I januari och februari förra året utbröt stora demonstrationer i Tyskland. Orsaken var att CDU, i spåren av en serie våldsamma knivdåd, för första gången röstat igenom ett förslag till en skärpt migrationspolitik med stöd av högerradikala AfD.

Kritiker menade att ”brandväggen” mot extremhögern nu fallit och att Friedrich Merz agerande hotade demokratin. Många demonstrationer organiserades eller fick understöd av antirasistiska organisationer som till exempel Amadeu Antonio Stiftung, Campact och Omas gegen Rechts (ungefär: Mormödrar mot högern). 

Flera av dessa organisationer – liksom många lokala initiativ – ingår i ett ekosystem som finansieras av statliga stödprogram. Ett av de största heter ”Demokratie leben!” och sjösattes 2014. Första året delades drygt 40 miljoner euro ut till olika projekt. 2017 ökade summan till drygt 100 miljoner euro. 2024 hade budgeten svällt till 180 miljoner euro. I år beräknas kostnaderna landa på 191 miljoner euro.

Efter demonstrationerna krävde CDU att få veta hur mycket statliga medel de olika aktörerna fick. Man var kritisk till att statsstödda organisationer tog så tydlig partipolitisk ställning, inte minst i ett läge där valet hade varit nära förestående. Kravet ansågs odemokratiskt av rödgröna politiker och företrädare för de olika organisationerna, som menade att det var ett svårt slag mot civilsamhället.

Föga förvånande har det gång på gång visat sig att myndigheterna inte fullt ut har vetat till vad alla pengar har gått eller vilka aktörer som har fått medel. Uppföljningen från statens sida har för det mesta uteblivit eller brustit betänkligt. Flera gånger de senaste åren har bland andra Welt rapporterat om pengar som gått till projekt som främjat islamistmiljöer och den vänsterradikala rörelsen Antifa. Så sent som förra året bjöds en glödande Hamasanhängare från Turkiet in som talare av en muslimsk organisation som fått statliga medel för att motverka islamism. En annan ungdomsorganisation som fått pengar anklagas för lojalitet med regimen i Iran. 

Trots att programmets syfte är att motverka alla former av politisk och religiös intolerans är det i princip inga initiativ som fokuserar på vänsterextremism och få har riktat in sig på islamism. Kritiker av Demokratie Leben! menar därför att det i sig är ett bevis för att staten i praktiken skapat ett komplex som främjar olika former av aktivism till vänster, eller kraftigt till vänster, om mitten. Frågan ingår också i den pågående diskussionen om yttrandefrihet i Tyskland: näthatsgranskaren HateAid finaniseras till betydande del via statliga medel. HateAid ägs i sin tur till en tredjedel av aktivistorganisationen Campact.  

Men nu väntar andra tider. Familjeminister Karin Prien (CDU) har, med förbundskansler Friedrich Merz gillande, meddelat att programmet ska göras om i grunden. Staten måste få bättre insyn i vilka projekt som ges medel och Prien vill att pengarna bland annat ska stärka yrkesskolor, lokala bibliotek och ungdomsidrott i stället för att gå till organisationer med det uttalade syftet att stärka demokratin.

Efter årsskiftet kommer finansieringen för cirka 200 större projekt därför inte att förlängas. I praktiken rör det sig sannolikt om drygt hundratalet miljoner euro. Det står alla aktörer fritt att söka pengar på nytt, så länge de når upp till de nya mer preciserade kraven. Med tanke på hur mycket pengar och positioner som står på spel kommer det inte att bli någon smärtfri process. 

Parallellerna till Sverige är uppenbara. Att också Tyskland nu verkar vilja göra upp med det som Sofie Löwenmark träffande beskriver som kanslisamhälle är bara att välkomna. 

Erik Thyselius är frilansjournalist med bakgrund på Axess-TV och tyska tidningen Welt

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill