Öppen högerflank

Ju längre borgerlighetens knappa ledning i opinionsmätningarna varar, desto tydligare trycker ­socialdemokratin på frågan: Kan väljarna lita på de nya moderaterna – eller döljer sig under Fredrik Reinfeldts polerade yta en »hemlig agenda« av klassisk högerpolitik och systemskifte, redo att spelas ut så fort valsegern är bärgad?

Svaret är nej. Och ja.

Ledarna för alliansens partier står gemensamt bakom en rad tunga åtgärder, framför allt när det gäller sänkta skatter och bidrag. Men på flera stora områden så har gamla förändringskrav tonats ned eller övergivits. De massiva skattesänkningarna är borta, liksom kraven på en reformerad arbetsrätt, planerna på fler privata eller rentav privatiserade sjukhus och skolor. Den nuvarande utrikespolitiken ser knappt ut att förändras alls om det blir ett maktskifte.

Det ser faktiskt ut som om Fredrik Reinfeldt och hans innersta kärna av rådgivare menar allvar med parkeringen i politikens mittfåra. Ett tydligt, och viktigt, tecken på det är att det inom alliansens ledarskikt redan talas om att inte bara vinna ett val utan två. Rullas en »hemlig agenda« ut efter valet i höst kan chansen till en ny valseger 2010 vara körd.

Ändå är det för tidigt att säga att dagens nya försiktiga linje verkligen gäller. För även om kretsen kring Reinfeldt är uppriktigt övertygad om att den nya linjen är den rätta, så är knappast hela borgerlig­heten med på noterna.

Naturligtvis anser många borgerliga politiker fortfarande att det krävs mer reformer än vad Reinfeldt kan erbjuda, men det finns också taktiska hänsynstagande.

Ju närmare valet kommer desto mer pressade blir moderaternas tre allians­bröder, de som förr kallades mitten­partierna. De ligger alla på historiskt låga nivåer i opinionsmätningarna, och kommer att behöva kämpa för sin överlevnad. Behovet av att ha något att kontra med kommer successivt att öka i takt med att Pär Nuder, med konjunkturen i ryggen, under våren öser på med vallöften. Alliansbröderna behöver dessutom varsin styrkeposition inför den tilltänkta regeringen.

Med moderaterna långt in mot mitten finns det bara en väg att gå – till höger om Reinfeldt, på hans stora, illa täckta högerflank.

Även inom moderaterna finns naturligtvis en bred opposition mot Reinfeldts omgörning, med Stockholms tilltänkta finansborgarråd Kristina Axén Olin i spetsen. Den har hållit sig lugn, lockad av en hägrande valseger, men lär knappast fortsätta på den inslagna linjen efter en valvinst – särskilt inte om centerpartiet och kristdemokraterna lägger sig till höger.

Samtidigt seglar Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström upp som Reinfeldts interna opposition. Trots att Bäckström uttryckligen sagt att han inte vill delta i partipolitiken kommer utspel efter utspel om skatter och arbetsrätt. Det är tacksamt för regeringen, som desperat letat efter en tydlig ideologisk motståndare i valrörelsen. Men inte roligt för Reinfeldt.

Om det är något Reinfeldt saknar för att regeringsbygget ska bli komplett, så är det en stark finansminister. Den stabile ekonomen Bäckström anses av många vara den ende som borgarbröderna kan enas om till finansministerposten och som har pondus nog att skapa budgetdisciplin.

Men Bäckström har tackat nej, och fortsätter hans kritik mot moderaterna lär Reinfeldt inte vilja ha honom. Resultatet kan bli att starka krafter inom de borgerliga partierna förskjuter riktningen i Reinfeldts försiktiga politik mot mer radikala reformer. En del av dessa kommer att kosta. Utan en stark finansminister tornar budgetproblem upp sig vid horisonten.

Det talas mycket om parallellerna till 1991–94 då Bildts regering splittrades av motstånd från mittenpartier i enskilda sakfrågor som Öresundsbron och vårdnadsbidraget. Men vinner Reinfeldt och alliansen denna gång kan kommande mandatperiod bli mer lik 1976–81. Då opponerade sig Gösta Bohman och moderaterna på ideologiska grunder mot Fälldin-regeringens mittenpolitik. Denna gång kan detta bli de gamla mittenpartiernas roll. Och då kanske systemskiftet blir en påtvingad verklighet, trots Reinfeldts uppriktiga uppsåt att hålla sig i mittfåran.

Text: