Han levde alltid på riskens gräns
Carl Lundström, affärsman och högerextrem aktivist, dog den 10 mars. Han blev 64 år gammal.
Det låg en aura av äventyrare och rebell över värmlänningen Carl Lundström. Men glansen försvann när man fick veta mer: han var nämligen också en våldsdömd, förintelseförnekande, invandringsfientlig högerextremist som under åttiotalet var medlem i organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS), fröet till dagens Sverigedemokraterna.
Lundström föddes med både silversked och knäckebröd i munnen. Han växte upp i Filipstad och blev tillsammans med syskonen arvtagare till familjeföretaget Wasabröd. Knäckebrödsbolaget såldes till schweiziska Sandoz 1982 (som senare sålde vidare till italienska Barilla) och Carl och hans syskon fick 77 miljoner kronor var, en enorm summa vid en tid då det endast fanns ett fåtal individer i landet med mer än 100 miljoner kronor i förmögenhet.
Lundström var fylld av upptåg under uppväxten och enligt en skröna i societeten ska den unge Carl, som i skolan kallades ”Knäckebröds-Kalle”, en vinterkall dag ha öppnat fönstren i familjens våning på Östermalm i Stockholm, spolat vatten på salongsgolven, låtit det frysa och sedan åkt skridskor inomhus. Huruvida anekdoten är sann får vara osagt, men kanske säger den något om ynglingens kynne. Sin värnplikt gjorde Lundström som elitsoldat i kustjägarna.
Styrkt är däremot den misshandel och det ofredande han 25 år gammal gjorde sig skyldig till en novembernatt 1985. Ett gäng skinnskallar var på väg hem genom Gamla Stan. De gick till attack mot tre latinamerikaner och greps senare av polisen. Latinamerikanerna berättade i förhör att en prydligt klädd man i svart rock haft karaktären av ledare för gruppen. Han identifierades som mångmiljonären Carl Lundström, medlem A1465 i BSS, och dömdes till böter för hot och villkorlig dom för misshandel. Under flera decennier rörde han sig sen i invandringsfientliga och högerextrema kretsar.
I början på nittiotalet engagerade han sig i Ny Demokrati, men när medlemskapet blev känt och tidningarna skrev om saken krävde partiledarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson att han skulle lämna partiet, vilket han också gjorde. Tidskriften Expo kunde senare visa att Lundström givit uttryck för förintelseförnekelse. I anslutning till Förintelsens minnesdag skrev han på Facebook, att Nazityskland inte systematiskt hade försökt mörda ”lägerfångarna”. Expo beskrev honom som den svenska högerextremistens sugardaddy, alltså finansiär. Sin sista politiska roll hade han i partiet Alternativ för Sverige som grundats av uteslutna och avhoppade medlemmar ur Sverigedemokraterna. I kyrkovalet för fyra sedan kandiderade han för AFS.
Som affärsman hade Carl Lundström ekonomiska framgångar inom bland annat dataspel och it. Hans företag Rix Port80 tillhandahöll tjänster åt den kontroversiella fildelningssajten Pirate Bay, vars grundare dömdes för brott mot upphovsrättslagen. Även Lundström dömdes i hovrätten till fyra månaders fängelse för medhjälp. Han dömdes även att betala skadestånd, som när domen föll i hovrätten år 2010 var upp i 46 miljoner kronor. Han betalade aldrig och hade även en långvarig tvist med Skatteverket. Vid tiden för sin bortgång jagades han av kronofogden för skulder på 128 miljoner.
Lundström utvandrade till Schweiz 2008 och från sin lägenhet i en 1800-talsfastighet i Zürichs kommersiella centrum fortsatte han att donera pengar till svensk extremhöger, bland annat Frihetsrörelsen, det främlingsfientliga lokalpartiet Malmölistan samt Blågula stiftelsen som delar ut stipendier till ”svenskvänliga musiker, historiker, poeter, bildkonstnärer och författare”.
Carl Lundström dog som han levt – alltid på riskens gräns. Ensam i sitt privata flygplan, och alltså med sig själv vid spakarna, lyfte han från Kroatiens huvudstad Zagreb för att flyga hem till Schweiz. Över Slovenien möttes han av dåligt väder. Planet kraschade in i en bergsstuga som klövs mitt itu.
