Ge oss fler civilingenjörer 

Frasen förbättrad innovationsförmåga betraktas som en floskel men är en sanning. Det gäller att bemästra expertkunskaper. Vi utbildar för många inom områden där det redan finns kompetens – och för få inom områden där kompetensen saknas. 

En gång besökte företagsledaren Curt Nicolin Handelshögskolan i Stockholm. Som vd för ASEA i Västerås på 1960 och 70-talet, nuvarande ABB, gjorde han företaget världsledande inom kärnkraft, tidig robotteknik och högteknologiska styrsystem. Utvecklingen berodde till stor del på att Nicolin, som var utbildad civilingenjör vid KTH i Stockholm, förstod och uppskattade ny teknik. Vid besöket på Sveriges ledande skola för ekonomer lär han ha yttrat: ”Så det är här ni utbildar civilekonomer, på ASEA har vi 2 000 ingenjörer och 20 civilekonomer, det är 20 för mycket”.

Möjligen är det en skröna, men den sätter fingret på ett problem som Sverige nu brottas med. För få personer kan teknik och avancerad matematik. Om detta vittnar inte minst fiaskot med den gröna omställningen, där de flesta i ledande ställning hade en bakgrund som ekonomer, men inte som ingenjörer. De hade storslagna – ibland intressanta – idéer, och munläder saknades inte, men ingenjörernas kallgranskande expertis lyste med sin frånvaro. 

I Sverige utexamineras årligen ungefär 5 000 civilingenjörer. Betydligt fler påbörjar än avslutar utbildningen. Detta går att jämföra med 7000 examinerade ekonomer. Årligen.

Det finns för få ingenjörer och för många ekonomer. Lösningen är förbättrad skolundervisning, men fortfarande ska höga krav ställas på både civilingenjör och civilekonom. En dålig civilekonom kan orsaka konkurs men en inkompetent civilingenjör inom exempelvis vägbyggnad kan vara fullkomligt livsfarlig. 

Som enda land i världen införde Sverige 1943 titeln civilekonom, en beteckning direkt lånad från civilingenjör, som började användas 1818 för att skilja dessa från militära ingenjörer. En tidig form av renommésnyltning då civilekonom klingade bättre än diplomekonom. I boken Ingenjörerna har historikern Gunnar Wetterberg skildrat hur civilingenjörerna förbättrade Sverige, men ”snilleföretag” som byggde upp grundläggande välfärd som avlopp, kollektivtrafik och elektricitet.

I dag finns andra behov som måste tillgodoses inför framtiden, som vid tillförseln av elektricitet till AI-depåhallar, mer slitagetåliga vägar eller elnätet som ska klara av ett militärt angrepp. Frågor som AI och försvar är beroende av ingenjörer med inriktningar som energi, elektronik och datateknik, sådant som Sverige i framtiden kommer att leda brist på. Däremot kommer det att finnas en på dussinet med inriktningen industriell ekonomi, alltså i princip en civilekonom som läst några extra kurser i matematik. I dag är det ett populärt val på grund av hög ingångslön. Men vill man ha vill ha en framgångsrik och lång karriär är tipset att inte välja dagens modefluga. 

Ekonomer behövs men till skillnad från ingenjörer skapar de sällan konkreta produkter som generar långsiktig tillväxt. Att en börs-vd helst bör vara ekonom motbevisades tidigt av inte minst Nicolin och hans samtida Hans Werthén, men det finns modernare exempel: civilingenjören Yvonne Mårtensson ledde under 16 år CellaVision, ett globalt företag som leder utvecklingen av avancerad mikroskopanalys inom medicin. En ingenjör kan snabbt lära sig ekonomi men det är svårare för en ekonom att utvärdera ny teknik.  

En förlorad ingenjörskultur ökar dessutom risken för både intellektuell och ekonomisk stagnation. Att romarna ursprungligen uppfann betongen och att Europa senare glömde tekniken brukar användas som en illustration på hur antiken ersattes av ”den mörka medeltiden”. Förvisso är inte Sverige ett sönderfallande Rom men vid en jämförelse med exempelvis ingenjörslandet USA är vi inne på ett sluttande plan. För att parafrasera Wetterberg lockar USA ständigt till sig snillen också från Sverige – som MIT-professorn Max Tengmark, civilingenjör 1990 vid KTH och i dag ledande AI-forskare. 

Det är hög tid för ansvarig minister Lotta Edholm att inse att grunden för morgondagens civilingenjörer måste handla om fokus på de svåra kategorierna. Förutsättningen för att fler ska vilja läsa dessa måste grundläggas nu. 

Mats Qviberg är finansman