Om det ändå vore ett aprilskämt, Malmö

Malmö kommun får varje år omkring sex miljarder kronor i utjämningsbidrag, pengar som borde gå till kärnverksamhet – skola, trygghet och välfärd. Sådant som kommuner faktiskt är satta att sköta.

I stället lägger Malmö 460 000 skattekronor på att producera ”trädmusik”. Ja, trädmusik. Ljud som människor inte ens kan höra utan särskilda sensorer. Kommunen beskriver stolt hur man med geofon fångat upp trädens ”inre ljud” och låtit artisten Familjen remixa dem till en ny version av låten Malmö stad.

Det vore komiskt om det inte vore så talande.

Och det stannar inte där. Nu rapporteras också att Malmö kommun lagt 490 000 kronor på att ta fram en signaturdoft till kommunens fastigheter. En halv miljon kronor för att ge kommunala lokaler en särskild luktprofil. Eller?

Det visar sig – kanske – att stadsdoft för hundratusentals kronor är ett skämt. Men hur roligt är ett skämt när det kopierar verkligheten till punkt och pricka?

Att göra musik för träd är inte ett litet snedsteg. Det är uttryck för en politisk kultur där skattepengar behandlas som vore de gratis. Där symbolprojekt, gimmickar och kommunal självförverkligande estetik får gå före ansvar, omdöme och respekt för skattebetalarna.

Malmö har stora problem. Otrygghet, svaga skolresultat, bidragsberoende och ett massivt utanförskap i flera stadsdelar. Då ska inte offentliga medel gå till trädljud och parfymexperiment. Då ska det vändas på varje krona.

Det verkligt provocerande är att detta möjliggörs av utjämningssystemet. Malmö kan år efter år ta emot miljardbelopp från andra kommuner och ändå lägga pengar på rena spektakelprojekt. Systemet, som var tänkt att säkra likvärdig välfärd, har i praktiken blivit en mekanism som belönar dåliga prioriteringar och minskar pressen på ansvarstagande.

Varför ska hårt arbetande skattebetalare i andra delar av Sverige finansiera kommunal lyxkonsumtion i Malmö? Varför ska välskötta kommuner straffas för att andra kommuner väljer att lägga pengar på sådant som ingen bett om och ingen behöver?

Utjämningssystemet har förlorat sin legitimitet. Det omfördelar inte bara resurser – det omfördelar också ansvar bort från de politiker som borde stå till svars för sina egna beslut. Det bör därför avskaffas, eller åtminstone skäras ned kraftigt och göras betydligt hårdare villkorat.

Kommuner som kräver miljardstöd från andra ska inte samtidigt kunna ägna sig åt tramsprojekt för hundratusentals kronor. Malmös trädmusik är inte bara löjeväckande. Det är ett argument mot hela det system som gör dem möjliga.

Signaturdoften då? Om den ännu inte finns så lär någon snart få idéer.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap, författare och fri skribent