När Expressen nyligen rapporterade om antisemitiska uttalanden predikade i en av Kristianstads två moskéer agerade Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) snabbt. Man tog avstånd från hat och frös stödet. Det är i sig viktigt.

Samtidigt skrev ordföranden Mustafa al-Sayed Issa på Instagram att rapporteringen följer en ”mediedramaturgi”. Fokus förskjuts därmed från innehållet i kritiken till hur det framställs.

Två budskap – på samma dag.

Detta behöver inte tolkas som en enskild motsägelse. I vissa fall kan det vara en del av ett bredare kommunikationsmönster.

Dubbla budskap är ett återkommande mönster. I min forskning om politisk islam och Muslimska brödraskapets nätverk i Europa har jag analyserat hur organisationer ibland använder parallella budskap beroende på mottagare: ett språk utåt, riktat mot myndigheter och medier, och ett annat internt, där kritik relativiseras eller omtolkas.

Ordföranden i FIFS har tidigare varit ordförande i Sveriges unga muslimer, en organisation som efter rättslig prövning förlorade sitt statsbidrag med hänvisning till bristande demokratiska värderingar. Inför valet 2022 uppmanade han enligt offentliga uttalanden muslimer att rösta på partiet Nyans för att påverka det politiska landskapet.

Uppdrag granskning visade 2018 hur en styrelsemedlem i samfundet erbjöd politiskt stöd till ett annat parti än sitt eget, i form av röster i utbyte mot bygglov för en moské. SVT rapporterade 2016 om kopplingar mellan  samfundets generalsekreterare och Muslimska brödraskapets parti i Egypten samt om uttryckt stöd för Turkiets islamistiska president.

Varje enskild händelse kan diskuteras och tolkas på olika sätt. Men sammantaget kan de också ses som delar av ett mönster.

Antisemitism och gränsdragningar

Historiskt har miljöer kopplade till samfundet FIFS, grundat 1974, kritiserats för spridning av antisemitiskt material, och predikanter med kontroversiella uttalanden har vid olika tillfällen bjudits in. I vissa granskningar har även religiösa råd stått i konflikt med svensk lag.

När ett samfund offentligt tar avstånd från antisemitism, men samtidigt ifrågasätter granskningen som sådan, uppstår en fråga om vilket budskap som är vägledande. Detta behöver inte innebära att avståndstagandet saknar betydelse. Men det kan påverka hur det uppfattas.

Religionsfriheten är grundlagsskyddad och central i ett demokratiskt samhälle. Förtroende är däremot något som byggs över tid. När kommunikationen uppfattas som motsägelsefull kan det bli svårt att upprätthålla detta förtroende.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) utreder för närvarande FIFS bidragsansökan. Denna prövning får därmed en vidare betydelse än det enskilda ärendet. Det är angeläget att sådana bedömningar tar hänsyn till både enskilda händelser och eventuella mönster i verksamheten, liksom till de organisatoriska sammanhang där de ingår.

I min forskning, granskad av NPOF, har dessa typer av mönster dokumenterats och analyserats. De aktuella händelserna i Kristianstad aktualiserar frågan på nytt.

Det handlar i grunden inte om enskilda uttalanden utan om hur vi tolkar samspelet mellan ord och handling. Om olika budskap riktas till olika mottagare riskerar det att påverka tilliten. Och i ett öppet samhälle är tillit en förutsättning – inte en detalj.

Sameh Egyptson är religionsforskare med inriktning mot politisk islam

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill