Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Benedictus den blyge

Benedictus XVI syns mindre än sin företrädare. Men ett år efter tillträdet ligger den konservativa linjen fast.

I folkhavet på Petersplatsen, omgiven av etthundratusen människor, blir det plötsligt begripligt hur stor påven är för världens en miljard katoliker. Antalet polska flaggor som vajar i vinden påminner snarare om en fotbollslandskamp än en religiös tillställning. Unga scouter delar ut ljuslyktor och stenciler med böner och sånger på latin till de närvarande, unga och gamla, av varierande nationaliteter. Alla samlade för att hedra årsdagen av Johannes Paulus II:s död.
Det är nu ett år sedan Joseph Ratzinger – Benedictus XVI – utsågs till katolska ­kyrkans överhuvud. Hans uppgift är inte lätt – företrädaren var älskad av världens katoliker.
Omdömena var samstämmiga om kardinal Ratzinger när han tillträdde: ultrakonservativ, kompromisslös och hård. I likhet med sin företrädare har han en traditionell syn på abort, preventivmedel, homosexualitet och dödshjälp. Allt som går emot den ortodoxa doktrinen förkastas. Han har drivit kampanjer mot frihetsteologiska förespråkare, de som verkat för att kyrkan och dess präster ska kämpa för social rättvisa och mänskliga rättigheter, framför allt i Latinamerika.

Under Benedictus XVI:s första år vid makten har bilden av den nye påven i stora stycken bekräftats. Sedan sitt tillträde har han bland annat utmärkt sig genom att kraftfullt protestera mot ett turkiskt EU-medlemskap. Den 25 januari i år offentliggjordes Benedictus första encyklika, den påvliga skrivelse som motsvarar ett slags linjetal. Den latinska titeln är Deus Caritas Est, »Gud är kärlek«. Ett viktigt tema är att den erotiska kärleken mellan man och kvinna hotar att bli en konsumtionsvara om den inte är en del av en högre andlig kärlek

Men om Benedictus XVi har visat sig vara konservativ i sin tro har han också visat sig vara en reformator och effektiviserare av den katolska maktapparaten.

– Han menar att Vatikanen är en byråkratisk koloss och har sagt att han vill slå ihop och banta organisationen. Alla förvänar sig att han ska göra stora förändringar, men många ifrågasätter om han kommer lyckas i praktiken, säger Olle Brandt. Han är svensk katolik bosatt i Rom sedan femton år tillbaka. Där jobbar han på den skandinaviska avdelningen på Vatikanradion.
Benedictus, som fyllde 79 år för ett par dagar sedan, är den äldste person som utsetts till påve på mer än hundra år. Genom historien har det nästan alltid varit så att den som utsetts till ny påve kritiseras för att vara alltför konservativ. Även den förre påven anklagades inledningsvis för att vara en bakåtsträvare. Men om Johannes Paulus och Benedictus har en traditionell katolsk moralsyn gemensam, så skiljer de sig dock åt på det personliga planet.

– Benedictus är blygare, inte lika utåtriktad som den förre påven. Han är något av en professorstyp, säger den påvlige nuntien (ambassadören) till ­Norden, Giovanni Tonucci, när han tar emot i den jättelika diplomatvillan i Djursholm utanför Stockholm.

– Den nye påven har överraskat många. Han framställdes i medierna som konservativ, hård och osympatisk, men han har nu visat att han är precis tvärtom.

Han får medhåll av Olle Brandt:

– Benedictus har, trots sitt rykte som konservativ, en väldigt positiv inställning till debatt och dialog. Han är en väldigt öppen påve som gärna diskuterar med människor utanför kyrkan.

Olle Brandt målar upp en bild av en stillsam man som trivs allra bäst när han sitter i sin ensamhet, läser Bibeln och funderar. Benedictus skiljer sig från Johannes ­Paulus II i det att han ofta fattar beslut själv.

– Det är den mest bibliskt förankrade påve som katolska kyrkan har haft på mycket länge. Han utgår alltid från Bibeln när han pratar eller predikar, till skillnad från hans företrädare som utgick från filosofi, naturrätt och mänskliga rättigheter, det vill säga från skapelsen, sammanfattar Olle Brandt.

Giovanni Tonucci hoppas att den nye påvens mer skriftlärda framtoning ska inge respekt. Han citerar hur någon beskrivit Benedictus XVI:

– Människor kom för att titta på Johannes Paulus II. Nu kommer de för att lyssna till Benedictus XVI.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera