Federley, tantälskare och powerbloggare

Text: Karin Pettersson

En centerpartist på Stureplan? Före Fredrick Federleys tid hade det varit otänkbart. Som Maud Olofsson i rävboa eller Thorbjörn Fälldin på cocktailparty.

Men nu sitter han här ändå på anrika Riche. Här trivs han, centerpartiets mest välklädde. Men trots hemmaplan bland Stockholmseliten, fortsätter han att sticka ut i politiken. Det har han alltid gjort.

– Sverige är pk-mecka. Alla vet var gränserna går och ingen utmanar dem. De flesta politiker begränsar sig själva. Det gör inte jag, säger han.

Det började under åren som ordförande för centerungdomen. Det var då journalisterna kom på att det var Fredrick Federley man skulle ringa till om man ville ha bra citat. Då var han ovanlig i centerpartiet – men inte i borgerligheten – för sina marknadsliberala åsikter om platt skatt och ett slopande av lagen om anställningsskydd. I dag är centerpartiet de nya moderaterna. Och längst till höger i centern – och i hela Sverige – hittar man Fredrick Federley.

– Det jag säger om LAS, det sade alla borgerliga 1994 när jag började med politiken. Nu vill jag göra små, små förändringar och blir utmålad som extrem.

Ja, så är det ju. Frågan är om Fredrick Federley är nöjd med det eller inte. Å ena sidan saknar han fler röster i debatten. Å andra sidan får han själv stort utrymme. Och då går det att låta sig inspireras av den stora politiska förebilden. »Tanten«, som han kallar henne. Det hörs att han dragit sin favoritstory förut.

– Tänk dig. Hon är jättetrött efter en resa i Europa. Hon går in i kammaren, alla är klädda i grått och svart. Alla – alla! – är emot henne. Men den här lilla tanten i kornblå dräkt viker inte en tum. Hon vänder allting, med ett enda tal.

Nej det är inte Maud Olofsson han pratar om. Inte ens i närheten. Störst av alla i Fredrick Federleys politiska universum är järnladyn själv, Margaret Thatcher. Anledningen?

– Man måste välja om man vill vara en politisk ledare eller en politisk byråkrat. Jag vill vara en ledare och flytta debatten. Som hon.

Likheterna, ytligt sett, är inte många mellan Storbritanniens järnlady och Stureplanscenterns banerförare. Men det finns ett par stycken.

Precis som Thatcher är Fredrick Federley antingen älskad eller hatad, med få mellanlägen. Hans namn och popularitet gjorde att han i valet 2006 lyckades med det omöjliga – att som tvåa på nomineringslistan i Stockholms stad komma in i riksdagen, trots att partiet inte haft ett enda mandat från huvudstaden i valet innan.

Fredrick Federley är inte hjärnan bakom centerpartiets omvandling, men väl en stark kampanjgeneral. Dessutom driver han en av Sveriges mest lästa politiska bloggar, något som bidrog till att han hamnade på plats 67 på Fokus rankning över svenska makthavare. Hans styrka är kommunikation, och det vet han.

– Det är din person som är det intressanta. För den politiker som inte trivs med media blir det svårt i framtiden.

En annan likhet mellan »Tanten« och Federley är att båda sökt konflikt med facket. I strid med sin egen regering har Fredrick Federley drivit frågan om att slopa LAS – med den lilla salladsbaren Wild n’Fresh som slagträ. Bråket gjorde Federley till LO:s fiende nummer 1 – vilket han trivs bra med.

– Det är jättekul att gå till facket och bli häcklad. Det är den bästa skola jag kan få.

Egentligen borde han ju gilla kollektivavtal. För var det något han fick med sig från uppväxten i lugna villastaden Kungsör, så var det fackligt engagemang. Mamma offentliganställd och aktiv i Kommunal i alla år. Pappa metallare på verkstadsgolvet och också han fackligt aktiv. Kanske handlade det om att föräldrarna aldrig till fullo omfamnade det socialdemokratiska samhällsbygget. Fördelningspolitik, visst. Men samtidigt kritik mot centralstyrning och byråkrati. Fredrick Federley ser en röd tråd mellan sina VPK-röstande föräldrar och sig själv.

Men den verkliga utgångspunkten för Federleys politiska resa är något annat. Närmare bestämt föräldrarnas maximalt dåligt tajmade husköp i början av 90-talet.

– Sen blev det 500 procents ränta, och lånen var obundna. De är precis tillbaka på fötterna.
Med mer självbestämmande och mer pengar kvar i plånboken hade de kunnat komma tillbaka på fötterna snabbare, tror han.

Trots allt är Fredrick Federleys uppväxt fylld med ljus och värme. Öppna dörrar, huset fullt av folk. Hans egen framtidsdröm ligger där någonstans.

– Jag vill ha ett stort hus på landet. Flyglarna måste rymma många, och det ska alltid vara renbäddade lakan. Folk är alltid välkomna och kommer och går som de vill.

Över huvud taget verkar det som om siktet är inställt på ett annat liv, med barn och familj. Men för det krävs någon att uppfostra ungarna tillsammans med. Och i relationsspelet kan den eftersträvade offentligheten bli en black om foten.

– Min självbild är att jag är 17 år och ordnar de bästa festerna i Kungsör. Men det är inte så andra ser på mig. Jag träffade en kille i somras som jag tyckte var toppen. Men han ville ha mitt liv mer än mig. När man upptäcker det blir man på sin vakt.