Det våras för Framtidens vänster
Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas är ordförande båda två. Det borgar verkligen för en harmonisk process framåt.
Med fingrar darrande av upphetsning klickar jag på kongresshandlingarna för det nya partiet Framtidens vänster. Äntligen ett parti med sakpolitik i stället för det vanliga tjafset om skatter och annat konkret mög! I femtio år har jag hållit mitt plakat med ”Intersektionalitet nu!” i garderoben. Nu ska det äntligen få luftas.
Stadgarna! Ett under av klarhet. Redan i tionde paragrafen får jag veta att det intern-antirasistiska arbetet ska stärkas med ”separatistiska träffar för positivt respektive negativt rasifierade” i anslutning till kongresserna. Även tre könsseparatistiska träffar ska hållas – inte samtidigt så klart. Vad roligt det ska bli att träffa andra straighta män från Borås och Danderyd! Tänk vad mycket vi har gemensamt!
Minst 25 procent av riksstyrelsen ska identifiera sig som negativt rasifierade. Bra! Kamrat Husblatte som vi brukar säga på vår sida av politiken. Det är verkligen ett stort samhällsproblem att flickor med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland ungdomar som går direkt till högskolan efter gymnasiet. De måste inse sitt strukturella underläge innan de rekryteras till advokatbyrån Mannheimer & Swartling och andra toppjobb där de kan få intrycket att de är superkompetenta.
Gillar även passagen om att personer med normbrytande funktionalitet diskrimineras. Det är ju inte klokt att folk går miste om jobb bara för att de inte är tillräckligt produktiva! Hur tänker företagen?
Också toppen att partiets principprogram håller fokus på den livsfarliga femonationalismen. ”Retoriken om att ”rädda” migrant- och muslimska kvinnor används allt mer för att legitimera rasistiska gränsregimer” står det, och jag är helt enig. Snart ska regeringen dyvla på invandrarkvinnor utan jobb en massa kränkande samhällskunskap och fler språkkurser. Det är då man känner att fascismen bara är ett tuppfjät bort.
Spännande att ett helt nytt parti har ett principprogram på hela 23 sidor, medan motioner och ändringsyrkanden är tio sidor mer! Det är så härligt med högt i tak! Håller helt med om att ordet uppförandekod kan ”associeras med nuvarande sittande regerings högerpolitik som bland annat bestraffar individer för att de inte uppför sig på förväntat sätt”. Skönt att det ändras till ”bemötandekod”.
Och kandidaterna sedan, de träffar verkligen mitt i prick. Väldigt representativa för väljarkåren som helhet! Särskilt identifierar jag mig med den kandidat som beskriver sin ideologiska hemvist hos de ”dekoloniala feminismerna”. Just pluralformerna är så viktiga! Gissa om det kommer att öppna de dörrar vi knackar på!
Jag sparade det bästa till sist: ledningen. Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas är ordförande båda två. Det borgar verkligen för en harmonisk process framåt. De har visat att man kan lämna sitt parti utan att arbetsgivaren riksdagen börjar flexa sina kapitalistiska muskler och dra in lönen. Bravo! Kan man kalla det ett genombrott för funktionsvariationen? Att inte längre förespråka den politik man blev vald för och ändå få betalt?
Det är vad jag tror och hoppas. Nu kör vi.
Stickan
