Flyget river biljetterna

Text: Therese Larsson

Foto: Scanpix

Minns du känslan av det mjuka pappret? De olika färgerna på sidorna i det lilla häftet och de långa omständliga koderna som inte bara identifierade din resa, utan även skulle göra biljetten omöjlig att förfalska? Eller de lite styvare, ljust grönfärgade, som man räckte över vid incheckningsdisken?

Den högste chefen för flyg- och resebolagens organisation IATA, Giovanni Bisignani, förkunnade stolt i höstas att den som fortfarande hade en pappersbiljett skulle skänka den till ett museum, snart skulle de vara förlegade. Den 1 juni går hans plan i lås. Resebyråer förbjuds att ställa ut pappersbiljetter för IATA:s över 240 medlemsbolag, och av 400 miljoner flygningar årligen i 162 länder kommer samtliga att ske med hjälp av elektroniska biljetter. Ett 100-procentigt biljettlöst flygande, skröt IATA-bossen.

IATA:s talesman Lorne Riley förklarar att 100 procent i praktiken innebär 96,5 procent. Det beror framför allt på Ryssland. När samtliga IATA-länder rapporterade in sina siffror i april var bara 69 procent av resandet i Ryssland papperslöst. Lorne Riley säger att man från ryskt håll lovat att vara färdiga i tid. Men man nästan hör en undertryckt suck när han säger att de haft maj månad på sig, och att vi får se. Då talar han hellre om Afrika, och den lilla ön Lamu utanför Kenyas norra kust. Flygplatsen på grannön Manda har varken el eller internet, men passagerarlistorna trycks ut på Kenya Airways kontor på Lamu och förs över med båt till flygplatsens halmtaksbyggnad, där passagerarna fem gånger i veckan kan flyga till huvudstaden Nairobi. I hela Afrika var 88–90 procent av resandet papperslöst i april, och för varje vecka klättrar den siffran stadigt uppåt. En framgång ingen trodde var möjlig för enbart några månader sedan.

50 000 träd per år kommer reformen att spara, och inte mindre än 18 miljarder kronor årligen för branschen, eftersom en elektronisk biljett kostar hela 9 dollar mindre att hantera än en pappersvariant. Reformen skulle egentligen vara genomförd redan i december 2007, men sköts upp eftersom branschen inte var redo. Inte heller nu är man helt klar. Pappersbiljetten innebar inte bara ett avtal med kunden, utan även mellan bolagen, som dels visar att man accepterar varandras passagerare, dels slår fast hur mycket pengar varje flygsällskap får när resan genomförs med olika bolag. De nya avtalen är långt ifrån färdiga.

– Jag kan faktiskt inte säga vilka bolag som har avtal med varandra, och vilka som inte har det, säger Kathe Ringsted som är nordisk marknadschef på affärsresebyrån BCD Travel.

Hon förklarar att man inte vet exakt eftersom många bolag passar på att förhandla om sina avtal helt. Ett av de problem som kan uppstå för passagerarna är att man kanske inte kan checka in sitt bagage hela vägen, utan att man måste hämta ut och checka in på nytt om man byter bolag längs resvägen. Passagerare kan dessutom i värsta fall tvingas att köpa en ny biljett, om det ena bolaget blir försenat och man missar en anslutande flight. Kathe Ringsted ger alla passagerare rådet att fråga resebyrån vad som gäller, eller att läsa på hemsidan.

På SAS är man ändå inte oroliga. Man har slutit avtal med 76 av företagets 95 samarbetspartners, och eftersom IATA inte förbjuder flygbolagen själva att ställa ut pappersbiljetter, kommer man att göra det under en övergångsperiod när det behövs.

– Det handlar om resurser, tekniken måste finnas på plats, inte bara hos oss utan även hos vår partner, säger Albert Henschel som är ansvarig för E-Ticket på SAS. Han säger att de fortfarande saknar avtal med bolag som Aeroflot, Japan Airlines och Cathay Pacific, men att allt kommer vara klart inom några månader.