Det låg en aura av äventyrare och rebell över värmlänningen Carl Lundström. Men glansen försvann när man fick veta mer: han var nämligen också en våldsdömd, förintelseförnekande, invandringsfientlig högerextremist som under åttiotalet var medlem i organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS), fröet till dagens Sverigedemokraterna.
Lundström föddes med både silversked och knäckebröd i munnen. Han växte upp i Filipstad och blev tillsammans med syskonen arvtagare till familjeföretaget Wasabröd. Knäckebrödsbolaget såldes till schweiziska Sandoz 1982 (som senare sålde vidare till italienska Barilla) och Carl och hans syskon fick 77 miljoner kronor var, en enorm summa vid en tid då det endast fanns ett fåtal individer i landet med mer än 100 miljoner kronor i förmögenhet.
Lundström var fylld av upptåg under uppväxten och enligt en skröna i societeten ska den unge Carl, som i skolan kallades ”Knäckebröds-Kalle”, en vinterkall dag ha öppnat fönstren i familjens våning på Östermalm i Stockholm, spolat vatten på salongsgolven, låtit det frysa och sedan åkt skridskor inomhus. Huruvida anekdoten är sann får vara osagt, men kanske säger den något om ynglingens kynne. Sin värnplikt gjorde Lundström som elitsoldat i kustjägarna.
Styrkt är däremot den misshandel och det ofredande han 25 år gammal gjorde sig skyldig till en novembernatt 1985. Ett gäng skinnskallar var på väg hem genom Gamla Stan. De gick till attack mot tre latinamerikaner och greps senare av polisen. Latinamerikanerna berättade i förhör att en prydligt klädd man i svart rock haft karaktären av ledare för gruppen. Han identifierades som mångmiljonären Carl Lundström, medlem A1465 i BSS, och dömdes till böter för hot och villkorlig dom för misshandel. Under flera decennier rörde han sig sen i invandringsfientliga och högerextrema kretsar.
I början på nittiotalet engagerade han sig i Ny Demokrati, men när medlemskapet blev känt och tidningarna skrev om saken krävde partiledarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson att han skulle lämna partiet, vilket han också gjorde. Tidskriften Expo kunde senare visa att Lundström givit uttryck för förintelseförnekelse. I anslutning till Förintelsens minnesdag skrev han på Facebook, att Nazityskland inte systematiskt hade försökt mörda ”lägerfångarna”. Expo beskrev honom som den svenska högerextremistens sugardaddy, alltså finansiär. Sin sista politiska roll hade han i partiet Alternativ för Sverige som grundats av uteslutna och avhoppade medlemmar ur Sverigedemokraterna. I kyrkovalet för fyra sedan kandiderade han för AFS.
Som affärsman hade Carl Lundström ekonomiska framgångar inom bland annat dataspel och it. Hans företag Rix Port80 tillhandahöll tjänster åt den kontroversiella fildelningssajten Pirate Bay, vars grundare dömdes för brott mot upphovsrättslagen. Även Lundström dömdes i hovrätten till fyra månaders fängelse för medhjälp. Han dömdes även att betala skadestånd, som när domen föll i hovrätten år 2010 var upp i 46 miljoner kronor. Han betalade aldrig och hade även en långvarig tvist med Skatteverket. Vid tiden för sin bortgång jagades han av kronofogden för skulder på 128 miljoner.
Lundström utvandrade till Schweiz 2008 och från sin lägenhet i en 1800-talsfastighet i Zürichs kommersiella centrum fortsatte han att donera pengar till svensk extremhöger, bland annat Frihetsrörelsen, det främlingsfientliga lokalpartiet Malmölistan samt Blågula stiftelsen som delar ut stipendier till ”svenskvänliga musiker, historiker, poeter, bildkonstnärer och författare”.
Carl Lundström dog som han levt – alltid på riskens gräns. Ensam i sitt privata flygplan, och alltså med sig själv vid spakarna, lyfte han från Kroatiens huvudstad Zagreb för att flyga hem till Schweiz. Över Slovenien möttes han av dåligt väder. Planet kraschade in i en bergsstuga som klövs mitt itu.
