Den gudomliga Sarah Bernhardt – världens första influencer
Vid hundraårsminnet av hennes död i mars 1923 följdes Sarah Bernhardt till sin sista vila av en miljon fans efter en sagolik, ojämförlig karriär.
”Det finns fem sorters komedienner - dåliga, någorlunda bra, riktigt bra, fantastiska - och så finns det Sarah Bernhardt.” Så tyckte Mark Twain om tidens mest berömda fransyska, en i den långa raden av fans som uttryckte sin uppskattning.
Men skeptiska kritiker fanns också: en amerikansk tidskrift, Moral Virtue, varnade 1903 läsekretsen för ”den europeiska kurtisanen som kommer och ’smittar ner’ det amerikanska samhället under sin landsomfattande turné”.
Väninnan Colette talade vid Sarah Bernhardts död om ”Den sköra, bleka handen som håller fram en fylld bägare, ögonens blommiga azurblå, så unga i en labyrint av rynkor, det frågande, skrattande koketteriet i det böjda huvudet, och denna obetvingliga drift att behaga, att behaga igen, att behaga ända fram till dödens dörr.”
Resan från ett fattigt ursprung i Paris latinkvarter till att bli sin tids mest offentliga person dokumenterades vid hundraårsjubiléet 1923 i Petit Palais jugendsalar med en utställning där 400 föremål visades (målningar, skulpturer, dräkter, affischer, möbler…). De speglade hennes långa liv under andra kejsardömet, över La Belle Epoque och fram mot, under och strax efter första världskriget. I sanning en period med rötterna i ett feodalsamhälle som genom decennierna utvecklades fram till moderniteten.
Vid Sarah Bernhardts födelse 1844 blev Bernadotten Oscar I kung i Sverige och Norge. Det skulle dröja tolv år innan Flaubert gav ut Madame Bovary och ytterligare ett innan Baudelaires Les Fleurs du Mal briserade i den litterära offentligheten.
Bernhardts liv ändade året efter publiceringen av Eliots The Waste Land och Joyces Ulysses.
Hon överlevde Proust med fyra månader. I På spaning… kallade han henne Berma.
Sarah Bernhardts kändisskap begränsades för ingen del till hennes hemland Frankrike! Nej, hon var en flitigt turnerande världsstjärna i samma utsträckning och globala räckvidd som vår tids Madonna eller Taylor Swift. Hon blev den första influencern, rent av, som Petit Palais curator Stéphanie Cantarutti uttrycker det:
– Hon hade en enastående förmåga att marknadsföra sig själv. Och detta i en tid som såg den moderna reklamen födas genom alla slags nya media: film, ljudupptagningar, reklam, affischer.
˗ Sarah Bernhardt var en ikon som nådde ut brett, från hennes porträtt på kex- och sardinburkar, lanseringen av rispuder och annan kosmetika. Och pjäserna, naturligtvis. Hon var en skicklig affärskvinna, helt enkelt, och hade hon levat idag skulle rollen som influencer på Instagram givetvis varit hennes, och med flest följare.
Med henne föddes begreppet "världsstjärna". Men världsstjärnan glömde aldrig sitt ursprung: under det fransk-preussiska kriget 1870 drev hon med framgång en soppköksverksamhet som betydde mycket för utarmade parisare.
”Det heliga monstret”. Så kallades hon av beundraren Jean Cocteau, och benämningen känns riktig i den rika samlingen av verk kopplade till skådespelerskan. Mest spektakulärt är Porträttet med vinthunden som målades 1876 av en av hennes många älskare, Georges Clairin, och donerades till Parismuséet av hennes son Maurice Bernhardt, den person som enligt modern stod henne allra närmast. Fadern var en annan av hennes älskare, den belgiske prinsen Henri de Ligne. (Maurice ligger begravd bredvid sin mor.)
En betydande del av utställningen utgörs av de många och mycket skickligt utförda konstverk som Bernhardt skapade: skulpturer (brons, mässing, marmor), bildkonst i olika tekniker (olja, akvarell, teckningar), prydnadsföremål. En sann multikonstnärinna.
Teaterkarriären grundlades med hjälp av män som köpte sexuella tjänster av henne. Så sent som vid 30 års ålder fanns hon upptagen i polisprefekturens register över de ”kokotter”, överklassen bland de prostituerade i Paris, som till ett antal av ca 400 betjänade namngivna kunder från statsförvaltning, diplomati och näringsliv. Hon tog emot dem i en våning i rue de Rome nr 4.
Modern Youle, också prostituerad (men i grunden sömmerska) ledde in henne på denna bana och det var Youles mest prominenta kund, hertigen av Morny (halvbror till den regerande kejsaren Napoleon III), som agerade talangscout och såg till att Sarah engagerades vid teatern. Och inte vilken scen som helst, nej, självaste Comédie-Française!
Sarah Bernhardt beskrivs entydigt av teaterkritiker som en skicklig uttolkare av de största teaterrollerna (såväl kvinnliga som manliga!) från Shakespeare (hon spelade till och med Hamlet på film!) och Racine (Phédra) över Edmond Rostand och Alexandre Dumas (Kameliadamen), till Sardou och Hugo. Repertoaren omfattade långt över hundra roller.
Efterhand drev hon själv teatrar och blev en mycket framgångsrik teaterchef.
Sara Bernhardts triumftåg på teatrar över fem kontinenter inklusive såväl Nord- och Sydamerika som Australien pågick i decennier.
Hon besökte Stockholm första gången 1883 och bodde tillsammans med sitt följe på 22 personer på Grand Hotêl. Hon uppträdde på Kungliga Stora Teatern (nuvarande Operan) och fick medaljen Litteris et Artibus av kung Oscar II.
Hennes största roller kommer fram genom kostymerna hon bar på scenen, fotografier, målningar och affischer (Alfons Mucha).
Ett antal privata föremål illustrerar Sarah Bernhardts personliga liv och hennes excentriska smak: hennes olika hem (privatpalats), hennes påkostade, eklektiska interiörer och hennes garderob. Rörande, att se hennes broderade handskar i en monter, och ett par av hennes skor. Så liten hon var – la grande Sarah, la Divine!
Toppbild. Sarah Bernhardt i sin hemmiljö. Foto: Fèlix Nadar, 1890; Coll. Petit Palais.
***
Läs även: Pontus Hultén gör succé i Paris
”Det finns fem sorters komedienner – dåliga, någorlunda bra, riktigt bra, fantastiska – och så finns det Sarah Bernhardt.” Så tyckte Mark Twain om tidens mest berömda fransyska, en i den långa raden av fans som uttryckte sin uppskattning.
Men skeptiska kritiker fanns också: en amerikansk tidskrift, Moral Virtue, varnade 1903 läsekretsen för ”den europeiska kurtisanen som kommer och ’smittar ner’ det amerikanska samhället under sin landsomfattande turné”.
Väninnan Colette talade vid Sarah Bernhardts död om ”Den sköra, bleka handen som håller fram en fylld bägare, ögonens blommiga azurblå, så unga i en labyrint av rynkor, det frågande, skrattande koketteriet i det böjda huvudet, och denna obetvingliga drift att behaga, att behaga igen, att behaga ända fram till dödens dörr.”
Resan från ett fattigt ursprung i Paris latinkvarter till att bli sin tids mest offentliga person dokumenterades vid hundraårsjubiléet 1923 i Petit Palais jugendsalar med en utställning där 400 föremål visades (målningar, skulpturer, dräkter, affischer, möbler…). De speglade hennes långa liv under andra kejsardömet, över La Belle Epoque och fram mot, under och strax efter första världskriget. I sanning en period med rötterna i ett feodalsamhälle som genom decennierna utvecklades fram till moderniteten.
Vid Sarah Bernhardts födelse 1844 blev Bernadotten Oscar I kung i Sverige och Norge. Det skulle dröja tolv år innan Flaubert gav ut Madame Bovary och ytterligare ett innan Baudelaires Les Fleurs du Mal briserade i den litterära offentligheten.
Bernhardts liv ändade året efter publiceringen av Eliots The Waste Land och Joyces Ulysses.
Hon överlevde Proust med fyra månader. I På spaning… kallade han henne Berma.
Sarah Bernhardts kändisskap begränsades för ingen del till hennes hemland Frankrike! Nej, hon var en flitigt turnerande världsstjärna i samma utsträckning och globala räckvidd som vår tids Madonna eller Taylor Swift. Hon blev den första influencern, rent av, som Petit Palais curator Stéphanie Cantarutti uttrycker det:
– Hon hade en enastående förmåga att marknadsföra sig själv. Och detta i en tid som såg den moderna reklamen födas genom alla slags nya media: film, ljudupptagningar, reklam, affischer.
˗ Sarah Bernhardt var en ikon som nådde ut brett, från hennes porträtt på kex- och sardinburkar, lanseringen av rispuder och annan kosmetika. Och pjäserna, naturligtvis. Hon var en skicklig affärskvinna, helt enkelt, och hade hon levat idag skulle rollen som influencer på Instagram givetvis varit hennes, och med flest följare.
Med henne föddes begreppet ”världsstjärna”. Men världsstjärnan glömde aldrig sitt ursprung: under det fransk-preussiska kriget 1870 drev hon med framgång en soppköksverksamhet som betydde mycket för utarmade parisare.
”Det heliga monstret”. Så kallades hon av beundraren Jean Cocteau, och benämningen känns riktig i den rika samlingen av verk kopplade till skådespelerskan. Mest spektakulärt är Porträttet med vinthunden som målades 1876 av en av hennes många älskare, Georges Clairin, och donerades till Parismuséet av hennes son Maurice Bernhardt, den person som enligt modern stod henne allra närmast. Fadern var en annan av hennes älskare, den belgiske prinsen Henri de Ligne. (Maurice ligger begravd bredvid sin mor.)
En betydande del av utställningen utgörs av de många och mycket skickligt utförda konstverk som Bernhardt skapade: skulpturer (brons, mässing, marmor), bildkonst i olika tekniker (olja, akvarell, teckningar), prydnadsföremål. En sann multikonstnärinna.
Teaterkarriären grundlades med hjälp av män som köpte sexuella tjänster av henne. Så sent som vid 30 års ålder fanns hon upptagen i polisprefekturens register över de ”kokotter”, överklassen bland de prostituerade i Paris, som till ett antal av ca 400 betjänade namngivna kunder från statsförvaltning, diplomati och näringsliv. Hon tog emot dem i en våning i rue de Rome nr 4.
Modern Youle, också prostituerad (men i grunden sömmerska) ledde in henne på denna bana och det var Youles mest prominenta kund, hertigen av Morny (halvbror till den regerande kejsaren Napoleon III), som agerade talangscout och såg till att Sarah engagerades vid teatern. Och inte vilken scen som helst, nej, självaste Comédie-Française!
Sarah Bernhardt beskrivs entydigt av teaterkritiker som en skicklig uttolkare av de största teaterrollerna (såväl kvinnliga som manliga!) från Shakespeare (hon spelade till och med Hamlet på film!) och Racine (Phédra) över Edmond Rostand och Alexandre Dumas (Kameliadamen), till Sardou och Hugo. Repertoaren omfattade långt över hundra roller.
Efterhand drev hon själv teatrar och blev en mycket framgångsrik teaterchef.
Sara Bernhardts triumftåg på teatrar över fem kontinenter inklusive såväl Nord- och Sydamerika som Australien pågick i decennier.
Hon besökte Stockholm första gången 1883 och bodde tillsammans med sitt följe på 22 personer på Grand Hotêl. Hon uppträdde på Kungliga Stora Teatern (nuvarande Operan) och fick medaljen Litteris et Artibus av kung Oscar II.
Hennes största roller kommer fram genom kostymerna hon bar på scenen, fotografier, målningar och affischer (Alfons Mucha).
Ett antal privata föremål illustrerar Sarah Bernhardts personliga liv och hennes excentriska smak: hennes olika hem (privatpalats), hennes påkostade, eklektiska interiörer och hennes garderob. Rörande, att se hennes broderade handskar i en monter, och ett par av hennes skor. Så liten hon var – la grande Sarah, la Divine!
Toppbild. Sarah Bernhardt i sin hemmiljö. Foto: Fèlix Nadar, 1890; Coll. Petit Palais.
***
Läs även: Pontus Hultén gör succé i Paris
