Vad har Sverige att göra med Guinea-Bissau? En hel del.
Guinea-Bissau var en juvel i den svenska biståndskronan. Efter förra veckans kupp framträder en gangsterstat byggd på våra skattepengar.
Det går dåligt för Sveriges forna skyddslingar i Afrika. Av alla de länder som svenska skattebetalare har tvingats strössla miljarder över under flera decennier, har inte ett enda utvecklats till en välordnad demokrati. Inte ett enda.
Det lilla landet Guinea-Bissau på Afrikas västkust fick den 26 november uppleva ytterligare en kupp då president Umaro Sissoco Embalo störtades av militären. Ny makthavare är general Horta N´Tam. Bör vi svenska skattebetalare bry oss? Ja, det bör vi.
Guinea-Bissau betraktades mellan 1969 och 1975 som nära nog juvelen i den svenska biståndskronan. Befrielserörelsen PAIGC som stred mot det portugisiska kolonialstyret var högt favoriserat i Sverige. Socialdemokraten Birgitta Dahl gjorde en uppmärksammad resa dit och lät sig fotograferas iklädd gerillauniform sittande i ett djungelläger med rebellsoldater runt omkring sig. Sverige och Sovjetunionen blev PAIGC:s främsta bidragsgivare. Sverige med så kallad humanitär hjälp, Sovjetunionen med vapen. En fördelning som etablerades hos alla afrikanska rebellgrupper som var mottagare av svenskt och sovjetiskt bistånd.
När den portugisiska diktaturen störtades 1974 erhöll landets afrikanska kolonier sin självständighet. Redan året innan hade PAIGC:s ledare Amilcar Cabral mördats och hans bror Luís Cabral tog över. Han införde en socialistisk kommandoekonomi som fick landet att stagnera i stället för att utvecklas.
Guinea-Bissau fortsatte dock att utverka bistånd från omvärlden. Sverige var en av de allra största givarna. Under en tioårsperiod bidrog svenska skattebetalare med drygt tre miljarder, samtidigt som landet slungades in i inbördeskrig.
Vad var det då för stat vi svenskar var med om att bygga upp? I dag finns ett facit att titta i.
Svenska UD påtalar i en rapport om Guinea-Bissau ”den svaga rättsstaten och militärens starka ställning tillsammans med utbredd korruption och straffrihet”.
”En mycket svag ekonomi förvärrar situationen”, fortsätter UD. ”Guinea Bissau är ett av världens fem fattigaste länder och inkomstskillnaderna är bland de största i världen. Den svåra ekonomiska situationen och bristande politiskt intresse, tillsammans med Guinea Bissaus geografiska läge, har gjort att organiserad brottslighet (framför allt smuggling av narkotika som transiteras från Latinamerika till Europa) har fått ett mycket starkt fotfäste i landet. Rapporter gör gällande att personer inom militären även är aktiva inom droghandeln. Den utbredda organiserade brottsligheten kan sägas försämra möjligheten till människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna”.
Så ser det fortfarande ut. Det mångåriga och oerhört generösa svenska stödet resulterade alltså så småningom i etablerandet av en gangsterstat som lever på droghandel och trafficking.
Bengt G Nilsson är journalist och författare. Han har bevakat svensk biståndspolitik i över 40 år.
