Så här slipper vi en autistisk valrörelse
Valrörelsen går in i sitt mest polariserande halvår. Kanske kan psykiatrin lära oss något om hur vi förstår – och missförstår – varandra.
Bild: TT / Anders Wiklund
Det här är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det är nu ungefär ett halvår till valet. För att förbättra debattklimatet inför denna polariserade tid kan det möjligen finnas en lärdom att dra från psykiatrisk diagnostik.
Vid autism har man svårigheter med socialt samspel. Man förstår inte underliggande budskap i gester, tonfall eller ironi. Metaforer och ordspråk blir obegripliga eller meningslösa. Sociala sammankomster blir direkt obehagliga, vilket i sin tur triggar isolering och apart beteende. Förändringar upplevs som hotfulla. Likaså olika sinnesintryck. Det kallas för sensorisk reaktivitet. Allt ska vara på samma sätt hela tiden.
Innan man kan hjälpa någon bör man förstå vad problemet är i grunden. Inte bara räkna upp symptomen. För att förtydliga vad jag menar kan det vara av värde att exemplifiera med ett mycket vanligt psykiatriskt symptom som ångest. Att berätta för någon annan att man har ångest är ett bra sätt att förklara att man mår dåligt.
Men vad betyder det egentligen? Vad är det för känsla som orsakar obehaget? Vid paniksyndrom pumpar hjärtat ohanterbart, man får svårt att andas, man blir yr i huvudet och illamående. Det knyter sig i magen. Ångesten grundar sig på att man är övertygad om att man håller på att dö eller bli galen. Om man tror att man håller på att dö är man livrädd. Så den bakomliggande känslan man har vid paniksyndrom är nästan enbart rädsla.
När man är deprimerad har man också ångest. Man upplever en likartad obeskrivlig känsla av inre fysiskt obehag. Men den bakomliggande känslan är inte i första hand rädsla. I stället kan det röra sig om sorg, skam, skuld, vrede eller andra obehag, kopplat till tankar om sin egen värdelöshet eller livets meningslöshet.
I dagens psykiatri, om man ska följa manualerna, spelar dock inte dessa bakomliggande känslor någon större roll. Många blir diagnostiserade baserat på ett antal poäng på en skattningsskala, utan större hänsyn till den bakomliggande orsaken.
Om vi ska överleva det närmaste halvåret är det nog dags att sluta försöka hitta din meningsmotståndares elakartade symptom
Men vad som orsakar lidandet spelar roll. Såväl vid depression, ångestsyndrom som vid autism. En allmän känsla av inre kaos och förstämning som orsakas av ett yttre helvete kommer oftast inte försvinna bara för att man korrigerar några signalsubstanser. En ångest orsakad av inre frustration och en hjärna som går på högvarv, kommer svara bättre på läkemedel som hjälper en att fokusera, än på sådant som syftar till att minska panik grundad i rädsla.
På samma sätt är det med autism. För att man ska kunna hjälpa en människa med autism måste man förstå vad som genererar symptomen. Det mesta tyder på att autistiska människor beter sig udda i sociala miljöer för att den sociala omgivningen upplevs som skrämmande, en slags social sensorisk reaktivitet. Om man inte kan begripa hur andra människor tänker, därför att man inte kan sätta sig in i den andres tankevärld, tolkas deras ord och gester som hotfulla och farliga. Det är då närmast omöjligt att visa andra empati.
Och det är inte alls konstigt. De flesta av oss har nog någon gång hamnat i en situation där man upplever att man inte når fram till en annan människa. Man upplever sig missförstådd av den andre, som i sin tur upplever sig lika missförstådd eller tystad. Båda parter börjar tolka den andre som självisk, omedgörlig och hotfull. Alla ord, alla gester bekräftar bara det faktum att den andra människan vill en illa eller är en obegriplig plåga. Och ingen lyssnar på den andr e.
Det finns ett sätt ur det mentala slukhålet. Det kallas för ”steelmanning”. Det innebär att man konstruerar den starkaste versionen av sin meningsmotståndares argument och frågar den andre om man förstått det rätt, innan man besvarar det. Om vi ska överleva det närmaste halvåret är det nog dags att sluta försöka hitta din meningsmotståndares elakartade symptom och i stället försöka förstå varför någon inte tycker som du.
***
