Småprat är vägen till lycka
Det är mötet som räknas. Välvilja, öppenhet och att vi bekräftar varandra i samtalet är guld värt. Och vi behöver det mer än någonsin.
Som vanligt småpratar jag lite med kassörskan på Ica. Hon är en något äldre dam, färgstark, lätt att få kontakt med och mycket roligare än de blyga små flickorna på Coop.
Jag nämner att mina favoritchips har slutat att tillverkas och vi skojar om beroende. På två–tre minuter får jag veta att hon har givit sig själv restriktionen att bara röka fem cigaretter om dagen, och att hon egentligen tycker bäst om mentolcigaretter, men de finns ju inte längre – förbjudna, som allt roligt blir förr eller senare. Men hon har vänner som köper med sig ett par limpor åt henne när de åker utomlands, varpå jag svarar att jag tycker att det var himla gulligt av dem och att min svärmor flera gånger har köpt ostar med sig hem till oss när hon har varit på Kanarieöarna. Kanarisk getost, alltså – mums!
Ja, och så får jag se hennes långa guldglittrande naglar och veta hur mycket pengar hon lägger på dem varje månad. Jag berättar då vad jag lägger pengar på, som till exempel min gamla hippiebuss från 1968.
Hade jag haft hörlurar på mig, eller kollat Messenger på mobilen, hade jag inte alls haft något möte med den här kassörskan.
Det finns otaliga undersökningar om hur man uppnår livskvalitet, längre liv och bättre hälsa. Mycket rör sig som alltid om hälsosam mat och motion, samt faktiskt en kopp kaffe och ett glas vin då och då, samt att ha en kul hobby. Bra grejer, utan tvekan. Men det som ändå alltid hamnar högst är vänskap, kärlek och sociala relationer.
Intressant nog har flera studier gjorts som visar att just småprat med främlingar kan höja livskvaliteten och välmåendet mycket mer än man kan tro. Och det kan verkligen vara så enkelt som att byta några ord med baristan på cafeterian – eller snabbköpskassörskan på ICA. Det gör att alla inblandade blir gladare. Mer skratt, mer samklang.
Det behöver inte vara allvarliga saker som avhandlas. Det är mötet som räknas, det där att vi visar välvilja och öppenhet, samt att vi bekräftar varandra i samtalet. Det är värt mer än guld. Och vi behöver det kanske mer än någonsin.
Trots att vi är fler människor på jorden än någonsin i världshistorien, och sedan 2007 globalt en större andel i städer än på landet, så har vi paradoxalt nog blivit ensammare än någonsin. Och det har blivit värre, med alla smartphones och hörlurar som effektivt stänger ute eventuella försök till kontakt. Detta inverkar inte bara på de relationer man redan har – det blir också betydligt färre nya kontakter.
Nu kan vi göra allt mer utan mänsklig kontakt – betala för shopping med scanners i stället för en vanlig kassa eller till och med få maten hemkörd, vi kan köpa biljetter via nätet, och vi kan googla i stället för att fråga någon. Och så undrar vi varför vi känner oss så ensamma.
Så – när du sitter och väntar på tunnelbanan, står i en biljettkö, i kassan på Hemköp – prata med folk. Det kan bli roligare och gladare än du tror. Kom över din eventuella blygsel, ta kontakt. Det kan aldrig bli värre än att du möts av en sur min, eller möter ett stolpskott. Det gör inget. Ni behöver aldrig träffas igen. Men ett som är säkert – enligt forskningen – din livskvalitet och glädje höjs av småprat med främlingar.
Carl Johan Rehbinder är frihetlig humanist, klassisk liberal, partipolitiskt obunden bildskapare, berättare och relationspedagog
