Turkiet inleder arbete om assyrisk mark – men avgörandet återstår

Under decennier tvingades assyrier lämna sina hem i Tur Abdin i sydöstra Turkiet. De flydde inte för att söka ett bättre liv utan på grund av förföljelse, våld och en tilltagande otrygghet. Kvar blev hus, vingårdar och odlingsmarker – och hoppet om att en dag kunna återvända.

I dag möts många av en annan verklighet. Under 2000-talets fastighetsregistreringar har omfattande områden i historiskt assyriska byar omklassificerats till statlig egendom. Det handlar inte om enstaka tomter, utan om byar hela landskap. Enligt kartläggningar av den assyrisk-svenske advokaten Ilhan Aydin rör det sig sammanlagt om tiotusentals hektar mark, som under generationer har utgjort den ekonomiska och sociala grunden för lokalsamhällena i Tur Abdin.

Detta är inte bara en historisk fråga, utan handlar om rättssäkerhet här och nu. När äganderätt försvinner genom administrativa beslut urholkas förtroendet för rättsordningen. Utan säkra äganderätter finns ingen verklig möjlighet till återvändande. Ingen investerar i mark man inte juridiskt kontrollerar. Ingen bygger en framtid på osäker grund.

Samtidigt har ett viktigt steg nu tagits. Efter möten i Ankara mellan assyriska representanter och turkiska myndigheter har regeringen beslutat att tillsätta särskilda kommissioner för att granska mark- och kulturarvsfrågor. Det är första gången frågan behandlas inom en formell statlig struktur på denna nivå, med möjlighet till en systematisk genomgång. Detta är positivt – men bara början.

Frågan är alltför omfattande för att kunna lösas genom enskilda rättsprocesser. När hela byars marker har överförts till staten krävs en politisk lösning: en strukturerad översyn av registreringarna, rättssäkra prövningsmekanismer och, där det behövs, lagändringar. Utan detta riskerar processen att stanna vid utredningar utan verklig förändring.

Förlusten sker inte genom en enskild händelse utan genom en gradvis urholkning – markförlust, tvångsmigration och demografisk försvagning. Konsekvenserna är tydliga. Assyrier riskerar att reduceras till besökare i sina egna historiska områden i Tur Abdin – närvarande i minnet men inte i verkligheten. En närvaro utan juridisk förankring blir i längden enbart symbolisk.

Men detta är också en möjlighet för Turkiet. Att hantera frågan rättvist och transparent skulle stärka rättsstatens trovärdighet, uppmuntra investeringar och visa att landets historiska mångfald tas på allvar.

Dokumentationen finns. Problemet är kartlagt. Det som återstår är inte att identifiera problemet utan att besluta att lösa det. Annars riskerar ett folk att bli främlingar på sin egen mark.

Michael Merdoyo, exilassyrier och kandidat till regionfullmäktige i Stockholm för Medborgerlig samling