Bortom veckans hyresrättsbråk döljer sig en politisk förebild.
Ovanligt frispråkig framträdde statsministern i Dagens Nyheter i veckan:
– Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrättens idé inte funkar där.
Sa Reinfeldt. Vilket orsakade rabalder. Vad menade karln?
– Jag försökte beskriva en verklighet, ett samhällsproblem.
Bortom bråket fanns en tolkning för politiska nördar: Reinfeldt axlade till slut hela Jarl Hjalmarssons arv.
Liknelsen med gamla högerpartiets mest trollkunniga ledare är inte ny.
Reinfeldts tillträde 2003 påminde om Jarlens 1950. Generationsskifte efter år av motgångar, höga förhoppningar om stormaktstid. Det var han som skulle göra det. »Ille faciet«, som Carl IX sa om sonen Gustav II Adolf. (Fast 2011 handlar det mer om att sprida bilden av »Föregångslandet Sverige« till Davos än att kriga sig fram till Schweiz.)
Hursomhelst: sedan dess har Reinfeldt blivit alltmer lik Jarlen.
Titta bara på valaffischerna från 50-talet. »Rejäl skattesänkning«, »Att lita på« och »Modernt folkligt framstegsparti« framstår ju som personligt valda av dagens bestämmartrio Borg, Reinfeldt och Schlingmann.
Och nu pratar Reinfeldt alltså fritt om Jarlens ägardemokrati; att friheten ska skapas genom att medelklassen – »den vanliga människan«, sa Jarlen – ges mer pengar i plånboken och får råd att äga.
– Det har funnits en efterfrågan från fler att äga sin bostad, som jag tycker det är rätt att man bejakar, sa statsministern ostridigt i den bandade intervjun.
Nu är frågan om det är en karbonkopia på Jarlens berömda »Svenssontal« från 1951 eller en renässans för Jarlens valkampanj i helikopter 1952 som ska leda till omval 2014.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
Borgerliga partier skapades för att företräda dem som äger mark, företag och verksamheter. Precis allt i borgerlig politik går ut på just detta. Moderaterna företräder den rikaste överklassen och företagarna samt storbönder, stora skogsägare etc – medan Centern har företrätt de självägande bönderna, särskilt småbönderna. Folkpartiet, liberalerna och KD är udda fåglar – Liberalerna var förr motståndare mot högern och företrädde främst byråkrater, lärare, präster och andra som var satta att hålla i samhällets trådar, de som stod för underhåll av strukturer etc. Socialdemokraterna skapades för att företräda dem vars arbetes frukter är ägt av andra. Inget har förändrats utom att allt fler svenskar tror sig höra till den ägande kasten – och kanske är gränserna luddigare nu för tiden när ett spekulativt bostadsköp är en av få vägar för vanligt folk att få ihop en sorts förmögenhet. Är det så att bostadsägande verkligen är nya arbetet för svenskarna? Allt tycks ändå handla om drömmen att bli någorlunda ekonomiskt trygg. Otryggheten ökar nu när nästan alla trygghetssystem i samhället har raserats och nästan ingen kan lita till socialförsäkringssystemet för att klara arbetslöshet elelr sjukdom. Bara det lilla hoppet om egen förmögenhet återstår för den som vill vara trygg. Så lever vi då i ett högersamhälle där allt är som det var före liberaler och socaldemokrater besegrade högern och skapade välfärdssamhället. Nu är högern tillbaka, välfärden slaktad och samhäälet har blivit en arena för kamp mellan hänsynslösa egoister och girigbukar. Var det detta svenska folket ville ha? Varför röstade de på Reinfeldt och Alliansen egentligen? Ett folk som kollektivt kliver ut på tunn is och sedan hoppar av glädje just där den är som tunnast? Bobubblan spricker snart. Vad händer då? Arbetsmarknad, bostadsmarknad, elmarknad… Det mesta har körts ner i en borgerlig lerpöl av hänsynslös marknadsfundamentalism som bara kan sluta med en samhällsekonomisk kollaps. Så har det alltid varit i högerekonomier. När botten går ur samhälelt följer nästan allt annat med ner i hålet. Det knakar hemskt obehagligt i samhällsväven. Revorna blir större och större. Sjuka tar sina liv. Arbetslösa tar sina liv. Alla ser det. Sedan röstar de på Alliansen som vill ha det just så och som bygger hela sin hjärtlösa förnedringspolitik på socialdarwinistiska principer och de ägandes rätt över de ägda och utsatta. Lite skamligt är det allt. Lite obehagligt är det vä också för en borgerligt sinnad? Eller?