Ska man behöva skjuta någon för att få bra skolgång?

Snart startar några nya skolor som förefaller vara rena drömmen för vilken lärare som helst. Det märks inte minst på söktrycket – uppemot 150 ansökningar har inkommit till var och en av de 25 utannonserade tjänsterna.

Det rör sig om ett antal mindre skolenheter där lärandemiljön ska bli den bästa tänkbara – inte bara för lärarna utan även för eleverna. Rektorn Åke Svensson berättar för Sveriges Radios reporter att lärartätheten kommer att vara hög och att det även ska finnas övrig personal på plats som tillser att ordning och reda upprätthålls. 

– Det känns ju jättebra för det betyder att vi kommer att kunna rekrytera bra personer med rätt erfarenheter och bakgrund och som också vill jobba hos oss med de här barnen och känna att de kan göra skillnad, säger han.

Elevgrupperna ska vara små. En av skolorna ska endast ha tio elever och till detta får de hela fem lokaler att uppehålla sig i. En annan skola, berättar Sveriges Radio, kommer att ha 24 elever där hela sex lärare ska finnas till förfogande. De kommer att få fyra lokaler att uppehålla sig.

Inte undra på att söktrycket är högt på lärartjänsterna. Rektor Åke Svensson berättar mer om vad som gör tjänsterna attraktiva.

– De vi får till oss känner att det är ett viktigt uppdrag där man har möjlighet att påverka och ändra riktning för någon som har kommit snett i livet.

Det är nämligen ingen vanlig skola. Det är en skola för ungdomar mellan 15-17 år som efter regeringens omläggning i strafflagstiftningen ska dömas till fängelse för vissa grova brott i stället för sluten ungdomsvård. Till exempel mord.

Åke Svensson berättar vidare att många elever som har begått grova brott kan ha dåliga erfarenheter av skolan. På anstalten i Rosersberg berättar han om utmaningarna att ta hand om barn som kanske inte har gått till skolan på flera år: ”De kommer inte må bra i låst miljö. Vi kommer samarbeta med övrig personal på anstalten. Vi måste stötta dem när de mår dåligt”.

Den skolgång som de våldsbenägna 15-17-åringarna, och möjligen snart även så unga som 13-åringar, får sig till livs verkar därmed bli av betydligt högre kvalitet än för ungdomar i gemen. Och tryggare för både lärare och elever.

För i den gängse skolan, som står till buds för de skötsamma eleverna, kommer det med all sannolikhet att ticka på som vanligt. Där kommer förmodligen var tredje lärare fortfarande att utsättas för våld. Eller behöva undervisa runt 150 elever i veckan samtidigt som man är mentor med stort socialt ansvar. Eller att elever står utan vikarier när de ordinarie lärarna är sjuka. 

Det är inte märkligt att lärarna söker sig till de attraktiva tjänster som står till buds. Men det är ett oroväckande tecken att de verkar behöva söka sig innanför fängelsemurarna för att hitta dem.

Henrik Sjögren