Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Nörden är en man

Bilden av den framgångsrike nörden vinner terräng inom populärkulturen. Men vad säger den om vår tids mansideal?

På 90-talet hette de Bill Gates, Jarvis Cocker och Quentin Tarantino. På 2000-talet heter de Mark Zuckerberg (Facebook), Chad Hurley (You Tube), Larry Page (Google), Gottfrid Svartholm (Pirate Bay) och Niklas Zennström (Skype). Vi lever i ett teknologiberoende samhälle där »nördarna« får alltmer makt. Samtidigt som de sätter agendan för vår livsstil och skakar om musik-, medie- och telekomindustrin med gratis nedladdning, världsomspännande internetnätverk och billig telefoni, regerar de också i fiktionens värld.

Inte bara fortsätter den lille glasögonprydde trollkarlsnörden Harry Potter att sälja hundratals miljoner böcker, utan även höstens biorepertoar toppas av storfilmer med nördar i huvudrollerna. »På smällen« skildrar en »slackernörd« (Seth Rogen), som efter ett rejält snedsteg tvingas ta tag i sitt liv, och »Supersugen« vänskapen mellan två sexfixerade nördar. Dessutom väntar flera Harry Potter-liknande äventyr, som »The Golden Compass« och »The Seeker«, med nördbarn som visar sig ha magiska krafter. Dokumentärfilmen »The King of Kong« berättar om revanschen mellan världens två bästa arkadspelare i »Donkey Kong«, och på tv visas andra säsongen av succéserien »Heroes«, där den japanske kontorsarbetande nörden Hiro står i centrum.

Varför är då »nörden« som populärkulturellt fenomen så oerhört populär och framgångsrik just nu? Och vad säger »nörden« om vår tids mansideal?

Begreppet »nörd« kommer från det engelska »nerd«. Ordets ursprung är oklart, men är förmodligen en variation på ordet »nut«, som under 40-talet i USA blir »nert«, vilket står för en dum eller galen person. »Nerd« används första gången 1950 i Dr Seuss klassiska barnbok »If I Ran the Zoo«, om en pojke som fantiserar fram imaginära exotiska djur på ett zoo, varav ett får namnet »Nerd«. Under decenniet som följer sprids begreppet över i stort sett hela den anglosaxiska världen. Under 1970-talet börjar man höra »nörd« inom populärkulturen, bland annat i den amerikanska tv-serien »Gänget och jag«. Men nördens verkliga genombrott kommer 1984 med kultfilmen »Nördarna kommer!« med Robert Carradine och Anthony Edwards i huvudrollerna. Lewis Skolnick, Robert Carradines karaktär, har sedan dess fått stå som förebild för den arketypiska nörden: någon som bär fluga, stora glasögon och alldeles för korta byxor.

Nörden är också någon som passionerat och besatt hänger sig åt mer eller mindre intellektuella ämnen, på bekostnad av fysiska och sociala aktiviteter. Under 80-talet är den »populärkulturella nörden« vanligtvis vit, men under 90-talet differentieras bilden och med Steve Urkel i tv-serien »Räkna med bråk« gör den svarta nörden entré. Under senare år har nörden framför allt etablerats som en asiatisk manlig stereotyp, eller »otaku« som de kallas i Japan.

Nörden är i allra högsta grad en stereotyp, en karikatyr, samtidigt som den ligger ganska nära verkligheten. Många av oss känner troligtvis någon, eller några, som passar in på de flesta »nörd«-egenskaper. Journalisten Malcolm Gladwell definierar i sin bok »Den tändande gnistan« en grupp människor i samhället som han kallar »vetgiriga«, personer med ett extremt intresse för ofta udda ämnen. Personer som vi skulle definiera som just nördar.

För en del är »nörd« kanske ett skällsord. Men inom populärkulturen har det via filmer som Wes Andersons »Rushmore« och Shari Springer Bermans och Robert Pulcinis »American Splendor« etablerats ett slags stolthet över att vara nörd. De framställs mindre som läspande idioter och något att skratta åt, och mer som förebilder eller rent av genier. Ofta med extraordinära egenskaper och övernaturliga krafter. Nörden blir alltmer ett ideal att sträva mot snarare än att avstå från, ett ideal som troligtvis började ta form på riktigt under 90-talets it-era, då personer som Bill Gates var omåttligt framgångsrika. Inte minst blev Charles J. Sykes uppmaning »Be nice to nerds. Chances are you’ll end up working for one« något av en slogan.

Den som mer än någon annan slagit mynt av 2000-talets nördideal är producenten Judd Apatow. 1999 gjorde han den kultförklarade tv-serien »Nollor och nördar«, och 2005 slog han igenom med » 40 Year-Old Virgin« där Steve Carell har huvudrollen. Apatow står även bakom två av höstens aktuella filmer; han har regisserat »På smällen« och producerat »Supersugen«. Apatows filmer är snarare en kärleksfull omfamning av nörden än en drift med honom. Hans nördar är sällan genier utan oftare helt vanliga »grabbar«. De riktar sig till en helt ny generation av män som efter att de fyllt 30 fortfarande spelar »World of Warcraft« och älskar science fiction. Budskapet är tydligt: »Stå upp för din inre nörd!«

Har nörden då blivit ett nytt manligt ­ideal för 70- och 80-talist-generationen? För nörden är framför allt en manlig stereotyp; även om det finns kvinnliga motsvarigheter är de snarare undantag än regel. (I Sverige är bibliotekarien Sally Santesson i tv-serien »Sally« ett sådant undantag.)

I en krönika i DN från förra året skriver musikjournalisten Fredrik Strage att några av de mest framgångsrika amerikanska hiphoparna som Kanye West, Pharrell Williams och Lupe Fiasco medvetet har lagt sig till med en nördig stil – flaskbottnade glasögon, datorspel och BMX:er – i stället för dyra bilar, vräkiga diamanter och nakna brudar. Strage menar att »framför allt är nördigheten ett sätt för rappare att framstå som smarta – och slippa kritiken som riktas mot deras materialistiska machofasoner«.

Att förknippas med nördighet har blivit ett sätt att höja sitt intellektuella kapital, något som modevärlden slog mynt av för några år sedan när stilen »nerd chic« lanserades och man plötsligt skulle se städad och beläst ut: med brun kofta, töntglas­ögon och för korta byxor. För de modemedvetna, liksom för hiphoparna, handlade det mest om att stjäla en bildad fernissa och samtidigt framstå som »cool«. Det hade väldigt lite att göra med den besatthet av ett ämne som utmärker en äkta nörd. Men nörden går knappast att betraktas som ett offer för den kommersiella världen, snarare tvärtom. I Malcolm Gladwells »Den tändande gnistan« lyfts »vetgiriga« fram som den drivande kraften bakom nya trender, vår tids intellektuella avantgarde. Som enligt Gladwell till och med befinner sig steget före de han kallar »early adopters«.

Ken Banh disputerade i höstas med uppsatsen »Nördarna kommer!« vid Linköpings universitet, om »framställningen av avvikelser och maskulinitet i populärkulturen«. I studien jämför han den svenska dokusåpan »FC Z«, om ett gäng nördar som under Glen Hyséns ledning ska bilda ett fungerande fotbollslag, med den mycket populära japanska tv-serien »Densha Otoko«, där en ung manga-intresserad kille försöker vinna en vacker kvinnas hjärta genom tips från ett internetforum. Tv-programmen uppvisar, trots stort geografiskt och kulturellt avstånd, många likheter.

– Jag tror att nördens framgång inom populärkulturen är en global anpassning till en ny manlighet. It och teknologi har ersatt mer fysiska och industribetonade arbeten. I industrisamhället skulle mannen vara hård och fysiskt stark. I it-samhället är intellekt och hjärna viktigare än fysisk styrka, säger Ken Banh.

I de båda tv-serierna utmanas »nördarna« av traditionella manliga ideal som styrka och hårdhet. I »FC Z« fostrar Glen Hysén nördar för en »grabbig« och kollektiv fotbollsmiljö och i »Densha Otoko« anammar huvudpersonen en machostil för att vinna framgång. Ken Banhs slutsats är dock att nördarna vinner till slut, att de förskjuter de traditionella manliga idealen och i stället går ut med en förstärkt självkänsla.

– Jag tror att populärkulturen har påverkats av att några av vår tids stora framgångshistorier handlar om »nördar«. Förr var det Bill Gates, i dag är det killarna bakom Google, My Space, You Tube och Facebook. Nördighet är framgång.

Ken Banh menar dock att nörden knappast är någon befriad manlighet. Avsaknaden av kvinnliga motsvarigheter är ett tecken på det.

– Historien om nörden berättar historien om mannen som bygger vårt samhälle. I dag vårt informationssamhälle, i går industrisamhället och innan dess bondesamhället. Nörden är mer en utveckling och en anpassning av tidigare mansideal än ett nytt, sammanfattar han.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera