Björnen vaknar – ett modernt svenskt mästerverk åter på tv

“Björnen vaknar! Björnen vaknar!”

Spelarnas ramsa ekar genom den slitna gamla ishallen. NHL-proffset Peter Andersson (Ulf Stenberg) har lämnat Kanada med sin familj och återvänt hem till norrländska Björnstad. I bagaget bär han en död son och en ruvande alkoholism.

Peter ska träna hemstadens herrar i hockey, men inser snart att han inte har mycket kvar att jobba med. Laget som en gång var Björnstads stolthet och flaggskepp sjunker nu snabbt som en sten ner i divisionerna mot en bottenexistens i korpen.

I stället får Peter upp ögonen för juniorlaget med deras bäste spelare Kevin (Oliver Dufåker), en stigande stjärna och son till Björnstads “träpatron” och hockeylagets sponsor, den närmast maktfullkomlige Mats Erdahl (Tobias Zilliacus).

Peter övertalar klubbledningen att han ska träna juniorerna i stället och på sina egna och pojkarnas axlar lägger han en oerhörd tyngd. Det är de som ska vända stadens förfall, för pappersbruket går mot nedläggning tillsammans med skolorna och i centrum ekar butikslokalerna tomma. Den åldrande befolkningens bortgång hanteras numera av begravningsbyrån i den rivaliserande grannorten Hed.

Om de vinner serien kan ett hockeygymnasium förläggas i Björnstad och tända ett nytt hopp i samhället. 

Men snart inser vi att allt går mot en tragedi. Det är inte bara de inre demoner som plågar Peter – den våldsamma machokulturen inom hockeyklubben med “tjocka väggar, högt i tak” gör inte bara grabbarna till hårdbarkade spelare på isen, deras aggressioner spiller över till rena övergrepp utanför rinken. 

Främlingsfientligheten i bruksorten sporras när Peter låter den snabbe skridskoåkaren Amat (Najdat Rustom) ta plats i laget. Gammal rivalitet mellan Peter och Mats väcks till liv samtidigt som den homosexuella Benji (Otto Fahlgren) måste dölja sin kärlek för de andra spelarna och samhället. Den oskyldiga flörten mellan Peters dotter Maya (Miriam Ingrid) och Kevin urartar till något som sätter hela Björnstad i brand.

När vår tids store svenske socialrealist Peter Grönlund tog sig an Fredrik Backmans roman Björnstad (2016) blev det något av en modern klassiker. Grönlund har vinnlagt sig om att skildra livet för människorna som lever i skuggan av det moderna Sverige. Han slog igenom med den prisade debutfilmen Tjuvheder (2015) som skildrar tillvaron på en boplats för missbrukare och hemlösa utanför Stockholm. I filmen Goliat (2018) får vi följa kampen för överlevnad bland narkomaner och knarklangare i Norrköpings förfallna bruksorter och i serien Synden (2025) berättar han en familjetragedi som utspelar bland bidragsfuskande bönder och amfetaminkokande gangsterns på skånska Bjärehalvön.

I Björnstad rör vi oss sociologiskt sett i bruksortens hårda klasshierarkier. Här är våldet och förtrycket inte bara något som drabbar de marginaliserade, utan själva väven som håller samhället samman. Den som vistats en längre tid i ett norrländskt samhälle av det slaget känner igen kulturen med misstänksamheten mot främlingar och ambition, den destruktiva spritkulturen samt korrumperade nära band mellan näringslivet, politiken, polisen, skolan och klubbidrotten (det kulturella kittet, den sista lägerelden att samlas vid och upprätthålla en lokal identitet kring). Det lokala laget utgör närmast en aristokrati som både beundras och bär det tunga ansvaret att upprätthålla ortens heder. 

Grönlund strävar alltid efter det verklighetsnära, professionella skådespelare blandas med skickliga amatörer som tidigare inte stått framför en kamera. Han spelar in sina filmer och serier i autentiska miljöer, Björnstad filmades i Gällivare, Kalix, Övertorneå, Haparanda, Malmberget och Kiruna. Den klara stjärnhimlen, den vidsträckta snön och den täta skogen bidrar till känslan av isolering. Det är som att civilisationen långsamt håller på att vika och hela staden håller på att förvildas. Björnen vaknar.

Amerikanska recensenter fascinerades av den exotiska skildringen av den norrländska svenska bruksorten. De var inte sena med att jämföra Björnstad med Peter Bergs socialrealistiska film och tv-serie Friday Night Lights (2004, 2006–2011) om staden Dillon (baserad på Odessa) i Texas som sätter sitt sista hopp till sitt skollag i amerikansk fotboll. Liksom Björnstad är Dillon en av globaliseringens och avindustrialiseringens förlorare, det som skiljer dem åt är att den norrländska staden är omgiven av ett ogenomträngligt snö- och skogslandskap medan Dillon isoleras av torra vidsträckta slätter. 

Även om Grönlund i Björnstad tappar bort några av tragedins trådar är han alltid skicklig på att fläta dem. Redan i första avsnittet sätts en rad sociala och psykologiska processer i gång och vartefter krockar karaktärernas motiv och viljor på ett våldsamt vis. Samhället sluter sig samman i en flockmentalitet och det går snabbt för den enskilde att bli ett värnlöst byte. Mot slutet när det är som mörkast finns nåden till hands och ett litet ljus av hopp tänds i den isande vinternatten.

Björnstad visades först på HBO Max 2020 och nominerades till bästa drama-serie på tv-galan Kristallen. Sedan har den levt ett flyktigt liv bland strömningstjänsterna och har varit svår att få tag på. Nu kan denna moderna svenska klassiker äntligen ses av alla på SVT Play.

***

Läs även: Synden är fiktionens svar på Grannfejden

Läs även: Bäst på tv – akutkaos, deepfakes och sentimental nostalgi