Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
int-kazc-hus_stor Utrikes

Polska valet: Kan Kaczynski hänga kvar?

Många unga polacker är trötta på tvillingarna Kaczynski som gjort Polen till ett skämt internationellt.

Det kom ett sms med uppmaningen att skicka det vidare. Texten löd: »Det är snart val. Rädda landet. Göm farmors id-kort«. Budskapet var glasklart, och inom några dagar hade tiotusentals polacker tagit del av meddelandet.

Det är, eller har varit, farmor och mormor, »mohairbaskrarna«, som styr Polen. I valrörelsen för två år sedan fick tvillingarna Kaczynskis mest trogna väljargrupp ett ansikte, eller rättare sagt en huvudbonad. Mohairbaskrarna är kvinnliga lågutbildade fattigpensionärer. De är pryda och kyrkliga, klädda i mohairbasker i fem nyanser av brunt.

De tycker att den nya tiden är orättvis, och lyssnar troget på den extrema katolska radiostationen Radio Maryja som förfasar sig över judar, homosexuella, aborter, liberaler och EU.

Dessa äldre damer är ett hårt prövat släkte, de har upplevt både nazism och stalinism och när den lovprisade demokratin och marknadsekonomin äntligen kom drog pensionärerna det kortaste strået. Pensionen är löjligt liten, bostaden trång, maten ensidig och sjukvården korrupt. De enda som ägnar mohairbaskrarna någon uppmärksamhet är prästen, fastighetsmäklare som vill köpa deras lilla bostad och förvandla den till bostadsrätt, ett stim telefonförsäljare – och tvillingarna Kaczynski.

Vid valet för två år sedan gick bara 40 procent av de polska väljarna och röstade. Det var därför en lätt match för nej-partiet Lag och rättvisa (PiS), tvillingbrödernas värdekonservativa parti, att mobilisera väljararmén av fattigpensionärer. Jaroslaw Kaczynskis löfte att han aldrig skulle bli premiärminister om brodern Lech vann presidentvalet är som bortblåst. Att han också försäkrade att Lag och rättvisa aldrig skulle släppa in populistiska Självförsvar i regeringen är som fjolårssnön – glömt.

Herr och fru Kowalski, Polens Medelsvenssons, intresserar sig inte för politik. De arbetar i stället, jobbar och sliter som bävrar på ett och ett halvt eller två arbeten vardera. Om herr och fru Kowalski skulle gå och rösta – men när skulle de hinna det? – blev det nog på liberalkonservativa Medborgarplattformen (PO), det största oppositionspartiet under ledning av Donald Tusk.

Herr och fru Kowalski arbetar under ett år nästan fem veckor längre än Medelsvensson. Polackerna har blivit Europas sydkoreaner. Och det lönar sig att arbeta. Den polska medelklassen växer sig allt starkare. Sparandet ökar liksom köp av egen bostad, utlandssemester är redan tradition och registreringen av nya bilar ökar.

Fru Kowalski kan glädja sig åt att löne­gapet mellan män och kvinnor är lägre än i Sverige. Kvinnor i chefsställning och kvinnliga företagare är vanligare än i Sverige. Polen har i motsats till Sverige haft både kvinnlig statsminister och riksbankschef. Men i politiken är det tunnsått med kvinnor, 89 procent av parlamentarikerna är män.

Ett polskt kvinnoparti, Partia Kobiet, bildades i januari i år med författaren Manuela Gretkowska som partiledare. Hon har bott i Sverige och Frankrike och säger sig ha inspirerats av kvinnorörelsen där. Men ingenting talar för att partiet tar sig över femprocentsspärren och in i parlamentet, sejmen.

Trots bristande politiskt engagemang ökar polackernas framtidstro, inte minst tack vare den goda ekonomiska tillväxten, som får draghjälp av EU. Åren 2007–2013 kommer hela 100 miljarder euro att regna som manna över Polen från EU:s olika fonder. Inget annat EU-land har tidigare fått så mycket pengar. Den starka ekonomin har gjort att arbetslösheten nästan halverats, till 12 procent.

Men många tycker att förvandlingen går för långamt.

Sedan Polen blev EU-medlem i maj 2004 har hela två miljoner ungdomar flyttat utomlands, en miljon har slagit sig ner på de brittiska öarna. Det är den största emigrationsvågen sedan fackföreningsrörelsen Solidaritet förbjöds på 1980-talet och generalerna tog makten.

Det är inte bara den polske rörmokaren som har packat väskan. Där finns ingenjörer, ekonomer, dataexperter, kockar, frisörer och hantverkare. De flesta av emigranterna – »storkarna« som de också kallas för eftersom de flesta säger sig vilja återvända till Polen – har högskoleutbildning och är i snitt 30 år.

Emigrationen är en åderlåtning, en brain drain, av stora mått.

Det är lönen som fått de unga polackerna att resa utomlands. I Polen ligger medelnettolönen på 1 940 zloty (motsvarande 5 000 kronor), utomlands får polacken i handen 7 500 zloty (cirka 19 000 kronor). Vitryssar, ukrainare och asiater fyller de tomrum som emigranterna lämnat efter sig.

– Vi skäms för tvillingarna, fattar dom inte att vi som folk gör oss löjliga runt om i världen, säger två unga polacker som sitter på planet till Amsterdam.

Alla yngre talar om Polens dåliga image utomlands. Även om det är ekonomin som har drivit det unga Polen utomlands spelar politiken en allt större roll.

I valet för två år sedan röstade bara en bråkdel av utlandspolackerna. Den här gången är situationen helt annorlunda. Statsvetare säger att parlamentsvalet den 21 oktober inte kommer att avgöras av mohairbaskrarna utan av storkarna. Kampen om de »utländska« väljarna kallas för The Battle of Britain.

För första gången i landets historia har polska politiker rest utomlands för att valtala, värva röster och ställa upp i debatter. De unga emigranterna kommer inte, som farmor, att lägga sin röst på tvillingarnas Lag och rättvisa, utan på liberalkonservativa Medborgarplattformen även om många hävdar att skillnaden är som mellan Coca-Cola och Coca-Cola light.

Enligt opinionsundersökningarna kommer de två partier som har ingått i Lag och rättvisas koalitionsregering, populistiska bondepartiet Självförsvar och ärkekonservativa Polska familjeförbundet, inte att komma in i parlamentet den här gången. Vänsterliberala LiD, med ex-presidenten Aleksander Kwasniewski som premiärministerkandidat, kan bli valets stora överraskning.

Fakta: Partierna

Liberalkonservativa Medborgarplattformen (PO), partiledare Donald Tusk.
Värdekonservativa Lag och rättvisa (PiS), partiledare Jaroslaw Kaczynski.
Liberaldemokraterna (LiD), en samling vänster- och liberala partier med ex-presidenten Aleksander Kwasniewski som gemensam premiärministerkandidat.
Polska folkpartiet (PSL), partiledare Waldemar Pawlak.

Fakta: Polen

Huvudstad: Warszawa
Invånare: 38,2 miljoner
Statschef: Lech Kaczynski
Regeringschef: Jaroslaw Kaczynski
Regering: Värdekonservativ minoritetsregering
Religion: Katoliker
Arbetslöshet: 12 procent
Valuta: Zloty

Läs mer:

Påvlig propaganda

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera