Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Oljekriget

Rebellgrupper kidnappar utländska oljearbetarei det laglösa Nigerdeltat. Lokalbefolkningens krav på del av rikedomarna hotar landets viktiga oljeproduktion.

I år har antalet utländska oljearbetare som kidnappats i Nigeria, Afrikas till folkmängden största land, eskalerat kraftigt. Landet är Afrikas största oljeproducent och världens tionde största producent av råolja. Oljeproduktionen har minskat med 870 000 fat per dag det gångna året, och nedgången beräknas fortsätta. Om inte något görs så riskerar hela oljeproduktionen i deltat att stängas ner, med enorma ekonomiska konsekvenser som följd. Oljan utgör ryggraden i hela den nigerianska ekonomin.

Det var i början av 1990-talet som omvärlden fick upp ögonen för situationen i Nigerdeltat. Ken Saro-Wiwa, författaren och motståndsmannen som satte strålkastaren på Ogonifolkets kamp mot Nigerias regering och oljebolagen, dömdes till döden. Sedan januari i år har en ny rebellgrupp, Rörelsen för befrielsen av Nigerdeltat, Mend, slagits mot regeringsstyrkor, kidnappat oljearbetare, saboterat anläggningar och utfört två bilattentat med dödlig utgång. Gruppen kräver att invånarna i Nigerdeltat – som är sprängfyllt av olja och gas – ska överta kontrollen av naturresurserna och få sin rättmätiga del av det som historien förvägrat dem. Mend, som består av cirka tusentalet anhängare, kräver också att regeringen drar tillbaka sina trupper från regionen och friger tillfångatagna fångar.

I en rapport från tankesmedjan International Crisis Group pekas orsakerna till det våldsamma upproret ut. Fattigdom, våld, underutveckling och mycket svaga statliga institutioner är i sig en farlig kombination. Lägg till det faktum att Nigeria under 2005 exporterade olja till ett värde av 45 miljarder dollar, samtidigt som utvecklingen i Nigerdeltat går mycket långsamt framåt, och resultatet blir en explosiv cocktail av mänsklig frustration. Arbetslösheten är hög. Sjukvården och skolorna eftersatta, och vatten och elektricitet saknas på många håll. Korruptionen däremot, frodas. Mend appellerar till folkets missnöje, ett missnöje som blir än större när utfattiga människor lever sida vid sida med oljebolagens miljoninstallationer och ser hur det svarta guld som pumpas upp ur deras land inte kommer de själva till del.

Alvan Amadi är från östra Nigeria men studerar sedan ett år tillbaka i Lund.

– Situationen för Nigerdeltats befolkning är mycket svår. Ilskan riktas både mot oljebolagen, men främst mot regeringen som inte satsar mer av oljeintäkterna på den fattiga befolkningen i deltat, säger han.

Nigerdeltat, till ytan lika stort som Skottland, består av floder, lågland och många små öar. Här bor 20 miljoner människor. Oljespill och brännande gasfacklor från energiutvinningen orsakar stora miljöskador i området. Dessutom orsakar tjuvar explosioner när de stjäl olja från ledningarna. I oktober 1998 brändes över tusen människor ihjäl när en ledning exploderade, i juli år 2000 dog 300 människor på samma sätt. Och bara i år har hundratals nigerianer gått samma öde till mötes. Oljestölderna har inte bara orsakat människors död, de har också bidragit till att militanta rebellgrupper som Mend har kunnat köpa vapen för de pengar som den stulna oljan genererar. En annan inkomstkälla är de mutor som oljebolagen betalar lokala krigsherrar för att vakta oljeanläggningar och ledningar.

På Shells kontor i London är man förtegna om utvecklingen men medger att företaget har drabbats hårt av våldsamheterna och kidnappningarna.

– All vår verksamhet i det västra Nigerdeltat ligger nere sedan tidigare i år eftersom vi inte kan garantera de anställdas säkerhet, säger talespersonen Eurwen Thomas.

Hon vill inte kännas vid kritiken mot Shell och de andra oljebolagen som går ut på att lokalbefolkningen körs över i vinstintressets namn.

– Det mesta av våra vins­ter går tillbaka till Nigerias regering, som själva ansvarar för hur pengarna används, säger Eurwen Thomas.

Och visst är det så att mycket av ansvaret vilar på statens axlar. Nigerias regering under ledning av Olusegun Obasanjo har påbörjat ekonomiska och sociala reformer för att få ett slut på våldsamheterna, men de är långt ifrån tillräckliga. Myndigheterna har tonat ner allvaret i det folkliga upproret, utpekar våldsmakarna som simpla kriminella, och försvarar regeringsstyrkornas hårda attacker i byarna, vilket ytterligare har bidragit till att spä på ilskan och bitterheten – den bästa grogrunden för att rekrytera nya milismän till Mend.

Regeringens säkerhetsstyrkor är fruktade i Nigerdeltat. Lokalbefolkningen ser dessa miliser, liksom polisen, som den avlägsna nigerianska regeringens hantlangare – vars primära intresse är att skydda olje- och gasindustrin som hela landets ekonomi vilar på och är starkt beroende av.

Vid ett tal i Oslo nyligen adresserade Världsbankens ordförande Paul Wolfowitz korruptionen och oljeproblemet.

– 75 procent av Nigerias befolkning lever på mindre än en dollar per dag, samtidigt som det de senaste 40 åren har försvunnit 300 miljoner dollar i oljeintäkter från landet, sa han och framhöll Nigeria som det klassiska exemplet på ett resursrikt land där människorna lever i djup fattigdom. Samtidigt gav Wolfowitz en eloge till president Obasanjo för att han på allvar inlett kampen mot korruptionen.

Situationen i Nigerdeltat blir alltmer akut. Nu varnar bedömare för att våldet trappas upp inför presidentvalet i april nästa år. En ökad instabilitet i området kan utnyttjas – både av Obanjos motståndare och av krafter som vill skrämma bort utländska valobservatörer. Både Mend och regeringsmilisen flaggar för att de tänker öka antalet soldater i det oroliga deltat, alltmedan oljeföretagens flykt slår hårt mot landets ekonomi.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera