Det går inte ihop

Världen är farlig. Dödligheten hundraprocentig och barn är som våt cement: allt som faller på dem gör avtryck. Det är inte konstigt att föräldrar oroar sig för att göra fel. Det bebisindustriella komplexet som i glassiga föräldramagasin argumenterar för köp av rätt leksaker, rätt kläder och rätt aktiviteter gör det knappast mindre komplicerat.More...

»Barn blir i alla fall inte hjärnskadade av bolibompa«, lugnade professor Hugo Lagercrantz i DN efter att ha varnat för allt annat som kan skada (exempelvis framåtvända barnvagnar).

Fokus skriver den här veckan om debatten om det moderna föräldraskapet. Det handlar om en konflikt mellan å ena sidan Jesper Juul som betonar att barn är kompetenta och att problem ska tacklas med kommunikation i stället för bestraffning. Å andra sidan Bent Hougaard som tycker att barn möter för lite motstånd. Så kallade curlingföräldrar sopar undan alla hinder i barnens väg.

Resultatet blir lata och luststyrda människor som inte förstår det här med gränser.

Juul är medelklassens profet medans Hougaards budskap om mer disciplin ligger närmre arbetarklassens syn på barnuppfostran. Något som kanske inte är så konstigt: det är onekligen svårt att hinna curla ungarna om man samtidigt tvingas ta ett jobb 140 mil bort som en konsekvens av de nya a-kassereglerna. Vad som däremot kan tyckas konstigt är att sambandet mellan syn på uppfostran och klasstillhörighet i rikspolitiken är den rakt motsatta.

Sverige ska vara ett folkhem utan vare sig kelgris eller styvbarn, sa Per Albin Hansson och så långt är alla med. Frågan är bara hur illbattingarna ska uppfostras. Det är här konflikten finns. Fredrik Reinfeldts bok »Det sovande folket« är exempelvis en aggressiv kritik av just curling. Reinfeldt driver tesen att svenska folket har blivit mentalt störda av en alltför vadderad uppväxt i en alltför omfattande välfärdsstat. Denna måste monteras ned så att trygghetssystemen slutar sopa undan allt motstånd.

Vänster- respektive högerpolitik grundar sig på olika konceptuella modeller för moral, något som studeras inom kognitiv lingvistik. »The Strict Father Morality« är högerns synsätt och utgår från att människor är mer benägna att följa sina lustar än att göra vad som är rätt. Människor som inte utsätts för disciplinära åtgärder kommer därför inte heller att handla moraliskt.

Att resurser i världen är begränsade leder till disciplin eftersom människor tvingas konkurrera för att överleva. Marknadslösningar och orättvisor är därför ett sätt att disciplinera människor. Om människor bara fick vad de behövde skulle de inte ha något skäl att bli disciplinerade utan bara äta chips och leva på bidrag. Att ge människor saker efter behov är därför inte bra för Sverige.

Ett liknande budskap om socialdemokraterna som överbeskyddande curlingföräldrar blev även det vinnande receptet i valrörelsen 2006. Om de arbetslösa och sjukskrivna bara mötte lite motstånd i form av att de fick mindre pengar skulle de kvickna till och skaffa sig ett jobb. Där socialdemokraterna i Jesper Juuls anda pratade om att trygga människor vågar, pratade borgarna om att trygga människor bidragsfuskar. Att skära ned blev att bry sig. Sverige behövde lite »tough love«. Hårda fasta tag.

Medkännande brutalitet med samtyckande parter: »Åh stora starka staten, jag har varit en mycket stygg och sjukskriven flicka.« Vem har sagt att det där med piskor i politiken är något negativt?

Det märkliga är att samma medelklass som gentemot sina egna barn utgår från Jesper Juuls tankar om »Ditt kompetenta barn« politiskt tycks attraheras av högerns tankar om »Din inkompetenta bidragsfuskande parasit till medmänniska«. Samma föräldrar som sitter kring fikabordet och talar om hur bra det är att Jan Björklund äntligen inför mer tvångsmedel i skolan. De sitter på kvällen och läser Jesper Juuls böcker om att tvångsmedel är dåligt för barn. Det är något som inte stämmer.

Jag vet inte särskilt mycket om det där med barnuppfostran. Däremot kan jag tycka att det rent politiskt finns en poäng i utgångspunkten: om du inte skulle utsätta din egen unge för det – pressa det då inte på andras.

***

FÖRRESTEN. När svensk debatt som bäst diskuterar om feminister hatar män och ifall jämställdheten är en bidragande orsak till att förhållanden kraschar, diskuterar brittiska The Guardian ifall feminister är bättre i sängen. En ny amerikansk studie visar nämligen att så är fallet. Jag tänkte bara att jag skulle nämna det. Det är viktigt med internationella perspektiv.

Text: Katrine Kielos