Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Därför måste USA stanna

Hur illa man än tycker om ockupationen av Irak skulle det bli värre om USA lämnade nu. Och Sverige kan göra mer.

Logiska resonemang för oss ibland till helt andra slutsatser än vi skulle vilja.

I Fokus reportage från Bagdad skildras hur irakiska barn på väg till skolan byter sida av vägen för att slippa passera liket av en torterad människa. Över 18 000 irakier miste livet i fjol i attentat. Två miljoner flyktingar har lämnat Irak, tiotusentals av dem på väg till Sverige.

Inför ett sådant kaos är den naturliga reaktionen att USA måste ut ur Irak – nu. Men det vore fel, för tvärtemot vad som ofta sägs kan situationen bli ännu mycket värre än vad den är i dag.

För att förstå varför måste man skilja på de olika typer av våld som drabbar Irak just nu.
Den första typen är terrordåd riktade mot ockupationen, mot amerikanska soldater men också mot irakisk polis och myndigheter. Bakom dem står dels terrornätverk, ofta fanatiker utifrån landet, dels irakiska motståndsgrupper.

Dessa dåd skulle sannolikt minska kraftigt om amerikansk militär lämnade Irak.
Den andra typen av våldshandlingar är rent kriminella dåd. Skrupelfria män försörjer sig på att råna och kidnappa de få medel­klassirakier som stannat kvar.
Men den typ av våld som ökar snabbast är en tredje typ av våld, det etniska våldet, det mellan shiiter och sunniter, och mot kristna.

Trots att shiiterna alltid varit i majoritet har de förtryckts, inte bara under Saddams sunnidominerade regim, utan även under alla de föregående regimerna ända tillbaka till det brittiska kolonialväldet. Nu väller ett fruktansvärt revanschbehov fram, förstärkt av en nymornad shiitisk fundamentalism, uppmuntrad av shiaregimen i grannlandet Iran. Sunniterna svarar med samma mynt där de har överhanden. I Bagdad pågår därför en etnisk rensning; kvarter efter kvarter töms på minoriteter. Mångkulturella miljöer förvandlas till religiösa enklaver. Det är ett inbördeskrig i slow motion, med civila som kanonmat i stället för soldater.

Om de amerikanska soldaterna lämnar landet kommer detta våld att eskalera till ett blodigt krig, men det kommer inte att stanna där. Saudiarabien har redan förklarat att man inte tolererar att de »sunnitiska bröderna« slaktas av shiiter som sedan kan etablera ett nytt Iran på andra sidan gränsen. Iran kommer å sin sida självklart stödja shiiterna. Kommer då Turkiet, som anklagar kurderna i norr för att tolerera PKK-baser på sitt territorium, kunna hålla sig borta?

Etnisk rensning, massmord, flyktingkris, regional eskalering. Det är precis i sådana lägen som världssamfundet brukar ställa sig bakom en intervention för att skilja parterna åt. Ska vi då i stället be amerikanerna att åka hem och spoliera de sista chanser till en förhandlingslösning mellan de etniska grupperna som finns kvar? Det kan alltså bli sämre utan USA, men hur kan det bli bättre?

Det finns spaltmeter skrivna om alla misstag som USA begått. En av de mest ödesdigra felbedömningarna var att basunera ut att Irak skulle den bli första dominobrickan i en demokratisk revolution i regionen. Det är en underbar tanke, men den kunde bara resultera i en enda möjlig reaktion från de diktaturer som omgärdar Irak med tusentals kilometer gräns; att dessa regimer skulle släppa in allsköns våldsverkare i Irak och intrigera tills de var säkra på att det irakiska experimentet aldrig skulle komma något vart. USA har nu långsamt börjat inse att man behöver grannarna för att säkra landets gränser och stävja våldet. I utbyte måste USA tyvärr lova att lämna dessa diktatorer ifred.

Lilla Sverige då? Vår roll är faktiskt inte så minimal som vi tror. Sverige har en framstående irakisk minoritet, inte minst många ledande irakiska kurder (som i huvudsak ställt sig bakom USA:s invasion). När utrikesminister Carl Bildt i förra veckan fick besök av sin irakiske kollega Hoshair Zebari kom framstötar om en svensk insats. En omstridd stad där det i dag råder fred, även om det kommer att krävas medling, är den strategiska oljestaden Kirkuk, splittrad mellan kurder och andra etniska grupper. Dessutom vill irakierna gärna att EU utbildar polis, så att denna inte bara förknippas med ockupationsmakten.

Irak har en mycket svag identitet som nation. Dess gränser drogs upp först efter 1921, religiösa och etniska grupper förenades under diktaturens flagga utan att få en chans att skapa en verklig samhörighet. Därför finns inga snygga, enkla lösningar på Iraks kris, ingen fredlig samexistens bara USA drar sig ur.

Därför måste vi, på vår lilla kant, be USA stanna kvar ett tag till. För Iraks skull.

***

FÖR ÖVRIGT har Perssons Oljekommission nu ersatts med Reinfeldts Hållbarhetskommission. Ny ordförande, nya ledamöter, samma långsiktiga mål att minska utsläppen, samma kortsiktiga brist på konkreta förslag, samma försäkran att stora saker kommer strax. Det gäller att verka handlingskraftig när till och med mörkblå riksdagsmän bekänner till Fokus att de önskar statsministern vore grönare.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera