När klyftan mellan USA och Europa växer tar fransk glamour över Cannes
Medan Hollywood håller sig borta får andra produktioner möjlighet att glänsa på filmfestivalen.
I år kommer ingen Tom Cruise eller Denzel Washington att gå upp för röda mattan vid Palais de Festival. Cannes-bossen Thierry Fremaux säger att det görs färre blockbusters i USA – och de som kunde ha fått en plats på festivalen har valt att tacka nej.
Steven SpielbergsDisclosure Day, Christopher NolansThe Odyssey och den animerade Toy Story 5 hade alla lätt fått plats. För även om Cannes-festivalen står som symbol för art-movies och auteur-drivna filmer eftersträvar den ”glamour”. I år är denna glamour mestadels fransk med stjärnor som Isabelle Huppert, Catherine Deneuve, Marion Cotillard, Virginie Efira and Lea Seydoux med i flera filmer.
Men i år är festivalen auteur-driven. Till de mest spännande projekten hör Andrej Zvyagintsevs Minotaur, Pawel Pawlowskis (han gjorde den lysande Cold War) Fatherland, Pedro Almodovars Bitter Christmas, Marie Kreutzers Gentle Monster, iranske mästerregissören Ashgar Farhadis franskspråkigaParallell Ttale”, Kore-edas Sheep in a Box och Cristian Mungius Fjord – där norska Renate Reinsve spelar huvudrollen och är den enda representanten från Skandinavien. Filmen handlar om en rumänsk familj som invandrar till Norge och råkar ut för stelbenta myndigheter, ett aktuellt ämne.
I och för sig kan man kanske hävda att danske Nikolaj Winding Refn också representerar Skandinavien, men även om han många internationella beundrare måste hans film Her Private Hell är betraktas som amerikansk.
Flera dokumentärfilmer lockar: Steven Soderberghs John Lennon: The Last Iinterview och Ron HowardsAvedon, en film om legendariske fotografen Richard Avedon. Intressant är också De Gaulle: l´age de fer, den första delen av två om franske presidenten Charles de Gaulle. Överhuvudtaget blir det väldigt mycket franskt som visas i Cannes – jag vet, det är inte så konstigt eftersom Cannes ligger i Frankrike, men det känns ändå som om fransmännen tar tillfället i akt när amerikanerna håller sig borta.
Ett amerikanskt bidra ärTeenage Sex and Death at Camp Miasma, en skräckkomedi om en kvinnlig regissör som ska återuppliva en gammal slasherfilm-serie. Den slåss om mest udda titel med John TravoltasPropeller One-way Right Coach. Det är Travoltas regidebut, och eftersom Pulp Fiction en gång hade urpremiär i Cannes är uppståndelsen kring den amerikanske skådespelarens nya film redan stor. Hur är han som regissör? Om en månad vet vi.
Inför festivalen har uttagningskommittén sett 2491 filmer, representerande 141 länder. Det märks att man i år inte bara gått på gamla beprövade namn utan också satsat på lite nya sådana.
Än är filmlistan inte klar. Fremeau återkommer om någon vecka med ytterligare filmer. Och än har sidosektionen Quainzaine des realisateurs inte släppt några titlar. Kan vi hoppas på att Amanda Kernells nya film Förbannelsen finns med där?
Toppbild: Simon Abkarian spelar Charles de Gaulle i Antonin Baudrys ”La bataille de Gaulle: L’âge de fer” (2026).
***
