fredag 27 mars
Karlssons barn fick inte gå på kommunens öppna förskola, den var för ungar med visst ursprung och sexuell läggning. Samtidigt går S till val på att tvångsblanda svenska villaområden och stänga fungerande friskolor.
Svensk politik är onekligen förvirrande. Kanske är det faktiskt dags att börja reda i den här typen av frågor ordentligt. Vad är det egentligen som händer? Vet politikerna själva hur de resonerar? Låt oss börja från början.
Mattias Karlsson (SD) skrev på sin facebook-sida att hans fru skulle gå till öppna förskolan i två olika kommuner. En gång läste hon på hemsidan att endast föräldrar med utländskt ursprung var välkomna vid det aktuella tillfället. Den andra gången fick hon höra att öppna förskolan just då var öppen enbart för barn vars föräldrar var samkönade.
Efter att Karlsson delat med sig av dessa erfarenheter har hans perspektiv i media framställts som problematiskt. Dagens Nyheter menar på nyhetsplats att Karlsson vill ”stoppa hbtq-träffar” medan Aftonbladets Jonna Sima skriver att hans ”krokodiltårar är lömska”. I en verklighet där vi tycks ha allt svårare att skilja gemenskap från separation och Socialdemokraterna går till val på tvångsblandning av befolkningen är frågan om segregation i kommunal verksamhet värd att ta på större allvar.
Frågeställningen liknar de debatter som förekommit om separerade badtider för personer som av religiösa skäl inte vill bada med personer av det andra könet.
Men varför är det så viktigt för vissa att blanda bostadsområden och separera föräldrar i öppna förskolan?
Den socialdemokratiska tvångsblandningspolitiken bygger på tre steg: Allmännytta i varje kommun och undantag från krav på offentlig upphandling, kommunal förköpsrätt av fastigheter och nya regler för markanvisning.
Syftet är att dessa verktyg ska användas för aktiv politisk social ingenjörskonst som skapar bostadsområden där villor, hyresrätter och bostadsrätter finns. Varför folk inte kan få bo i villaområden om de så önskar framgår inte av den socialdemokratiska politiken.
Hyresgästföreningen har pekat ut en mycket stor mängd populära villaområden i hela landet som ska bli föremål för den socialdemokratiska tvångsblandningen. Socialdemokraterna själva vill dock inte kalla det tvångsblandning. ”Det är ju bara att flytta” som en socialdemokratisk kommunalpolitiker i Stockholm uttryckte det. Vart man ska flytta när Socialdemokraterna blandar alla områden och dessutom för en politik som drar ner priset på fastigheten man äger säger hon inget om.
Vi kan alltså konstatera att det är viktigt att blanda alla bostadsområden. Däremot fick Mattias Karlssons dotter stå utanför öppna förskolan i stället för att umgås med barn vars föräldrar har utländskt ursprung. Det är lätt att få intrycket att något är fel här. Ska vi blandas eller segregeras?
Situationen blir än mer märklig av att Socialdemokraterna går till val på att förbjuda vinster i friskolor. Ingen tror något annat än att syftet med detta är att få bort så många friskolor som möjligt. Det spelar ingen roll om de är bra eller dåliga. Deras existens ska omöjliggöras eftersom föräldrar och barn då kommer att sitta fast i sina nya tvångsblandade bostadsområden. Vägar ut stängs.
Så djävulsk är den socialdemokratiska planen.
Kalla mig tråkig, men jag tänker helt tvärtom när det gäller gemenskap och frihet. Låt de kommunala verksamheterna vara öppna för alla. Ta bort segregering oavsett om det sker i religionens eller woke-ideologins namn. Låt offentliga verksamheter och det offentliga rummet i så stor utsträckning som möjligt vara platser att mötas på. Jag tror nog att alla barnen kan mötas på öppna förskolor runt om i landet oavsett vilka deras föräldrar är.
Däremot ska politikerna förhålla sig respektfullt till människors behov av både privatliv och medbestämmande över bostadsområden och skolor. Där hör friheten hemma, även friheten att vara olika.
Carl Eos är skribent med bakgrund som förhandlare på fackförbund. Han ger ut romaner under pseudonymen Teodor Gustafsson och är senior fellow vid tankesmedjan Oikos.
