Livstidsdömd terrorist och succéförfattare
Basem Khandakji dömdes till livstidsfängelse för ett terrordåd som dödade och lemlästade israeler. Men han ångrar inte sitt brott – och i dag är han en hyllad författare i arabvärlden.
I november 2004 använde den blivande succéförfattaren Basem Khandakji sitt presskort för att passera vägspärrarna på Västbanken och köra en 16-årig pojke till marknaden Shuk HaCarmel i Tel Aviv. Khandakji hade konstruerat ett bombbälte som tonåringen utrustats med och lät detonera senare på dagen. Två kvinnliga marknadsförsäljare och en äldre man från Jaffa dödades. Fler än 50 personer skadades. Ögonvittnen beskrev platsen som fasansfull med blodpölar, metallsplitter och lemlästade människor.
Basem Khandakji dömdes för sin medverkan i terrorattacken till tre gånger livstid. I fängelset studerade han statsvetenskap och skrev artiklar, poesi och romanmanuskript. Hans första bok, The Narcissus of Isolation i engelsk översättning, utkom 2017. Khandakji, som var medlem i den marxistiska gruppen PFLP, skildrar en poet som lever i ett auktoritärt arabiskt system och beskriver personliga konflikter inom en kommunistisk organisation.
2023 utkom Khandakji med sin andra roman, A Mask, the Colour of the Sky. Handlingen kretsar kring en palestinier, Nur, som bor i ett flyktingläger i Ramallah. När han hittar ett israeliskt ID-kort i en begagnad rock antar han ett falskt namn och tar jobb i en arkeologisk utgrävning nära kibbutzen Meggiddo i norra Israel. Platsen är känd från Uppenbarelseboken i Nya Testamentet som den plats där den slutgiltiga striden mellan gott och ont, Armageddon, utspelar sig.
I Khandakjis roman skildras hur den palestinska historien, dold under jorden, framträder för huvudpersonen. Boken fick det internationella priset för arabisk skönlitteratur 2024. Utmärkelsen anses som den mest prestigefulla i arabvärlden.
Khandakjis romaner ingår i en lång tradition av palestinsk fängelselitteratur, Adab al-Sujoun. Genren fick ett uppsving 1980 efter en omfattande hungerstrejk i Nafhafängelset, där ett av kraven var få ta in böcker, anteckningsblock och tidskrifter i cellerna. De israeliska myndigheterna gav efter, vilket resulterade i fängelsebibliotek och tidningar. Hundratals tidskrifter i form av handskrivna anteckningsblock spreds i fängelserna. De flesta var inriktade på politiska frågor, men många innehöll noveller, poesi och artiklar om litteratur.
I tidskrifterna publicerades också texter om författare utanför fängelsemiljön, som Mahmoud Darwish, betraktad som palestinsk nationalpoet. Vissa pamfletter fokuserade på förmoderna arabiska författare som exempelvis den legendariske diktaren och hovpoeten al-Mutannabi (915-965).
En framstående representant för fängelselitteraturen är Walid Daqqa, som dömdes till livstids fängelse för att ha varit ledare för en grupp som kidnappade och mördade den israeliske soldaten Moshe Tamam. Daqqa, som avled i cancer i fängelset, skrev barnboken The Oil’s Secret Tale, som skildrar en tolvårig palestinsk pojke som inte får träffa sin fängslade far. Under en vandring möter och samtalar pojken med en katt, en kanin och det 1500 år gamla olivträdet Um Rumi.
Trädet berättar om en helig olja som pojken får smörja in sig i. Oljan gör honom osynlig, vilket gör det möjligt för honom att besöka sin far. När fadern hör sin osynlige sons röst tror han att han förlorat förståndet. Oljan i romanen erinrar om berättelserna i Nya Testamentet om Jesus helande smörjelse.
En annan uppmärksammad roman från fängelselitteraturen ärThe Tale of a Wall, av Nasser Abu Srour. Den är en självbiografisk berättelse om en fånge som upplever att fängelsemurarna utvalt honom för att vittna om vad han varit med om. I isoleringscellen blir muren den stabilitet i livet som han håller fast vid.
Efter en hungerstrejk förflyttas han till en delad cell och kan äta och diskutera politik med sina medfångar. Ändå saknar han ensamheten och isoleringen mellan väggarna i sin gamla cell och klarheten han upplevde där.
Romanen har uppmärksammats för att skildra en palestinsk fånge inte som en traditionell, hårdför hjälte men känslig och sårbar. Sror har också fått beröm för att våga kritisera den palestinska eliten.
Författaren själv dömdes till livstids fängelse för att ha knivmördat en officer i den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth. I arabiska media har Sfour jämförts med den italienske författaren och kommunisten Antonio Gramscis skildringar av livet i en isoleringscell.
Basem Khandakji och Nasser Abu Srour frigavs och deporterades till Egypten i höstas som ett led i utväxlingen av palestinska fångar mot den israeliska gisslan från massakern den 7 oktober 2023. Inte minst Khandakji har mottagits som hjälte i arabisk media. I Israel har frigivandet fått desto hårdare kritik, framför allt från anhöriga till mördade israeler. Särskilt kontroversiellt anses det faktum att Khandakji och flera ledande Hamasterrorister inkvarterades på ett femstjärnigt hotell i Kairo.
Förutom Khandakji syntes på hotellet bland andra Mahmoud Issa, fängslad sedan 1993 för sin inblandning i kidnappning och mord på en israelisk gränspolis – och Samir Abu Nima, dömd till livstids fängelse för ett bombattentat i Jerusalem som dödade sex personer, däribland ett elvaårigt barn.
Basem Khandakji har fått ett varmt mottagande i arabvärlden och i synnerhet i Egypten. Han har också uppmärksammats i västerländsk media som Haaretz och The Guardian. Nyligen lanserade han ett Instagramkonto som snabbt fick tiotusentals följare. I presentationen av honom på det arabiska litteraturprisets hemsida fanns en utförlig redogörelse för hans akademiska meriter, författarskap, journalistik och forskning. Anledningen till hans 20-åriga fängelsevistelse förbigicks dock med talande tystnad.
I en intervju i den amerikanska radiokanalen NPR säger sig Khandakji inte ångra terrordådet han en gång dömdes för, men hävdar att han i dag inte skulle använda samma metoder.
Basem Khandakji dömdes till livstids fängelse för det terrordåd som dödade och lemlästade israeler. Men han ångrar inte sitt brott och i dag är han en hyllad författare i arabvärlden.
***
