Sverige sväller

»Här har vi maten som har byggt dessa kroppar. Vill ni dö snart också?«

Det är hälsocoachen Anna Skipper som sporrar de medverkande i TV3:s program »Du är vad du äter«. I grannkanalen Femman springer gravt överviktiga i hinderbanor i jakten på en sundare kropp och för SVT:s räkning piskade Blossom Tainton i vintras sina hälsoadepter på gymmet.
Även kvälls- och veckopress vill få oss att gå ner i vikt, bryggerierna lanserar GI-öl och maten märks med gröna nyckelhål. Vi tycks ha blivit besatta av vår vikt.

Med allt fokus på hälsa tycker man att svenskarna borde vara ett slankt folk. Men det är precis tvärtom. I dag klassas runt hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna i Sverige som överviktiga eller feta.

– Bedömare anser att vi bara ligger 15 år efter USA med viktproblematiken, säger Johan Faskunger, utredare på Folkhälsoinstitutet.

Och det är inte bara Sveriges befolkning som sväller. USA:s har gjort det länge, och resten av världen verkar gå samma öde till mötes. I dag är det länderna i Sydostasien och Mellanöstern som ser de största ökningarna av feta människor, man talar om en pandemi, det vill säga en världsomfattande epidemi. Fetma klassas alltså som en sjukdom och i USA anser man att medellivslängden snart kommer att börja minska med hela år.

Siffror visar att upp emot en femtedel av alla barn redan i dag är överviktiga eller feta i Sverige. Varför vi går upp i vikt är ingen »rocket science«, svenskarna äter helt enkelt mer kalorier än vi gör av med, förklarar Johan Faskunger.

– Vi lever i en fetmaframkallande miljö, där socker och fett aldrig har varit mer tillgängliga. Som lök på laxen sitter vi stilla på jobbet och på fritiden förströr vi oss med passiv underhållning. Vi åker bil och rulltrappor. Det blir en allt större ansträngning att hålla sig i form, och en stor del av befolkningen kommer inte att klara av det här, säger han.

Så sent som i början av 1980-talet var det få som var tjocka i Sverige jämfört med i USA. Men på drygt 20 år har antalet vuxna med fetma fördubblats medan övervikten har ökat med 20 och 30 procent för män respektive kvinnor under samma tid. Två tredjedelar av den vuxna amerikanska befolkningen har i dag fetma eller övervikt. En fjärdedel har ren fetma, i Sverige är motsvarande siffra en sjättedel.

Alltmer av den livsstil vi tidigare ansåg vara amerikansk tar vi till oss som vår egen. Vi tar bilen till affären i stället för cykeln, köper läsk på 1,5-litersflaskor, har partystorlek på chipsen vid fredagsmyset, äter på snabbmatskedjorna för att det är billigt, lättillgängligt och gott. Barnen på dagis serveras friterade kyckling-nuggets och saftsoppor.

Hur utvecklingen mot allt fetare svenskar kan gå hand i hand med en hälsotrend, där vi för en häxjakt mot fett och – senast – kolhydrater kan vara en ekvation som är svårt att få gå ihop.

– I stället för att se till helheten när det gäller våra kost- och motionsvanor väljer vi en lättare utväg, nämligen att fokusera på något enstaka kostinslag som för dagen ikläs rocken av syndabock, säger Arvo Hänni, läkare på överviktsenheten på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Men att det inte enbart handlar om mat och motion är i dag väl kartlagt. Att anlagen i generna är orättvist fördelade är numera en vedertagen sanning, bland annat visar forskningen att enäggstvillingar som vuxit upp i olika miljöer får liknande kroppskonstitution. EU finansierar flera studier som mer precist ska visa hur skuldfrågan ska fördelas mellan genetik och motion- och kosthållning.

Men även de som tidigare har haft anlag för att bli tjocka drar sitt strå till den dystra statistiken och har blivit ännu tjockare.

Varför äter då människan ohälsosamt mot bättre vetande, speciellt de som redan har problem?
– Många har mycket att vinna på kort sikt. Mat har blivit något som kan dämpa en ångest eller en oro. I stunden är det svårt att tänka långsiktigt, säger beteendevetaren Katarina Lunner.

Den psykiska ohälsan i samhället leder också till att många tröstäter sig till en övervikt.
– Det finns psykologer som säger »det är inget fel på dig, du är bara tjock«. Och så förutsätter man att bara personen går ner i vikt blir allt bra. Trots att man har ätit sig fet för att döva en annan ångest. Det finns mycket att göra inom vården, den är inte alltid så professionell, säger hon.

Samtidigt som att fetman är ett reellt bekymmer finns det studier som visar att allt fler människor är nöjda med sin kropp.Troligen håller vi på att bli vana vid att se tjocka människor. När nästan 25 procent av alla barn i årskurs fem är överviktiga är det färre som blir retade för sin storlek. Att vara överviktig håller på att bli ett normaltillstånd. I USA finns det i dag starka rörelser för acceptans av stora kroppar och mot diskriminering av tjocka personer. Där anpassas klädstorlekarna efter de nya kropparna, bussätena görs en halv tum bredare, bilbältesförlängare är standardtillbehör och restaurangmöbler görs större.

Dessvärre är fetma inte bara ett estetiskt och praktiskt problem, de medicinska följderna är många och farliga, betonar läkaren Arvo Hänni. Risken för diabetes typ 2, som tidigare kallades åldersdiabets, ökar drastiskt med stigande vikt. Det betyder i sin tur att man lättare faller offer för hjärt-kärlsjukdomar, nervskador och impotens. Högt blodtryck ökar ytterligare riskerna för hjärt-kärlbesvär. Blodfettsrubbningar och leverförfettning blir vanligare. Därtill ska man lägga belastningsskador – rygg och knäleder som utsätts för mycket slitage av de extra kilona.
Listan kan göras lång och det krävs inte mycket tankemöda för att inse att en allt tjockare befolkning kommer att ta stora sjukvårdsresurser i anspråk i framtiden.

– Pendeln har slagit om från svältdöd till död i övergödning. Men det allvarligaste problemet som jag ser det, är att det är allt fler yngre som är överviktiga, säger Arvo Hänni.

Feta personer har funnits i alla tider. Förr var ett präktigt lager fett på kroppen tecken på välstånd, det signalerade att vi inte behövde arbeta fysisk och att det fanns mat på bordet. Men i dag är det inte de välbärgade som blir tjocka. SCB:s statistik visar att det bland högutbildade och socioekonomiskt starka grupper är färre överviktiga eller feta. Det är de lågutbildade och resurssvaga grupperna som ökar mest i vikt. Men frågan verkar vara något av en het potatis. Enligt Johan Faskunger är det inte många som vågar diskutera det faktum att övervikt åter håller på att bli en klassfråga och mekanismerna bakom.

Folkhälsoinstitutet konstaterar att unga lågutbildade män har sämre matvanor än andra grupper och att barn till föräldrar med kort utbildning har sämre matvanor och är oftare överviktiga än de som har föräldrar med lång utbildning.

Men är det då verkligen så farligt att flera av oss lägger på oss lite extrahull och att vi tillsammans höjer den svenska medelvikten?

– Vad som händer för varje individ är kanske inte så iögonfallande, men ur ett folkhälsoperspektiv är det allvarligt. Och blir vi dessutom inte bara överviktiga utan feta, talar vi om stora förskjutningar i risker för den enskilde, säger Johan Faskunger.

Och han är pessimistisk till hur svenskarna ska undgå att »supersizeas« enligt amerikanskt koncept.

– Hittills har ingen lyckats vända trenden och det lär bli svårt med det utbud av skräpmat som finns i dag och det samhälle som vi har skapat. Det handlar inte om att sträva efter det liv som vi levde för 100 eller 1 000 år sedan, det handlar om att sträva mot att få in fysisk aktivitet i vardagen igen, och göra det lättare att välja hälsosam mat. Men det är en stor utmaning, det är en uppgift som berör väldigt många aktörer under väldigt lång tid.

Text: anna gullers

Toppbild: scanpix