Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Kriget bakom kriget

Bakom terrordåd och blodspillan pågår ett annat, ekonomisk krig mellan Israel och palestinierna. Vägspärrar, krångel och korruption spelar huvudrollen.

Det är dagen efter att Israels premiärminister Ehud Olmert i ett nytt tal sagt att det återigen är nödvändigt att förhandla med palestinierna. Adnan Abuhanie diskuterar läget med sin bror där han står med sekatören på en stege och beskär olivträden. Hans by Yanoun ligger mitt på Västbanken, omgiven av israeliska bosättningar. En av byborna dödades för några år sedan, byns män har misshandlats, byns elgenerator saboterats. Men vice borgmästare Adnans största bekymmer är just nu något annat: priset på olivolja.

Det kallas palestiniernas främsta naturtillgång; olivlundarna som funnits här i tusentals år. Oljan de producerar, utan vare sig gödsel eller konstbevattning, anses unikt ren. Men Yanouns olivolja skeppas inte till några kräsna konsumenter i Europa. Den säljs inte ens några mil västerut i Israel, sedan länge har reglerna i praktiken gjort det omöjligt. Förr brukade oljan åtminstone säljas till Jordanien. Men efter det senaste palestinska upproret, den andra intifadan, stängde Jordanien gränsen. Numera går oljan bara att sälja till andra palestinier.

Och i år, till Adnans stora irritation, har terrorstämplade Hamas vunnit de palestinska valen vilket lett till en bojkott och att staten inte har några intäkter att betala löner med. I stället för att sitta bakom ett skrivbord i staden Nablus, som den ingenjör och statlige inspektör han egentligen är, ansar därför Adnan familjens olivträd på heltid. Men vad olivoljan blir värd står skrivet i stjärnorna. Hans enda resterande kunder, palestinierna, har ju inte längre råd.

– Ändå har vi det ganska bra här, vi som kan leva av jorden. Det är sämre i städerna där fabrikerna stänger och folk förlorar jobbet, säger Adnan.

I skymundan av den israeliska arméns raider och de palestinska terroristernas självmordsbombningar pågår ett helt annat krig mellan Israel och palestinierna, med andra typer av förluster. Kriget bakom kriget handlar om pengar.

Före fredsavtalet i Oslo, där palestinierna fick självstyre, var de palestinska lönerna mycket högre än i de arabiska grannländerna och efter avtalet tog ekonomin fart. Men sedan kom bakslaget. Sedan 1999 har palestiniernas inkomster minskat med 30 procent.

Det mest omtalade hindret för ekonomin är vägspärrarna mellan de palestinska områdena och Israel. Där palestinier förr kunde resa fritt, vandrar man numera genom gångar och väntrum fram till två svängdörrar med en lucka där det ofta bara sitter ett par värnpliktiga tonåringar. Därigenom ska varje morgon många tusentals gästarbetare passera.

Raed Saadeh är ägare till Jerusalem Hotel och ordförande i den palestinska hotellägarföreningen. Han är extremt kritisk till terrordåden och Libanonkriget, som skrämt bort kunderna. Men ett nästan lika stort problem är numera hotellpersonal. För att fixa ett arbetstillstånd åt en kock från Västbanken måste han vara minst 35 år gammal och ha familj.

– Det är kört för den som är barnlös eller gay, säger Raed.

Dessutom får man sällan tillstånd att jobba senare än till sju på kvällen.

– Och så är det den ständiga osäkerheten. Man vet aldrig när och hur länge någon från Västbanken fastnar i en vägspärr. Om det bara funnits klara spelregler.

Antalet hotell har krympt från 40 till 20 i den arabiska delen. Medan över en tredjedels miljon palestinier tidigare pendlade över till Israel varje dag är antalet nu på väg ned mot 50 000.
Till ironin hör att det fåtal som är beredda att ta risken faktiskt kan smita runt vägspärrarna på bakgator. Enligt Världsbankens rapport chansar i själva verket många lastbilar, måna om att hålla leveranstiderna, förbi kontrollerna.

Även inom själva Västbanken har ekonomin splittrats upp. Tittar man på en politisk karta över Västbanken ser den ut som en schweizerost. I grunden finns område A, som palestinierna kontrollerar själva. Men stora fläckar på kartan kallas område B, där båda sidor delar på kontrollen. Och så finns de svarta hålen i den palestinska kartan, områdena C, där Israel fortfarande har full kontroll. Trots att de israeliska bosättningarna på Västbanken bara upptar 3,3 procent av marken kommer man inte många mil på en palestinsk väg förrän man stöter på ett område B eller C, och en israelisk säkerhetskontroll. Västbanken och Israel är inte större än Småland men där finns enligt FN över 500 israeliska vägspärrar.

Daniel Doron, chef för Israels motsvarighet till Timbro i Jerusalem, har sin tes klar. Han menar att Osloavtalet var ett misstag eftersom de påföljande konflikterna brutit ned integrationen.

– Vi borde ha låtit marknaden haft sin gång i stället så hade det här löst sig av sig självt inom någon generation.

Det som både Doron och de palestinska affärsmännen är ense om är att den nya palestinska myndigheten också saboterat ekonomin med olika statliga monopol och regleringar.

Statens lönelista har exploderat, finansierad med bistånd. Hamasregeringen saknar pengar till löner, men det beror faktiskt inte på att just biståndet stoppats. Pengar från väst har ersatts med bistånd från rika arabländer. Många miljarder från väst går dessutom direkt till palestinska ändamål via särskilda konton. Budgeten har kollapsat eftersom Israel vägrat betala vidare de importtullar som den palestinska staten är helt beroende av. Dessutom vill de välskötta palestinska bankerna inte låna staten pengar längre, med motiveringen att de kan hamna på spärrlistor mot terrorism.

De palestinska bankerna har bra relationer med sina israeliska kollegor. Även hotellägaren Raed pratar med kollegor i den israeliska hotellchefsföreningen som delar hans problem. Men kontakterna är trots allt få över gränsen.

– Den bistra sanningen är att Israel ekonomiskt inte längre behöver de palestinska områdena, säger Daniel Doron.

2001–2002 var Israel i kris på grund av säkerhetsläget, men sedan dess har ekonomin gått som tåget. Trots Libanonkriget så växer BNP med 4,8 procent i år.

En orsak, menar Daniel Doron, är att Benjamin Netanyahu som finansminister reformerade Israelis ekonomi. Karteller bröts upp, marknader avreglerades, centralbanken blev oberoende och inflationen nedkämpades. Israel öppnades mer mot omvärlden. Men man blev inte öppnare mot grannländerna eller mot palestinierna.

Enligt Doron bör man dock aldrig misströsta.

– Det finns faktiskt ett område där israeler och palestinier är helt integrerade. Israeliska biltjuvar har visat sig kunna smuggla stulna bilar till Gaza, där de lackas om i palestinska verkstäder, och smugglas tillbaka. Om bara intresset finns så.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera