Snabba kast i USA-valet

Text: Karin Pettersson

Foto: Scanpix

Tårar, utskällningar, oväntade allianser och kandidater som i sista minuten återuppstår likt Lazarus från sin dödsbädd. Hittills har de amerikanska primärvalen innehållit allt vad väljare, och kanske framför allt politiska journalister, kunnat önska sig. Minst fyra republikanska kandidater och tre demokrater slåss fortfarande om bli sitt partis nominering i vad som ser ut att bli en utdragen kamp.

Allt tal om Barack Obamas vinst i Iowa till trots – primärvalens största överraskning hittills är republikanen John McCain. För ett halvår sedan var han totalt uträknad, pengarna var slut och han tvingades avskeda stora delar av sin stab. Kampanjarbetet fortsatte i en skruttig gammal buss och med hjälp av obetalda frivilligarbetare. Efter den överlägsna segern i New Hampshire i tisdags strömmar pengarna in, och nu börjar allt fler bedömare tala om den 72-årige veteranen som en möjlig favorit.

John McCains styrka är att många republikanska väljare betraktar honom som den minst dåliga kandidaten, och mest »valbar« i presidentvalet. Giuliani har problem med partiets moralkonservativa bas efter sina skilsmässor och liberala åsikter i abortfrågan. Förre guvernören i Massachusetts, Mitt Romney, är mormon, vilket oroar många. Romney har även problem med den kristna högern eftersom han tidigare uttalat sig positivt om rätten till abort. Dessutom uppfattas han av många som allt för lierad med etablissemanget i Washington, vilket alltid är en negativ faktor i amerikanska val.

Vinnaren i Iowa, Mike Huckabee, byggde sin succé på att vara just en outsider, bland annat med sin slogan »For Main Street, not Wall Street«. Huckabee kombinerar ekonomisk populism med moralkonservativa kristna värderingar, vilket tilltalar en stor grupp väljare men retar gallfeber på de ekonomiskt konservativa i partiet. Huckabee har även extrema uttalanden om aborter och homosexuella i ryggsäcken, och är oerfaren när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik.

Nästa primärval för republikanerna är i Michigan den 15 januari. Där har Mitt Romney satsat stora pengar och har en stark bas. Även Mike Huckabee har av opinionsmätningarna att döma en god chans där. Därefter följer Nevada, där ingen av republikanerna ännu satsat särskilt mycket krut. Viktigt blir i stället South Carolina, den första delstaten i södern. Där har de moralkonservativt profilerade kandidaterna Huckabee och Romney fördel – om de fortfarande är med i racet. Därefter är det dags för den mer liberala delstaten Florida. Här har Rudy Giuliani satsat stenhårt, och lyckas han ändå inte talar mycket för att han är ute ur matchen.

Medan republikanska väljare brottas med att hitta den minst dåliga kandidaten, har demokraterna det mer angenäma problemet att tvingas välja mellan två politiska superstjärnor. I Iowa fick Obama ut helt nya väljare till valmötena, i New Hampshire svarade Hillary Clinton med att mobilisera det demokratiska partiets bas – framför allt kvinnorna. Clinton har en klar fördel bland uttalade demokrater, medan Obama lockar de unga och oberoende väljarna. I Nevada har Barack Obama, i alla fall på pappret, fördel eftersom de tunga lokala facken stöder hans kandidatur.

I South Carolina, en delstat med många svarta väljare, som traditionellt stött både Bill och Hillary Clinton, har Obama goda möjligheter. Vänsterkandidaten John Edwards ligger illa till, och nu handlar det mest om huruvida han kommer rekommendera sina sympatisörer att stödja Obama eller Clinton.

Valkampanjerna når sitt crescendo den 5 februari, på den så kallade »Super Duper Tuesday«, alternativt »Tsunami Tuesday« då 24 delstater väljer sin kandidat. De flesta bedömare menar att båda valkampanjerna då kommer att avgöras slutgiltigt. Men det finns en liten möjlighet, särskilt på den republikanska sidan, att det inte heller då utkristalliseras någon tydlig segrare. I så fall är det det republikanska partiets konvent den 1–4 september som utser kandidaten – något som inte hänt sedan 70-talet.

Den strategiska väljaren har mycket att väga in inför de kommande omgångarna. Inte minst viktigt är hur det går i primärvalen i det parti man inte sympatiserar med. En moralkonservativ kandidat som Mike Huckabee föredrar Hillary Clinton framför Obama som motståndare, eftersom hon väcker starka känslor och skulle kunna bidra till att mobilisera hans egna väljare, den kristna högern. Barack Obama ser helst Mike Huckabee eller Mitt Romney som motståndare, eftersom de har mindre attraktionskraft än John McCain på de oberoende väljare som även lockas av just Obama.

Vilken bedömning väljarna gör om den egna kandidatens chanser givet motståndarsidan – valbarhet – är centralt för utgången av primärvalen. Problemet är bara att valbarhet är ett föränderligt begrepp, och att det är svårt för politiska strateger och opinionsinstitut att hänga med. Fram till provvalen i Iowa var de flesta analytiker överens om att Hillary Clinton var mer valbar är Barack Obama, på grund av hennes långa erfarenhet och hans hudfärg. I Iowa kom den kalkylen delvis på skam. Många fler sådana skiften är att vänta de närmaste veckorna.

Läs allt om valet på fokus.se.