ett dystert besked. Litet mer garvade valarbetare lär däremot glädjas över att ännu en tid få skälla på regeringen i stället för att tvingas på defensiven och hantera en svårsmält radikalism.
För de vet att det blir mycket av den varan vad det lider. När valrörelsen tar fart på riktigt ska socialdemokratiska valarbetare inte bara få folk att tro på de där plånbokslöftena. Dessutom ska de förklara att miljöpartister och vänsterpartister inte menar vad de säger, och att om de nu verkligen skulle göra det, så vet Magdalena Andersson precis hur hon ska snurra upp dem. Och Centerpartiet. Samtidigt.
Fotfolket slapp den där Idén med ett gigantiskt I. Men de har ändå ett långt halvår framför sig.
