Gaza, Israel och folkmord: En reflektion över FN:s trovärdighetsproblem – del 4

Under kriget i Gaza har FN – oavsett om det rör sig om enstaka ”FN-experter” eller hela organisationen – setts som en pålitlig källa av medierna. I Sverige betraktas FN som viktigare än vår egen regering, där vi tycks lita mer på experter i New York än på våra egna experter i Stockholm.

Förenta Nationerna ses som garanten för att förhindra krigsbrott och bevara freden. Denna indoktrinering är så pass djup att vi till och med har FN-veckor runt om i våra skolor.

Men i realiteten är FN en aktivistisk klubb bestående av politiker och tjänstemän som inte har löst någon konflikt. Detsamma gäller Israel–Palestina-konflikten, specifikt terrorattacken den 7 oktober och kriget i Gaza som följde därefter. Två veckor efter attacken, när Israel befann sig i nationell sorg – med tusentals döda, ännu fler skadade och hundratals kidnappade – höll FN:s säkerhetsråd ett möte.

Under mötet fördömde FN:s generalsekreterare António Guterres attacken, men sade också något som visade förståelse för attacken mot barnfamiljer och pensionärer i kibbutzerna, samt mot festivaldeltagarna vid Nova. ”Det är också viktigt att inse att Hamas attacker inte skedde i ett vakuum”, sade han under mötet.

FN:s generalsekreterare Guterres är långt ifrån ensam om att visa förståelse för terrororganisationen Hamas. Hans särskilda rapportör, Francesca Albanese, har skapat en lång meritlista med antisemitiska föreställningar – där bland annat legitimering av Hamas ingår.

Under en konferens ledd av terrorgruppen 2022 talade Albanese och sade: ”Ni har rätt att göra motstånd mot denna ockupation. Israel säger att ’motstånd är lika med terrorism’, men en ockupation kräver våld och genererar våld”. Denna terrorsympatisör är de palestinska områdenas särskilda rapportör hos Förenta Nationerna. Trots hennes legitimering av Hamas, samt spridning av antisemitiska troper – vilket har fördömts av länder som Tyskland och USA – har hon fortsatt fått förnyat förtroende av organisationen som vi litar blint på.

Andra ”stjärnskott” bland FN:s experter är den humanitära chefen Tom Fletcher, som gjorde ett utspel om att 14 000 spädbarn i Gaza riskerade att svälta inom 48 timmar. Detta visade sig vara falskt efter en granskning av BBC – men utspelet hade redan blivit en etablerad ”sanning” i omvärlden.

Många medier hade spridit uppgiften som en löpeld, vilket senare följdes upp av politiker. I stället för att erkänna att en antingen inkompetent eller illvillig toppchef gjort bort sig, var det enklare att spinna narrativet att Israel var orsaken till att 14 000 spädbarn riskerade att dö.

När det gäller anklagelsen om folkmord kom det slutgiltiga ”beviset” för Palestinavänstern när FN:s utredningsgrupp fastställde att Israel begått folkmord i Gaza. Men givetvis var det få inom rörelsen som ville granska vare sig utredningen eller utredarna. Den granskande organisationen Honest Reporting fann att denna ”oberoende och seriösa” utredningsgrupp byggt sin rapport på bland annat en osanning.

IDF tillkännagav att de identifierat nära 9 000 kombattanter. Tidningen 972 Magazine, tillsammans med The Guardian, drog den intellektuellt ohederliga slutsatsen att resten av de döda i Gaza därmed måste vara civila. Men IDF har aldrig påstått att de identifierat samtliga kombattanter som eliminerats – vilket för övrigt är omöjligt att göra mitt under ett pågående krig.

En av de tre utredarna som fastställde att Israel begår folkmord är Miloon Kothari vid UN Commission of Inquiry. Under sommaren 2022 intervjuades Kothari av Mondoweiss, där han spred antisemitisk propaganda: ”Vi är mycket modfällda över de sociala medier som till stor del kontrolleras av, oavsett om det är den judiska lobbyn eller specifika icke-statliga organisationer. Mycket pengar läggs på att försöka misskreditera oss”.

Det som låter som hämtat ur vilken nazistisk tidning som helst ledde inte till några konsekvenser. Mannen som påstod att en judisk lobby kontrollerar sociala medier kunde tre år senare ”opartiskt” fastslå att Israel begått ett folkmord.

För FN har det varit viktigare att beskylla Israel för kriget i Gaza än att erkänna sina egna misslyckanden – vare sig det gäller UNRWA:s roll i att fostra nästa generation palestinier till terrorister eller misskötseln av distributionen av humanitärt bistånd. FN har inte erkänt att de misslyckats med distributionen, men deras egen statistik visar det.

Sedan maj 2025 fram till februari 2026 har 19 163 lastbilar med humanitärt bistånd släppts in i Gaza. Av dessa togs 7 236 lastbilar under färden över av antingen folkmassor eller väpnade palestinska grupper – vilket motsvarar drygt 37 procent.

Vari ligger FN:s ansvar? Och varför avkräver ingen dem detta ansvar? 

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU. 
Detta är Sista delen i serien ”Gaza, Israel och folkmord: En reflektion över FN:s trovärdighetsproblem”.