Fantasifulla analyser om Ryssland och Ukraina splittrar och förvirrar

Författaren Lars Wilderäng är känd för sina romanserier, men också för sitt brinnande engagemang för Ukraina och kriget som sedan fyra år pågår där. Under påsken skrev Wilderäng dock något anmärkningsvärt: ”En röst på M, L och KD i september är en röst på SD, och med det en röst på Moskva, Kreml och Putin. Inbilla dig inget annat”.

Blogginlägget från Wilderäng delades av den socialdemokratiske Haningepolitikern Carl Melin, vars inlägg i sin tur delades av den tidigare justitieministern Morgan Johansson. Att Melin delar inlägget förvånar inte, då han tidigare gjort billig politik av kriget i Ukraina i samband med konflikten mellan ett fackförbund och Tesla.

”Alla som stöder Tesla i konflikten med IF Metall tar indirekt ställning för Putin mot Ukraina. Det är samme Musk som vill krossa Ukrainas folk och Sveriges arbetare”, skrev Melin på X. Detta är ett märkligt uttalande, då Musk har gett Ukraina gratis internet via Starlink.

När det gäller Lars Wilderäng är hans uttalande präglat av oron att flera länder skulle utvecklas i riktning mot Viktor Orbáns Ungern eller Vitryssland, och därmed agera i Putins intressen. Men Wilderäng kan vara lugn, för en röst på ett fortsatt Tidösamarbete är ingen röst på Kreml. Även om det är problematiskt att en lokalpolitiker i Sölvesborg får fortsätta sitt uppdrag efter att ha visat förståelse för Rysslands invasion av Ukraina, måste Wilderäng vidga sina vyer och se vad Tidöpartierna – inklusive SD – faktiskt har gjort för Ukraina.

Magdalena Anderssons regering gav stöd till Ukraina, men den övervägande delen av stödet har kommit från den nuvarande regeringen, som samarbetar med Sverigedemokraterna. Det totala värdet av det svenska stödet till Ukraina sedan krigets start uppgår till omkring 103 miljarder kronor – vilket säger mer än en lokalpolitikers kommentar om Ryssland.

Inför 2026 prioriterade regeringen om sin biståndspolitik, där delar av biståndet omfördelades från andra projekt till Ukraina, som ansågs vara mer akut och göra större nytta.

– Stödet till Ukraina är avgörande för Europas och Sveriges säkerhet. För att kunna ge Ukraina det stöd som krävs måste vi prioritera om och minska annat bistånd, skrev biståndsminister Benjamin Dousa i ett pressmeddelande.

På senare tid har Sverige visat huggtänderna genom att agera hårt mot den ryska skuggflottan. Kustbevakningen, med stöd av Nationella insatsstyrkan, har bordat ett flertal fartyg inom Sveriges ekonomiska zon. Flera av dessa fartyg, som funnits med på Ukrainas sanktionslista, misstänks vara kopplade till Putins krigskassa.

När det gäller konflikten mellan Ryssland och Ukraina har Sverigedemokraterna visat motsatsen till att de skulle stå på Putins eller Kremls sida. På ettårsdagen av invasionen skrev Jimmie Åkesson tillsammans med andra SD-toppar, såsom Aron Emilsson och Sven-Olof Sällström, att man bör stärka stödet till Ukraina och verka för att utesluta Ryssland ur FN:s säkerhetsråd.

Lars Wilderäng står uppenbarligen på rätt sida i konflikten, men han gör märkliga analyser och drar därav ännu märkligare slutsatser om vad som kommer att hända om Tidöpartierna vinner valet i september.

Wilderängs analys påminner om när han hävdade att Putin hade flytt Moskva enbart för att en rysk regeringshelikopter sågs lyfta från Kreml. Den analysen var lika absurd som hans nuvarande slutsatser om Tidösamarbetet.

Det finns egentligen ingen större konflikt i riksdagen när det gäller stödet till Ukraina. Även ytterkantspartier som SD och Vänsterpartiet har visat ett starkt stöd för Ukraina. Wilderäng skapar däremot en konflikt som är lika påhittad som hans romaner – något som politiska meningsmotståndare gärna utnyttjar i inrikespolitiken, särskilt under ett valår.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU