”Jag kommer att dö som en viking i strid”

På 1980-talet sparkade han in en metalldörr i New York i frustration. På senare tid har han lika envist kämpat mot cancer. Dolph Lundgren har levt hårt. Nu är han lugnare och försöker reparera bandet till döttrarna. Samtidigt kritiserar han dagens Sverige med sprängningar och slapphänta politiker.

I öppningsscenen av Dolph and the Lundgrens landar Greta Lundgren på LAX för att vistas och bo i pappans värld. Dolph tar emot henne – dämpad, halvt avvaktande. Inga euforiska flygplatskramar, inget Hollywoodleende. Det är, som hans döttrar skulle säga, ”awkward”. Svårt att veta om det är skådespeleri eller bara en pappa som inte riktigt vet hur han ska möta sin dotter efter år av avstånd. Men faktum är att både Dolph Lundgren och hans fru Emma Krokdal först var tveksamma till reality-serien.

– Särskilt Emma kände att det kunde bli exploaterat, säger Dolph Lundgren.

Han sitter tillbakalutad i jeans och vit stickad tröja, i en soffa i ett rum på Strandvägen, med döttrarna Greta och Ida bredvid sig och hustrun Emma Krokdal i fåtöljen intill.

Men så gick han med på att spela in ett pilotavsnitt. Idén föddes i döttrarnas podd två år tidigare. När SVT visade intresse och han såg resultatet blev han förvånad.

– Då förstod jag att det var seriöst. Det fanns ett djup och var känslosamt, säger han.

Senare i avsnittet säger Greta Lundgren: ”Vi är hans gamla liv, och det känns ofta att man tränger sig på.”

– Det är tufft liksom. Det är sant, konstaterar Dolph Lundgren när jag frågar hur det känns att höra sånt. Han lägger till:

– Jag fick höra saker av dem som fick mig att tänka till. Det är ju det som är behållningen av det här för mig.

Mer av den varan blir det i övningskörningsscenen. Bakom ratten berättar Greta Lungren att hans frånvaro som barn sänkte hennes självförtroende. Dolph Lundgren lyssnar tyst – garden som varit uppe är nu nere. Som mycket annat i serien är det obekvämt, men också ett tecken på inre styrka: hon vågar trots allt konfrontera sin actionhjältefarsa medan kamerorna rullar. Lite av hans tuffa temperament har hon allt ärvt. 

Emma Krokdal bryter in:

– De är väldigt lika personligheter. Dolph såg det i Greta redan som liten och kunde inte hantera det. Han ville att hon skulle gilla honom, men när hon inte gjorde det eller var arg blev han osäker – och det skapade en ond cirkel mellan dem.

Dolph Lundgren nickar instämmande:

– Jag var superenvis som liten, och då klippte min pappa till mig. ”Gå och lägg dig”, pang! Med Greta blev det likadant. Jag orkade inte prata med henne när hon var arg, jag blev osäker.

Ett annat hett temperament hade Dolph Lundgren tampats med i New York på 1980-talet – Grace Jones. Han beskriver nu relationen som ”otroligt toxic” men fylld av passion. En gång låste hon ut honom mitt i vinternatten från en lägenhet med säkerhetsdörr av metall och med tre lås. Det här var när New York var farligt.

– Jag var så jävla brutal på den tiden. Jag sparkade karatesparkar på samma ställe tills dörren böjde sig – sen klättrade jag in, säger han med ett busigt leende och lägger till:

– Sen var det dags för make up-sex och så var allt bra igen nästa dag.

Döttrarna, som aldrig förr hört anekdoten om den insparkade metalldörren, lyssnar häpet och utbrister ”omg!”. Emma Lundgren flikar in:

– You should be happy she didn’t shoot you!

En sak Grace Jones däremot gjorde var att bränna upp en läderjacka som Gianni Versace designat till Dolph Lundgren. Den där envisa vreden som han riktade mot metalldörren kostade honom till slut en höftoperation – och kanske mer. När Dolph anlände till USA som 18-åring kände han friheten: han behövde inte längre vara den misshandlade grabben från Sverige. Han var ambitiös. Manisk, skulle döttrarna säga. 

– Som skjuten ur en kanon när det kommer till allt – plugga och träna. Jag trodde att jag måste leva livet fullt ut för livet är så kort. Det kändes som att jag inte kommer bli gammal – jag kommer att dö som en viking i strid.

Skadorna från idrott, svåra stunts, alkohol och överarbete staplades på varandra. Senare sa Dolph Lundgrens terapeut till honom: ”Om du inte hade fått den här cancern hade du kanske fått en hjärtattack i stället.”

– Så cancern var nästan som att min kropp sa ifrån: ”Nu får du fan lugna ner dig” liksom, säger han. Det var det enda som var brutalt nog för att få mig att göra det. 

Han vänder sig mot döttrarna:

– Så jag vet inte om ni har märkt att jag är annorlunda nu? Att jag tar det lugnt och sådär?

Dottern Ida nickar och svarar på engelska:

– We always told you back in the day… Even when you were in Marbella living with us. Like, you need to chill with the training. 

Terapeuten hjälpte Dolph Lundgren att inse att det finns en annan krigare: den äldre som kan tillföra vishet. Där känner han sig hemma nu.

– Om jag blir gammal kan jag inte vara den här tuffa krigaren längre… Vad har jag för framtid? Det är också actionhjälte man vill vara på ett visst sätt.

Han vet att många av de andra killarna – Stallone, Schwarzenegger, Van Damme – gått igenom liknande kriser.

– En del klarar det, andra håller i sitt gamla liv för mycket.

Dolph Lundgrens gamla Rocky-polare Sylvester Stallone är öppen med sitt stöd för Donald Trump. Själv vill han inte prata politik i USA – ”folk blir alldeles galna” – men den som följer honom på Instagram vet att han inte drar sig för att kritisera samhällsutvecklingen i Sverige.

Han pratar om sprängningar och skjutningar och säger ”sjukt att det har hänt i Sverige”. Dolph beskriver hur han satt på ett kafé på Östermalm: två unga killar kom in, byxorna neddragna, stora jackor, och han kände direkt vibbarna. ”Fan, man skulle behöva vara beväpnad”, tänkte han – som när han bodde i New York i på 80-talet.

Politiker är slapphänta och det går inte att försvara kvinnorna, suckar han nu frustrerat.

– Om någon våldtar sju tjejer får de straffrabatt för tjej nummer sex, den våldtäkten är bara värd en månads fängelse. Hur tänker man då? Om det är min dotter – den killen skulle kanske inte klara sig så bra när han är ute sen.

Tiden har runnit ut och jag frågar Ida och Greta hur de ser på sin pappas karriär.

– Han är mer lugn och självsäker nu framför kameran, svarar Ida Lundgren. Han vet vem han är. Det är en evolution – man kan se att det har gått uppåt, inte ner. Vilket är coolt.

Systern Greta fyller i med sin svengelska:

– Jag har samma grej som honom när man är inne i något – man lägger verkligen ner hundra procent i det. Det är något som han har mycket av, vilket jag respekterar. I don’t even want to live in his brain. It’s stressful for me.

– Me too, skrattar Emma Lundgren.

***

Läs även: ”Sanningen om advokatyrket var en mindfuck”

Läs även: Det finns ingen svensk som inte har handlat på H&M